Information om operation

När man kommer till kliniken får man ett eget rum. Jag får ta på mig en mycket snygg och moderiktig rock medan sambon får gå in på toa med lektyren och lämna sitt prov. Jag blir nerbäddad i sängen och får en lugnande tablett som får mig att må riktigt bra. Efter ett tag får jag tänka mig för när jag reser mig upp eller går omkring. Allt är nämligen inte riktigt som det brukar eller verkar. Efter ett tag kommer en sjuksköterska in och sätter ett venflon i armen. Rätt arm den här gången, där jag faktiskt har blodkärl som syns. Förra gången envisades de med att sticka i högerarmen och det var långt ifrån skönt. Kunde inte riktigt böja den sen...uuuuggghhh, det var läbbigt.

Sen, när alla är klara, blir vi hämtade och ledda till operationssalen. Sambon får ta på sig en rock han också (fast han slipper vara naken under) och ett par foppatofflor. Inne i operationssalen står en gynstol mitt i rummet, en "besökspall" till vänster och lite bakom gynstolen där sambon får sitta. En läkare och en sjuksköterska är med i rummet och det är upp i stolen direkt som gäller. Blå plastpåsar på fötterna och värmedyna på magen. Och så drogerna i armen. Det är då det roliga börjar. Jag fnissar lite hela tiden medan sambon mest ser skräckslagen ut.

Rakt fram finns det två skärmar på väggarna. Den ena visar bilden som ultraljudsapparaten tar (och med ultraljud menar jag vaginalt ultraljud...det har jag menat hela tiden för med det vanliga så ser man inget). Den andra bilden händer det inget på idag. Den berättar jag mer om om två dagar!!

Jag får även lokalbedövning med en groteskt stor spruta som faktiskt gjorde lite ont den här gången. Och sen börjar äggplocket. Läkaren sticker hål på blåsorna (han går via livmoderväggen och inte genom äggledarna som jag trodde förr när jag läste om ivf) och suger ut innehållet och sjuksköterskan springer till luckan i väggen med varje äggblåseinnehåll i en spruta och lämnar över till labbet som finns på andra sidan väggen. Där inne börjar de efter ett par timmar med befruktningen av äggen. Det hade varit sjukt spännande att faktiskt få se det.

Sambon håller handen hela tiden och det känns så skönt att han är där med mig.

När alla äggen är utplockade, hjälps jag ner från stolen. Sjuksköterskan håller mig i ena armen och sambon i andra. Det är svårt att få benen att stå och gå av sig själva. De har en tendens att vika sig lite oväntat...vi går tillbaka till rummet, jag får en värmedyna på magen och vi vilar. Det tar ett tag innan vi får reda på hur många ägg det blev. Det finns fika utanför rummet. Måste vila lite till först...

Sjuksköterskan kommer in och vill ta bort venflonet men vill att jag ska äta och dricka något först. Annars kan jag bli väldigt illamående och det har jag ju som bekant tendenser till. Sambon kilar iväg och hämtar macka, kex, te och juice. Vi fikar ett tag och sen kommer sjuksköterskan in igen och tar bort venflonet.

Efter ett tag kommer läkaren in och meddelar antalet ägg. En sjuksköterska kommer in igen och ger oss recept till progesteronet. Men såna har jag fortfarande hemma tänker jag...
-"Ja, ni ska ju köra med progesteroninjektioner den här gången istället för vagitorierna". -"Jaha", säger jag. "Jasså, det visste ni inte. Ja ni får lära er allt på fredag. Det kommer att gå jättebra". Sambon får två antibiotika-tabletter att ge till mig när vi kommer hem eftersom det finns en viss inflammationsrisk efter ett sånt här ingrepp. Så inget badande på en vecka! (Jag är ju en badkruka så det stör mig inte så mycket...ett bubbelbad hade varit gött dock).

Sen får vi äntligen åka hem. Då är klockan lite efter 12.