I måndags

var jag med om något ganska häftigt. För ett par veckor sen tog två frilansande journalister kontakt med mig. De ville skriva en artikel där de uppmärksammar de psykologiska/sociala aspekterna av ofrivillig barnlöshet och inte de rent medicinska faktumen. Om vad som händer i en vänskapsrelation när den ena personen lätt blir gravid och den andra inte.

Min gravida vän E ställde snällt upp, trots att detta verkligen inte var hennes grej, men jag tror att hon, liksom jag, tyckte att det skulle vara nyttigt för oss. Sen vet hon hur mycket det betyder för mig att försöka göra något bra av den här förplåstrade misären. Att berätta för omvärlden om ofrivillig barnlöshet, dela med mig av mina erfarenheter.

Så, i måndags var det dags. Vi träffades på ett café i Lund, intervjun skulle vara i en timme. Det slutade med att vi satt och pratade i över tre timmar. Tror vi fick ut riktigt mycket allihopa faktiskt. För mig och E blev det som terapi, att prata om våra känslor inför varandra. Något som vi annars inte hade gjort. Det var väldigt nyttigt och jag hoppas och tror att det kommer att stärka vår vänskap och göra det lite lättare att ses framöver.

Förhoppningsvis fick journalisterna, två tjejer från Stockholm som var underbara att prata med, med sig tillräckligt med information för att det kan mynna ut i en bra artikel. Den kommer att publiceras i Amelia i sommar. Ska bli spännande.

Det känns otroligt smickrande att tjejerna åkte ner hela vägen från Stockholm, bara för att intervjua oss, och sen direkt efter åkte hem igen. Att jag skulle vara så intressant hade jag ingen aning om =)

Så köp en Amelia i sommar vetja!