Misär på annat håll väcker minnen till liv

En tjej som blev gravid i vår ivf-tråd på nätet för en vecka sen fick missfall igår. Hon var vårt ljus i mörkret, vårt hopp i hopplösheten och vi blev alla både motiverade och taggade. Att det lönar sig trots allt!

Och så händer detta...just nu känns allt miserabelt och för jävligt. Var finns rättvisan?! Hålla på och försöka i evigheter, gå igenom enroma påfrestningar med ivf, ätligen bli gravid och bara bli fråntagen allt när man precis vant sig vid tanken. Nä tack!

Men ändå...hur sjukt det än låter, har man inte blivit gravid förr och blir det till slut men får missfall, så vet man i alla fall att "bli-gravid-biten" faktiskt funkar. Hellre det än att aldrig bli gravid alls. Upplevde det ju själv i våras när jag fick vara gravid i några dagar. Inte ens en vecka var det. Och jag hann aldrig vänja mig vid tanken. Trodde inte riktigt på det, berättade inte för någon, inte ens för sambon, för strecket var så svagt, så svagt på kissestickan. Sambon fick reda på det sen, när blödningarna knackade på dörren och jag vred på mig av menssmärta inte från denna värld. Skakningar, nån form av frossa, hugg i livmodern och blod blod blod...mörkt blod. Med tjocka mörka klumpar i. Och nånstans bland klumparna fanns vårt lilla pyre som aldrig var menat att finnas till...