Jag är en tjej på 29 år som försöker leva normalt, utan att tänka så mycket på att jag är barnlös. Vissa dagar är jag hoppfull, andra dagar är jag bara bitter. Men för att försöka leva med det så bloggar jag. Mest om resan till plusset. Andra delar av mitt liv tenderar dock att smyga sig in :)
Vår IVF-historia: Vi började försöka bli gravida sommaren 2008 och i januari 2009 påbörjade vi vår utredning. I februari samma år fick jag ett missfall efter en veckas graviditet och i juni 2009 gjorde vi vår första ivf-behandling som tyvärr misslyckades. Andra och tredje gjordes under hösten och misslyckades båda två. Nu väntade en helt ny värld av ivf-behandlingar som kostade en massa pengar. Vår fjärde ivf gjorde vi i januari/februari 2010 och det slutade tyvärr med ett minus igen. Under försök nummer fem fick vi äntligen vårt efterlängtade plus men i början på vecka 6 kom missfallet. I juni-juli genomgick vi vårt sjätte försök som återigen slutade med ett minus. I september 2010 gjorde vi vårt sjunde IVF-försök som inte ens resulterade i en återsättning. I oktober 2010 gjorde vi vårt första FET men det slutade tyvärr i ett tidigt missfall.
Det kan inte vara lätt om man känner som du gör. Själv så gjorde jag aldrig riktigt det utan tyckte ändå att det var kul att träffa gravida & småttingar:-)
Apropå ditt tidigare inlägg om behandlingar o.s.v så tycker jag som jag skrivit tidigare att ni ska köra på en jättelång nedreglering först (ca 3 månader)med synarela och sen fortsätta som vanligt med menopur m.m Din historia påminner så mycket om min egen och det var detta som funakde för oss. Lång nedreglering för att få bort så mycket som möjligt av min "lindriga" endometrios(som inte är fastställd) och göra miljön så bra som möjligt. Sen bytte vi också till menopur & körde som vanligt med det.
Efter 6 års längtan, 6 icsi & 2 fet blev vi äntligen gravida och det på de 2 av 5 som klarade sig.
Vi fick också höra att våra chanser inte var så stora men jag ansåg att vi inte testat allt och ville prova detta som jag själv kommit på genom att läsa på nätet och tagit reda på själv.
En fördel som ni också har är att ni blivit gravida. Det är en stor fördel.
Ååå att du orkar.... Jag brukar försöka att inte titta längre än brösthöjd. Det undviker både gravida magar och barn.... (jaja, det kanske är liiiite överdrivet att inte titta ner på barnen, men du förstår vad jag menar)
Ps. jag kan tyvärr inte ta bort ordverifieringen i min blogg.
Ja, fy fasen för gravida magar. hade en här på festen igår oxå, 13v och det börjar redan synas. hon tar sig mot ryggen och suckar över ryggont illamående och jag bara, grrrrr, SLUTA GNÄLL!!!hoppas att det var ok för er igår, kanske kännas med mer ok efter stockholmsvistelsen?
Ha det så trevligt! Försök njuta av andras barn - se det som en övning!
SvaraRaderaKram Lisa
styrka till dig! :) hoppas ni får trevligt!
SvaraRaderaDuktigt att orka åka. Hoppas att det blir trevligt trots gravid/småbarnsinslagen. Stor styrkekram!
SvaraRaderaHoppa du får en trevlig kväll Joanna :)
SvaraRaderaDet blir kanonfint! Du klarar det jättebra och kan njuta av god mat och gott sällskap!! Ta hand om er :0)!!
SvaraRaderaDet kan inte vara lätt om man känner som du gör. Själv så gjorde jag aldrig riktigt det utan tyckte ändå att det var kul att träffa gravida & småttingar:-)
SvaraRaderaApropå ditt tidigare inlägg om behandlingar o.s.v så tycker jag som jag skrivit tidigare att ni ska köra på en jättelång nedreglering först (ca 3 månader)med synarela och sen fortsätta som vanligt med menopur m.m
Din historia påminner så mycket om min egen och det var detta som funakde för oss. Lång nedreglering för att få bort så mycket som möjligt av min "lindriga" endometrios(som inte är fastställd) och göra miljön så bra som möjligt. Sen bytte vi också till menopur & körde som vanligt med det.
Efter 6 års längtan, 6 icsi & 2 fet blev vi äntligen gravida och det på de 2 av 5 som klarade sig.
Vi fick också höra att våra chanser inte var så stora men jag ansåg att vi inte testat allt och ville prova detta som jag själv kommit på genom att läsa på nätet och tagit reda på själv.
En fördel som ni också har är att ni blivit gravida. Det är en stor fördel.
Lycka till!!
Jag hoppas att festen var bra och att det inte kändes för jobbigt.
SvaraRaderaÅåå att du orkar.... Jag brukar försöka att inte titta längre än brösthöjd. Det undviker både gravida magar och barn.... (jaja, det kanske är liiiite överdrivet att inte titta ner på barnen, men du förstår vad jag menar)
SvaraRaderaPs. jag kan tyvärr inte ta bort ordverifieringen i min blogg.
Kram Kix
Lycka till, detta klarar du. Snart sitter ni också där med mage!
SvaraRaderaSkickar massor med styrkekramar!
Ja, fy fasen för gravida magar. hade en här på festen igår oxå, 13v och det börjar redan synas. hon tar sig mot ryggen och suckar över ryggont illamående och jag bara, grrrrr, SLUTA GNÄLL!!!hoppas att det var ok för er igår, kanske kännas med mer ok efter stockholmsvistelsen?
SvaraRadera/jenny_maria
Skickar tankekramar!
SvaraRaderaHoppas du ändå fick en bra kväll.
SvaraRadera