Ja, jag har min sambo. Det vet jag. Och det är så skönt att vi är två. Men jag vet också hur skönt han tycker att det är att jag har M. Vilket oerhört stort stöd vi är för varandra. Han får en avlastning och jag kan prata om precis vad som helst. Om allt från bitterhet, rädsla och tårar till de allra äckligaste av äckliga slemdetaljer. De är sambon glad att han slipper.
M och jag har lovat varandra att ta oss igenom det här tillsammans. Och det gör mig trygg. Och väldigt väldigt glad. M är min lilla stöttepelare och är superduktig på att lyckas vända på allt det negativa. M är inte rädd för att säga till mig på skarpen när jag är för deppig och hon får mig alltid att tänka positivt. Utan M hade livet varit svårare.
Skönt man inte är ensam på den här resan.
måndag 7 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar