Joannas frågestund

Jag har som sagt fått in en massa frågor de senaste veckorna som jag inte har svarat på. Nu tänkte jag samla dem alla här i ett inlägg.

Jag kan ha missat någon, borde så klart börjat samla på mig alla allteftersom att de trillade in. Så smart var jag inte då tyvärr, så har jag missat någon får ni slänga frågan i fejset på mig och gnälla lite missnöjt. Det är ok.

Och finns det fler frågor därute är det bara att hojta!

Vad är din hemlighet för att orka?

Vet inte om jag har nån speciell hemlighet. Något storslaget som jag 'kommit på'. Jag tror att bloggandet är en av lösningarna. Bloggen hjälper mig att orka. Att rota i trädgården hjälper mig att orka. Att ha en plan hjälper mig att orka. Jag tror man behöver sätta sig ner och rada upp alla saker som får en att må bra, och sen försöka planera in dem. Att göra något bra för sig själv varje dag tror jag gör jätteskillnad.

Hur många embryon brukar ni få?

Brukar och brukar. De tre första gångerna fick vi tillbaka ett. Under IVF4 och IVF5 fick vi tillbaka två. Det verkar som att det är ganska vanligt att man försöker med ett embryo de första gångerna och om det inte funkar så vågar man 'chansa' på två. Två embryon innebär ju ändå en hel del fler risker, risker som man inte är beredd att ta utan att först ha provat med ett embryo ett par gånger.

Och vad ger de för anledning till att de inte vill långtidsodla? 

För att långtidsodling ska vara på tapeten så måste man ha 5-6 befruktade ägg två dagar efter ÄP. Vi har inte haft det ALLA gånger, men nästan. Dessutom verkar det vara så att de på just vår klinik inte tycker långtidsodling är ett alternativ om de kan bedöma att embryona har väldigt stora chanser att leda till graviditet redan på dag två efter ÄP. Och vid dag två har förutsättningarna för vår del sett väldigt bra ut och därför har de valt att inte odla äggen längre för det har inte 'behövts'. Skitstörigt tycker jag, som fortfarande inte är gravid efter FEM behandlingar.

Vad sa er infertilitetsutredning, hittades några fel?

Utredningen visade att sambons spermier är det som ställer till det för oss och vi blev remitterade för IVF direkt efter detta. På mig hittades inga 'fel'.

Blev du "naturligt" gravid i feb -09?

Jag tror det. Jag är inte säker eftersom strecket var så svagt att det nästan inte fanns och när jag testade igen en dag senare så fanns det inte ens ett svagt streck att se. Men mensen var sen, spottingsen kom aldrig och när mensen väl kom, nästan en vecka för sent, så var den inte som vanligt. Det gjorde väldigt ont, det var mer blod, mörkrött, klumpigt och ja, jag hade alla symptom man får vid ett missfall. Men det måste ha varit väldigt väldigt tidigt. Missfall av den typen som de flesta inte ens märker att de har.

Hur går ni vidare nu? När ska ni börja nästa försök? Kan ni köra på under sommaren? Har inte er klinik stängt någonting?

Vår klinik har sommarstängt v28-32. Det blir inget försök i maj men jag tror att vi 'hinner med' ett försök i juni. Det var så länge jag orkade pausa. Så får vi se hur det går. Skiter det sig igen så har jag redan planer för att köra igång i augusti, precis när kliniken öppnat igen. Så det blir ju lite som att vi kör på under sommaren, de veckor som kliniken inte har stängt i alla fall. Det är planen för framtiden. Förutsatt att mina cykler ser till att vara normala nu efter missfallet.

Vad söker du för slags jobb nu? Inom samma bransch eller? Vad har du jobbat med?

Jag söker alla möjliga slags jobb nu. Behöver inte alls vara samma bransch, som för övrigt är telekombranschen. Jag har jobbat som mjukvarutestare och projektledare de senaste fem åren så det är det jag har mest erfarenhet av. Men jag är duktigt sugen på att prova något annat. Det hade varit trevligt. Har tidigare (innan jag pluggade klart) jobbat som arkivarie, i butik och på café. Det sistnämnda tänker jag aldrig göra mer, NEVER! Fy fan vilken slavgöra. Allra helst hade jag velat jobba som projektledare, teamchef eller med någon form av coaching, oavsett bransch.

