Jo, det stämmer. Jag ger mig in i det här ännu en gång. Men fan vad man kämpar och utsätter sin kropp och sitt sinne för en massa helvete bara för att en dag få bli mamma. Nu känns inte det så 'bara' för mig, så jag gör det. En gång till.
Innan jag åkte på semester tog jag kontakt med Anders i Eslöv, som jag var på akupunktur hos för ett år sen. Honom har jag trivts bäst hos och väljer nu att åka 'HELA' vägen till Eslöv på behandlingar. Första går av stapeln idag och jag är skitnervös. Vill inte att det ska göra så sabla ont igen! Men han är snäll och förstår min situation precis och lovade att han skulle ta det väldigt försiktigt. De andra jag har varit hos har inte kunnat svenska så bra och inte alls anpassat behandlingen efter mig som person.
Det blir antagligen 6 behandlingar under loppet av de närmsta två veckorna. Får så klart känna efter hur det känns efter idag.
När jag var hos honom för ett år sen hade jag precis haft ÄL och veckorna efter är då jag misstänkte att jag fått missfall. Jag säger 'misstänkte' för jag har börjat undra så här i efterhand. Inbilla mig att jag kanske aldrig var gravid, för det känns som att det passar bättre ihop med att vi inte blir gravida nu. Att det helt enkelt inte funkar för oss. Alls. Varför skulle det annars inte funka på FYRA ivf:er om vi mirakulöst lyckades på egen hand för ett år sen?
I alla fall, så tror jag att det han gjorde med sina nålar påverkade min kropp i alla fall, på ett positivt sätt. Därför vill jag ge allt nu och med ett schema på 3 behandlingar i veckan så hoppas jag att det ska kännas som att jag gör allt som finns i min makt och då kanske jag kan slappna av ytterligare.
Klockan 17 ska jag vara där i alla fall. Återkommer självfallet med en rapport och räknar med att det kommer kännas tusen gånger bättre än förra och förrförra akupunkturen. Här ska det tänkas positivt!!!
måndag 15 mars 2010
IVF5
Beräknas börja imorgon eller på onsdag. Har fått schema och lite nya recept hemskickade och jag såg ju till att bunkra upp med det mesta redan innan jag reste ifall jag skulle behöva börja med sprutorna omedelbums. Hade ÄL under resan så det hanns inte med ett naturligt försök ändå. Simmarna kan visserligen klara sig i upp till 5 dagar men då var det i så fall verkligen på håret. Men eftersom jag redan fått mina färgade flytningar så vet jag ju att mensen är på g. Den får gärna komma idag.
Det blir alltså sprutor på direkten den här gången, börjar på dosen 225 från självaste början (det har jag inte gjort under de tidigare korta behandlingarna). Sen efter ET blir det östrogentillskott, progesterontillskott och Ovitrelle varannan dag för att boosta kroppens egna östrogen och progesterontillverkning. Får vi fram två fina embryon så sätts två tillbaka, med AHA utfört på båda.
Det var den infon. Fler inlägg är på väg! :)
Det blir alltså sprutor på direkten den här gången, börjar på dosen 225 från självaste början (det har jag inte gjort under de tidigare korta behandlingarna). Sen efter ET blir det östrogentillskott, progesterontillskott och Ovitrelle varannan dag för att boosta kroppens egna östrogen och progesterontillverkning. Får vi fram två fina embryon så sätts två tillbaka, med AHA utfört på båda.
Det var den infon. Fler inlägg är på väg! :)
Heeellooooo Sweden!
Det verkar som att det där vårvädret som jag beställt till min hemkost faktiskt har behagat att dyka upp. Härligt!
Kom hem igår eftermiddags, åkte och handlade sjuka mängder mat (Handla aldrig när du är hungrig-mentaliteten sket jag fullständigt i). Åt ungefär en tiondel av det jag handlade och däckade i soffan. Gick upp och la mig i sängen klockan 23 och sov sammanlagt i 11 timmar.
Idag är jag tillbaka på jobbet, lite lagom jetlaggad. Tror jag i alla fall. Hela kontoret gungar känns det som och jag är lite halvt förvirrad hela tiden. Men ganska utvilad i alla fall.
Jag har massor att berätta, massor av bloggar att läsa och en jäkla massa foton att tråka ut er med. Hoppas hinna med en del idag då jag ändå inte har så mycket jobb att göra.
