tisdag 27 juli 2010

Fotografering

Ni vet den där artikeln jag berättade om, som skulle komma ut i Amelia. Jag ska äntligen iväg med min vän E och fotograferas för den om en liten stund i en studio i Malmö. Artikeln kommer nog ut nån gång i Augusti, skönt att den kommer ut i sommar, som jag sa för ett tag sen i bloggen. Vill inte ha ljugit för er =)

Och det här är faktiskt det enda jag tänkt på när jag funderat över artikeln. Att fotograferingen äntligen ska äga rum (det har varit lite trubbel med den, missar i kommunikation osv) och att artikeln kommer ut i tid.

Nu ringde min vän och sa att hon är på väg hem från jobbet (jag ska hämta upp henne på stationen). Hon berättade att fotografen ringt även henne, undrar hur han fick tag på numret... Han hade fått artikeln från Amelia för att få ett hum om hur fotograferingen skulle förberedas och tyckte berättelsen var så gripande att han kände att han behövde ringa och höra hur det var med oss och hur stämningen var mellan oss just nu. Iom att fotot nog kommer att fokusera på att E har en mage och att jag inte har nån, så han ville kolla så att vi fortfarande pratade med varandra och fortfarande var vänner eftersom det kanske skulle bli jobbigt för mig.

Och helt ärligt har jag inte tänkt på det så alls. Inte det minsta. Tror jag undermedvetet har barikaderat undan alla mina känslor inför den här fotograferingen, och nu efter telefonsamtalet, när jag låtit de komma lite nära inpå mig, blir jag inte av med dem. Jag är LIVRÄDD!!! Jag är på gränsen till att börja gråta precis hela tiden. Herre gud, vad trodde jag?! Att jag helt oberörd skulle kunna bli fotograferad med E, där allt fokus ligger på att hon är gravid men inte jag. Måste vara knäpp i huvudet...

10 kommentarer:

  1. hoppas det går bra! ska bli spännande att läsa då tidningen kommer!
    kram på dig

    SvaraRadera
  2. Jag avundas dig icke inför fotograferingen, förstår att du är nervös. Men samtidigt, vilken gärning du gör för många som är i vår sits, försök ha det i åtanke när du är där. Och jag misstänker att vi nog är ganska många som är med dig i tanken!

    Vet att du kanske inte vill höra det nu, men du är STARK, du kommer att fixa det här. Du kommer dessutom garanterat att bli mamma på något sätt, du är alldeles för envis för att det ska kunna bli på något annat sätt.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Shit! Fattar att det måste kännas hemskt. Men förhoppningsvis kanske även denna prövning stärker dig och kan få er närmare varandra. Hon måste ju åxå tänka på hur hemsk situationen är. Håller tummarna för att det ska gå relativt smärtfritt och skickar massor av styrka till dig. Kramar Akå

    SvaraRadera
  4. Jag skulle vilja ge dig en bamsekram och säga att allt kommer att bli bra och att du kommer att fixa det galant!
    Jag hoppas att det gåt bra och jag önskar så innerligt att det kommer att gå vägen för er!
    Kram
    Kristina

    SvaraRadera
  5. Gör bara det som du känner är okej för dig! Ingen annan kan bestämma vad som känns bra för dig och ingenting är för dumt att känna. Det är mitt råd =) Kram

    SvaraRadera
  6. Förstår att det kan bli oerhört jobbigt med fotograferingen men håller med Pi (och kan tänka mig att du även tänker så), det är bra att du hjälper till att uppmärksamma vårt problem. Det måste få mer medial tid, så att vi inte bara får människor runt omkring oss mer medvetna, men också för att indirket påverka politiker och beslutsfattare. Bra Joanna! Hoppas detta sprider ringar på vattnet...

    SvaraRadera
  7. Hoppas det gick bra på fotograferingen, och att du mår okej nu efteråt!

    SvaraRadera
  8. förstår att det måste vara jobbigt! Vad handlar artikeln om?

    SvaraRadera
  9. Bra att du drar uppmärksamheten till detta problem, som tydligen är mer utbrett än jag tidigare trott. Kanske en medial diskussion kunde leda till att ivf blev mer subventionerat eller ännu hellre gratis för alla barnlösa. Kram och lycka till!
    Susan

    SvaraRadera
  10. Har läst lite i din blogg och vill bara skicka dig en massa styrkekramar!!

    SvaraRadera