Fotografering

Ni vet den där artikeln jag berättade om, som skulle komma ut i Amelia. Jag ska äntligen iväg med min vän E och fotograferas för den om en liten stund i en studio i Malmö. Artikeln kommer nog ut nån gång i Augusti, skönt att den kommer ut i sommar, som jag sa för ett tag sen i bloggen. Vill inte ha ljugit för er =)

Och det här är faktiskt det enda jag tänkt på när jag funderat över artikeln. Att fotograferingen äntligen ska äga rum (det har varit lite trubbel med den, missar i kommunikation osv) och att artikeln kommer ut i tid.

Nu ringde min vän och sa att hon är på väg hem från jobbet (jag ska hämta upp henne på stationen). Hon berättade att fotografen ringt även henne, undrar hur han fick tag på numret... Han hade fått artikeln från Amelia för att få ett hum om hur fotograferingen skulle förberedas och tyckte berättelsen var så gripande att han kände att han behövde ringa och höra hur det var med oss och hur stämningen var mellan oss just nu. Iom att fotot nog kommer att fokusera på att E har en mage och att jag inte har nån, så han ville kolla så att vi fortfarande pratade med varandra och fortfarande var vänner eftersom det kanske skulle bli jobbigt för mig.

Och helt ärligt har jag inte tänkt på det så alls. Inte det minsta. Tror jag undermedvetet har barikaderat undan alla mina känslor inför den här fotograferingen, och nu efter telefonsamtalet, när jag låtit de komma lite nära inpå mig, blir jag inte av med dem. Jag är LIVRÄDD!!! Jag är på gränsen till att börja gråta precis hela tiden. Herre gud, vad trodde jag?! Att jag helt oberörd skulle kunna bli fotograferad med E, där allt fokus ligger på att hon är gravid men inte jag. Måste vara knäpp i huvudet...