Kom hem igår eftermiddags, åkte och handlade sjuka mängder mat (Handla aldrig när du är hungrig-mentaliteten sket jag fullständigt i). Åt ungefär en tiondel av det jag handlade och däckade i soffan. Gick upp och la mig i sängen klockan 23 och sov sammanlagt i 11 timmar.
Idag är jag tillbaka på jobbet, lite lagom jetlaggad. Tror jag i alla fall. Hela kontoret gungar känns det som och jag är lite halvt förvirrad hela tiden. Men ganska utvilad i alla fall.
Jag har massor att berätta, massor av bloggar att läsa och en jäkla massa foton att tråka ut er med. Hoppas hinna med en del idag då jag ändå inte har så mycket jobb att göra.
lördag 6 mars 2010
Joanna sager hej...
...fran andra sidan jordklotet. Sitter vid en mac pa hotellet och har ingen mojlighet att fora over nagra foton. Men jag kommer att trotta ut er med dem sen, det kan jag lova.
Jag har det otroligt skont, solar, badar, ater gott och dricker annu godare. Har forbjudit mig sjalv att blogga under semestern, men nu kunde jag inte halla mig langre. Behovde i alla fall checka laget. Jag hinner inte alls kommentera hos nagon for det skulle tagit halva natten. Men jag har en massa inlagg att ta mig igenom och jaklar vad manga kommentarer jag ligger back. Kanns lite som ett andra liv man lever, har pa bloggen.
Jag kommer pa mig sjalv att tanka "Undrar hur det gar for alla i bloggvarlden?". Sa tills jag ar hemma igen vill jag bara saga STORT GRATTIS till er som plussat. Maste kannas underbart att fa slappa allt vad barnloshet heter. Se till att njuta nu for alla oss andra ocksa!
Och till de som det inte gatt lika bra for, tror jag inga ord fran mig kommer att gora nan skillnad. Just nu ar livet skit, allt ar orattvist, man hatar ungefar allt och alla och vill bara vara for sig sjalv. Hoppas att ni tar hand om varandra, laddar batterierna och kommer igen med nya tag. Jag kommer ocksa att finnas dar pa den langa vagen till ett litet mirakel, sa ni ar inte ensamma.
Nasta inlagg kommer antagligen nar jag ar hemma igen. Jag ska i alla fall forsoka att halla mig borta fran bloggen, for mitt eget basta (eller nat...). Njuta av semestern sa lange jag har den i alla fall och inte tanka pa nagat annat an mig sjalv och min energi. IVF:en i sig ar svarare att inte tanka pa, har med mig en bok som handlar om barnloshet, ivf, aborter och en massa annat dumt. Forstar inte varfor jag har med mig den, men den ar himla bra tyvarr...hamnade i en typiskt dalig diskussion med mamma igar dessutom om adoption bland annat. Jag var dur och hon blev ledsen och hela kvallen imploderade kandes det som. Men vi pratade ut lite mer, grat nagra tarar och nu ar det nog bra...na, for fasen. Jag skulle ju inte blogga mer. Det ar precis som att det finns en magisk kraft som gor att mina fingrar skriver av sig sjalva sa fort jag narmar mig bloggen. Det ar som en sjukdom :)
Nu far det racka. Nytt inlagg om cirka en vecka. Nu ska jag dricka vitt vin pa balkongen, ata cashewnotter, mala naglarna, lasa min bok och ta pa flera liter med after-sun-aloe-vera.
STOR KRAM till er alla i min lilla bloggvarld.
Jag har det otroligt skont, solar, badar, ater gott och dricker annu godare. Har forbjudit mig sjalv att blogga under semestern, men nu kunde jag inte halla mig langre. Behovde i alla fall checka laget. Jag hinner inte alls kommentera hos nagon for det skulle tagit halva natten. Men jag har en massa inlagg att ta mig igenom och jaklar vad manga kommentarer jag ligger back. Kanns lite som ett andra liv man lever, har pa bloggen.
Jag kommer pa mig sjalv att tanka "Undrar hur det gar for alla i bloggvarlden?". Sa tills jag ar hemma igen vill jag bara saga STORT GRATTIS till er som plussat. Maste kannas underbart att fa slappa allt vad barnloshet heter. Se till att njuta nu for alla oss andra ocksa!
Och till de som det inte gatt lika bra for, tror jag inga ord fran mig kommer att gora nan skillnad. Just nu ar livet skit, allt ar orattvist, man hatar ungefar allt och alla och vill bara vara for sig sjalv. Hoppas att ni tar hand om varandra, laddar batterierna och kommer igen med nya tag. Jag kommer ocksa att finnas dar pa den langa vagen till ett litet mirakel, sa ni ar inte ensamma.
