Hustitt = husköp!

Jaha, då var man husägare. Typ. Fan vad knastigt. Det här kom helt oväntat.

Vi stod och tvättade och vaxade bilen, sambon och jag. Det har vi inte gjort sen vi köpte den för ett år sen så det var garanterat dags. Och mitt i det löddrigaste löddrandet ringer mäklaren och säger "Grattis, huset är ert!" Jag höll på att tappa mobilen i hinken med allt det bruna och skabbiga vattnet som vi klämt ur tvättsvampen.

Men det är väl bara att hoppas att huset lever upp till ALLA förväntningar och inte bara här-ska-vår-stora-familj-bo-känslan.

Men jag vill ju ha en stor familj! Jag har alltid drömt om att ha många barn. Fler än två i alla fall! Känns aplångt bort nu. Tänk om jag inte får ett endaste?! Och får jag det så är det fortfarande aplångt till att ha många barn ändå.

Vad var det nu kuratorn sa? Hon som jag valde efter rösten på telefonsvararen. Det finns två på kvinnokliniken och hon lät trevligast. Aningen alternativ och "speciell" när jag väl fick en bild till rösten, men vettig. Hon sa i alla fall åt mig att inte lägga ner energi på "tänk om"-fallen eftersom de bara inträffar i 5% av fallen. Skitsvårt att inte tänka om, men man får väl anstränga skiten ur sig antar jag. Så man får valuta för pengarna! Visst, det kostar bara 200 futtiga spänn, men väljer jag till slut att "vara svag" och gå till en förpestad kurator och "prata ut" så vill jag fan att det ska vara värt det också!