Ytterligare frågor samt önskemål

Jag drar iväg ett inlägg till med lite svar =)

Från A
Varför tog utredningen fem månader?
Tja, jag vet faktiskt inte riktigt. Tycker själv det är alldeles för länge, sjukvården är på tok för SEG! Utredningen måste förstås ta ett par månader eftersom de kollar kvinnans cykel vid olika tidpunkter för att mäta olika hormonnivåer, ta olika prover osv. Sen görs undersökning på mannen hos Androlog plus att mannen får lämna ett par spermaprov under utredningstiden också. Så två månader kan jag köpa. Resten av tiden är bara väntan på att papper ska skickas från ett ställe till ett annat, kötider och annan bullshit.

Blev ni ordinerade IVF direkt?
Direkt efter sambons undersökning hos Andrologen fick vi en remiss till IVF.

Jag kan dock nämna att jag innan utredningen startade gick till en gynekolog för att kontrollera att allt stod rätt till och att min ägglossning var som den skulle. Han tyckte inte den var tillräckligt regelbunden så jag åt Pergotime i tre månader. När jag sen gjorde utredningen sa de på kvinnokliniken att det absolut inte var några konstigheter med min ÄL. Mycket konstigt att den förste gynekologen konstaterade raka motsatsen. Så pergotime-träsket har jag i alla fall också vadat lite i.

Hur ser er 'historia' ut?
Den har jag nog skrivit om vid ett par olika tillfällen men det är nog inte så lätt att hitta. Ska försöka fixa till strukturen på bloggen så att det inte är så rörigt, för det är det verkligen.

En väldigt kort version finns i vänsterspalten längst upp annars. Vår historia ska få ett alldeles eget inlägg eller rent av en egen sida. Kommer senare.

Från Anonym
Vad fattas er på fertilitetsfronten?
Har skrivit lite om det här (fjärde frågan) och säkert nån annanstans också.

Spermaproven visade att spermierna som finns är för få och för slöa för att vi ska lyckas på egen hand. Jo, visst, det fanns en mikroskopisk chans, men den är så liten att det känns ganska lönlöst. Och eftersom man 'avbryter' en utredning ifall man hittar 'fel' på mannen så görs aldrig den sista undersökningen på kvinnan, nämligen äggledarsköljning för att kolla ifall passagen från äggstockar till livmoder ser bra ut. Det hade jag velat ha svart på vitt så att jag vet att den mikroskopiska chansen att lyckas på egen hand faktiskt existerar. Men nu vet vi alltså inte det eftersom vi blev remitterade till IVF.

Från Johanna
Skriv med om hur du mår:
Just nu mår jag ganska bra. Psykiskt mår jag lika bra som förra gången, då var jag betydligt mer avslappnad än under IVF 1-4. Kanske har jag vant mig så mycket vid att det aldrig lyckas att jag inte har så höga förhoppningar?

Mina svettningar har inte börjat än, men de kommer alltid förr eller senare. Förra IVF:en började de jättesent, först efter missfallet vill jag minnas. Och varade i nästan 10 nätter. Brösten ömmar inte så mycket längre, det hugger till i livmodern då och då, speciellt när jag reser mig upp från sittande eller går uppför en trappa.

Jag skrev ganska mycket om hur mådde under mina tidigare behandlingar. Tänkte att det kanske blir lite tjatigt om jag skriver om det igen. Det är ju i stort sett samma störiga symptom som alltid. Men klart kan jag skriva lite mer om det än inte alls =)

Överstimulerad, du verkar inte vara det?
Det har jag bara varit en gång, förra IVFen. Och då började överstimuleringssymptopmen dagen efter att jag tagit min tredje halva Ovitrelle på ruvardag 4. Så om fenomenet tänker upprepa sig så blir jag kanske lite överstimulerad imorgon.

Mår du illa när du tar progesteronet?
Jag mår lite lite illa från och till. Ingen som jag tänker på eller besväras av och det går över fortare än det kommer.