Nasta inlagg kommer antagligen nar jag ar hemma igen. Jag ska i alla fall forsoka att halla mig borta fran bloggen, for mitt eget basta (eller nat...). Njuta av semestern sa lange jag har den i alla fall och inte tanka pa nagat annat an mig sjalv och min energi. IVF:en i sig ar svarare att inte tanka pa, har med mig en bok som handlar om barnloshet, ivf, aborter och en massa annat dumt. Forstar inte varfor jag har med mig den, men den ar himla bra tyvarr...hamnade i en typiskt dalig diskussion med mamma igar dessutom om adoption bland annat. Jag var dur och hon blev ledsen och hela kvallen imploderade kandes det som. Men vi pratade ut lite mer, grat nagra tarar och nu ar det nog bra...na, for fasen. Jag skulle ju inte blogga mer. Det ar precis som att det finns en magisk kraft som gor att mina fingrar skriver av sig sjalva sa fort jag narmar mig bloggen. Det ar som en sjukdom :)
Nu far det racka. Nytt inlagg om cirka en vecka. Nu ska jag dricka vitt vin pa balkongen, ata cashewnotter, mala naglarna, lasa min bok och ta pa flera liter med after-sun-aloe-vera.
STOR KRAM till er alla i min lilla bloggvarld.
lördag 27 februari 2010
Nu sticker jag!
Till det soliga Thailand och när jag kommer tillbaka så hoppas jag att våren har kommit, för det har jag beställt. Snöns och slaskets tid får fantamej vara över nu.
Jag bloggar kanske lite från semestern, eller inte. Vi får se. Men jag kommer ju tillbaka och då blir det blogging igen för då är det ju start för IVF nr 5.
Ha det så gött allihopa, och ni som ruvar - se till att få en jäkla massa plus nu!!!! =)
STORA VARMA KRAMAR
Jag bloggar kanske lite från semestern, eller inte. Vi får se. Men jag kommer ju tillbaka och då blir det blogging igen för då är det ju start för IVF nr 5.
Ha det så gött allihopa, och ni som ruvar - se till att få en jäkla massa plus nu!!!! =)
STORA VARMA KRAMAR
fredag 26 februari 2010
Tacka fan
för högkostnadsskyddet!!! =)
För annars hade den här kassen:
kostat 14.125 kr!!! Och då har jag inte hämtat ut allt för de hade inte så mycket som jag behövde på det apoteket. Jag har inte kollat upp priset på läkemedlen tidigare, men herrejävlar alltså!!! En spruta Gonal-f, som räcker i max 4 dagar kostar alltså 3599,50 kr!!!!
Det är nästan så jag måste räkna på hur mycket allt det här hade kunnat kosta oss. Shit!
IVF1 - 10.090 kr
IVF2 - 15.711 kr
IVF3 - 16.392 kr
IVF4 - 17.719 kr
Sammanlagt blir det 59.912 kr. Vänta lite, jag måste bara plocka upp hakan som trillade ner på golvet...
För annars hade den här kassen:
kostat 14.125 kr!!! Och då har jag inte hämtat ut allt för de hade inte så mycket som jag behövde på det apoteket. Jag har inte kollat upp priset på läkemedlen tidigare, men herrejävlar alltså!!! En spruta Gonal-f, som räcker i max 4 dagar kostar alltså 3599,50 kr!!!!
Det är nästan så jag måste räkna på hur mycket allt det här hade kunnat kosta oss. Shit!
IVF1 - 10.090 kr
IVF2 - 15.711 kr
IVF3 - 16.392 kr
IVF4 - 17.719 kr
Sammanlagt blir det 59.912 kr. Vänta lite, jag måste bara plocka upp hakan som trillade ner på golvet...
Snart kommer väl ett IVF-hemma-kit också?
Nu kan man testa spermiekvaliteten hemma också. Visst, det kunde man innan också men då fick man i stort sett svaret, OK eller NOT OK. Det här nya chiptestet ska visst vara väldigt tillförlitligt och räkna EXAKTA mängden spermier. Det låter ju faktiskt lite fantastiskt.
Och så går det på ett kick! Om man nu kan slippa att åka till sjukhuset och lämna prov i en kopp för att sen vänta på svaret i minst en vecka så känns det här fullkomligt revolutionerande! Undrar när det kommer till Sverige...
