Och oplanerad bloggpaus blev det också. Har varit igång som en jäkla tok sen minuset i måndags. Ute och jobbat i trädgården minst 6 timmar varje dag, storstädat inomhus, tvättat, varit iväg och jobbat i mammas trädgård osv osv. Har inte riktigt unnat mig att vara ledsen, om man kan säga så. Har fullkomligt skitit i det och det fick jag igen bland annat idag då musten bokstavligt talat bara sögs ur mig.
Känner mig som ett tomt skal, en zombie som bara går runt och gör en massa saker som i slutändan saknar mening. Kommer nog vara glad att jag lagt ner så mycket arbete på trädgården om några veckor, eller nästa sommar, men nu gör jag det mest av bara farten. Nåt måste man ju göra.
Jag tror inte det var en så bra idé att bara strunta i att vara ledsen, alla känslor kommer att komma fram till slut, det vet jag, och egentligen tycker jag det är skönt att få det 'överstökat' från början. Får komma ihåg det till nästa gång.
Har inte ringt kliniken och berättat att det skitit sig än. Har inte orkat. Det suger ju musten ur mig bara av att 'behöva' berätta för familj och vänner att 'nä, det funkade inte den här gången heller'. Har massor med tankar om just det som jag ämnar att skriva ner nån dag. Men jag har femtielva inlägg som står på tur att skrivas sen innan, saker jag lovat att berätta om...tur jag är ledig...
fredag 23 juli 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du är helt otrolig! Du verkar så stark och du har en sån skön positiv inställning. Det är så imponerande att du orkar fortsätta. Många hade nog gett upp för länge sedan om dom var i din situation. Kämpa på! Kram.
SvaraRaderaKram vännen! Ja, du är en människa, ingen maskin. Det går inte att koppla bort känslorna för någon längre tid, de kommer tillbaka. Lider med dig. /FS
SvaraRaderaHej Joanna!
SvaraRaderaÅhh vad jag känner som du. Har inte heller typ kanske insett minuset. Men det lär ju komma i fatt en. Blää för minus, jag tycker det är övervägande många, många fler som får minus än plus, är det verkligen den här % som dom säger att det ska funka sant?
Jag har inte heller ringt kliniken, känns bara jobbigt, förra gången så bara grät jag. Men dom har ju semesterstängt kan man inte bara lägga ett mail? ska kolla mina papper vad det stod. Har du fått ngn förklaring varför det inte funkar? inte jag, hela tiden kan det väl inte vara otur? Är 3 dagar det längsta som äggen odlas på öresundskl? vet du?
kram j
Förstår dig, finns inget värre än att skulla berätta att det inte gick vägen.Har bestämt att vi inte skall berätta för någon hur det går förrens allt är klart så att säga... Önskar er all lycke <3
SvaraRaderaSkickar några kramar
SvaraRaderaTa den tid det behövs. Är väl ingen brådska att ringa kliniken eller allt det andra. Stor kram till dig!
SvaraRaderaIbland maste man bara inse att man ar inte en supermanniska. Dettar ar ju super-jobbigt att ga igenom..och du har ju gjort det 6st ganger nu.....man kan inte reagera pa ett visst vis....ibland maste man fa fly bort ett tag for att orka..
SvaraRaderaDu ar som sagt bara mansklig....aussie
Skickar många kramar till er! Bra att du skriver hur du känner i bloggen, jag tror att det hjälper. Bra att ni redan nu ser framåt med nya planer, det är också viktigt! Kramar M
SvaraRaderaSåg först nu att ni fått minus, eftersom jag varit på semester. Är verkligen jätteledsen för er skull... :-( Det finns ingen rättvisa i den här världen, helt enkelt. Skickar massor av styrkekramar till dig!
SvaraRaderaKram
Lider med dig! När jag mådde som sämst p g a alla minus, så gick jag och pratade med en kurator (via vårdcentralen). Jag har alltid tänkt att jag är stark o klarar mig... men det var skitbra att prata med henne. Har du provat? Fundera på det annars! Tror det är lättare att få plus när man mår bra. Ta hand om dig! Kramar
SvaraRaderaTa hand om dig Johanna, glöm inte att vara ledsen, det behöver man i all denna ivf-sorg. Kram Linda
SvaraRaderaHej Joanna!!
SvaraRaderaHalkade in på din blogg och läste i ett inlägg att ni inte fått göra kromosomtacksamhets-test. Jag och min sambo har genomgått 3 missfall sen september förra året så Vi förstår er resa mellan hopp och förtvivlan. Nu är vi mitt upp i utredningen och då ska vi ta blodprov som visar om våra kromosomer inte passar ihop.
Önskar er all lycka och jag kommer följa er resa! Gå gärna in på min blogg och läs om vår resa, uppdaterar inte alla dagar.
Kram