Har ni tänkt på adoption?

Jobbigaste frågan av dem alla. Jag har försökt svara på det här tidigare, för många inlägg sen.

Jag tror inte att jag kommer att ha några som helst problem med att adoptera. Däremot är jag verkligen inte där än. Och min sambo är det definitivt inte. Vi vill fortfarande kämpa med ivf, vi tror och hoppas att vi har en chans på det här sättet. Vi lyckades ju faktiskt bli gravida, även om lyckan bara varade i en vecka, så funkade det ju. Vi har alla förutsättningar för att lyckas med ivf och vi är inte redo att ge upp riktigt än.

Adoption är också en lösning, en jättebra och helt fantastisk lösning, men på ett helt annat plan. I våra försök har jag aldrig tänkt så långt att jag vill ha ett barn. Det första målet med våra försök är att bli gravid. Det är drömmen vi har just nu, det är något som vi kämpar för att få uppleva. Adoption tar bort hela den drömmen och även om båda sätten resulterar i ett barn så är varken sambon och jag redo att rakt av bara bortse från graviditetsdrömmen.

Har du provat akupunktur? 

Oh ja! Jag har varit hos tre olika akupunktörer. Två var fullkomligt värdelösa. Gjorde skitont och jag blev mer stressad än avslappnad. Den tredje var bra. Väldigt omtänksam och lugnande, även om jag inte direkt njöt av själva akupunkturen. Det gjorde ont vissa gånger, men jag gjorde det för att jag kände att jag måste prova. Kanske provar jag igen inför nästa behandling. Om jag vågar. Men då provar jag nog någon annan igen. Allra bäst hade det varit om det inte gjorde så himla ont.

Har du fatt reda på varför du far missfall tidigt? 

Ena gången, om det nu räknas, var i så fall i vecka 4-5. Andra gången var i början på vecka 6. Eftersom det varit så tidigt så är det omöjligt att säga vad det beror på. Sker missfall senare skickas vävnad in för analys och man kan avgöra om det fanns fel på embryot som orsakade missfallet. Mer än så kan man inte göra, och det känns så klart skit. Att inte få veta VARFÖR man fått missfall. Men jag tror att många glömmer att tidiga missfall är väldigt vanliga. Att det händer ofta. Och att det i de flesta fallen beror på embryot och därför är det något man inte kan påverka.

I vissa fall är det något annat missfallet beror på, och ibland kan man göra något åt det. Livmodern kanske behöver hjälp med att byggas upp, man letar efter infektioner i underlivet, ph-värden osv osv. Men inget av detta har man hittat hos oss. Det SKA funka helt enkelt och jag vill inte acceptera att vi skulle tillhöra den skara människor som aldrig blir gravida och ingen vet varför.

Har du fatt nog med progesteron när du blivit gravid (utan ivf)?

Jag har tagit progesteron på tre olika sätt under behandlingarna kan man säga. Två gånger har jag tagit progesteron i form av vagitorier, slemmigt men mättande? =)  Tre av behandlingarna har jag fått progesteroninjektioner, med en progesterondos som är TRE gånger större än med vagitorierna. Dessutom har jag ju tagit Ovitrelle (äggmognadsspruta) i ett par omgångar efter insättning av embryo för att stimulera kroppens egna produktion av progesteron.

Det där med 'utan ivf' förstår jag inte riktigt. Menar du om jag har varit och mätt min progesteronhalt efter ÄL under en vanlig cykel? Tror att det gjordes under utredningen för ett år sen. Men eftersom våra chanser att bli gravida på naturlig väg är så gott som obefintliga så känns det som att jag inte behöver bry mig om just den biten.

Men kanske är det så att min kropp inte fattar vad den ska göra med progesteronet. Att det inte når fram och att de graviditeter som faktiskt blir av inte vill stanna pga att kroppen inte fattar att den är gravid. Men det är bara jag som spekulerar, läkarna har inte sagt att det skulle vara så.


Frågorna var korta, men jäklar vad långa svaren blev...jag är duktig på att babbla.
Om ni inte vågar ställa fler frågor efter det här har jag full förståelse.