Ni kan läsa om detta i en artikel nyligen publicerad på aftonbladet.
Sen vet jag ju att man inte ska tro helhjärtat på vad som skrivs på aftonbladet. Bara för att det har utvecklats nu så innebär det kanske att det ändå inte kommer att massproduceras förrän om 10 år när det genomgått ett miljonte test. Och då kanske det smäller och det blir att gå tillbaka till ruta 1. Men man får väl drömma lite?
Och så går det på ett kick! Om man nu kan slippa att åka till sjukhuset och lämna prov i en kopp för att sen vänta på svaret i minst en vecka så känns det här fullkomligt revolutionerande! Undrar när det kommer till Sverige...
Ni kan läsa om detta i en artikel nyligen publicerad på aftonbladet.
Sen vet jag ju att man inte ska tro helhjärtat på vad som skrivs på aftonbladet. Bara för att det har utvecklats nu så innebär det kanske att det ändå inte kommer att massproduceras förrän om 10 år när det genomgått ett miljonte test. Och då kanske det smäller och det blir att gå tillbaka till ruta 1. Men man får väl drömma lite?
torsdag 25 februari 2010
Blog Award nr2
Nu är det dags igen för er att få höra 7 mycket intressanta fakta om Joanna för hon har nämligen fått en award med ett fint hjärta på av Malla.
Det medföljer en massa regler som jag kommer att modifiera å det grövsta. Tur man oftast kan göra lite som man vill här i världen. Så jag skickar vidare awarden till ALLA i min bloglista, för jag tycker att ni är så himla bra och inte kan få nog med awards. Ni får också göra vad ni vill med den =)
Men nu, till det viktigaste av allt, smaskig Joanna-information:
1. Joanna är vansinnigt känslig och gråter när hon ser på film och det händer något sorgligt eller något väldigt glädjande. Ja, hon gråter när hon kollar på Extreme Home Makeover och har även gråtit när hon tittat på Lejonkungen. När hon ser den här videon gråter hon ännu mer.
2. Alla Joanna känt de senaste 15 åren, samt hon själv, vet inte vad hennes riktiga hårfärg är. Hon tonar (eller färgar) nämligen håret med jämna mellanrum. Just nu är det rödbrunt.
3. Joanna äger runt 25 handväskor och köper minst en ny varje år. Man skulle kunna säga att hon samlar på väskor. Men hon har nog inte insett det själv än. Vi får ge henne några år till...
4. Joanna har en väldigt livlig fantasi och förutsätter alltid det värsta. Hör hon ett ljud på natten så tar det inte mer än 5 sekunder så har hon kommit på 19 sätt att ta sig ut ur huset för att mördaren inte ska hinna ifatt henne, eller 23 olika ställen att gömma sig på ifall det inte finns något sätt att ta sig ut ur huset.
5. Ibland sover Joanna med ett halvt öga öppet. Hon tror inte riktigt på det men har fått höra det upprepade gånger.
6. När Joanna förlorar i badminton slår hon sitt racket i golvet så att det går sönder. Därför spelar hon inte badminton längre.
7. För 13 år sen var Joanna med om en bilolycka då bilen voltade och for iväg uppochner längs med vägen. När bilen stannade hängde hon själv och hennes mor uppochner i bilbältena och radion spelade glada låtar från 60-talet. De båda klarade sig utan några skador, men Joanna fick en nära-döden-upplevelese som heter duga eftersom hon ett par sekunder innan kraschen var på väg att ta av sig bilbältet men av någon anledning lät bli ändå.
Att blogga på semestern?
Jag får ta och kolla upp det där med att blogga med min mobiltelefon. Just nu går det att blogga men inläggen hamnar på min gamla blogg och det vill jag försöka ändra på. Någon som har koll?
Sen är det väl för jävla dyrt att blogga utomlands? Jobbet betalar visserligen mobiltelefonräkningen men inte om den blir humongous. Sen är det väl meningen att jag ska ta det lugnt på semestern och inte bry mig om bloggen men jag anar att jag kommer ha lite svårt att hålla mig borta, så nåt inlägg då och då blir det nog.
Och kanske retar jag upp er allihopa med lite härliga strandbilder =)
Sen är det väl för jävla dyrt att blogga utomlands? Jobbet betalar visserligen mobiltelefonräkningen men inte om den blir humongous. Sen är det väl meningen att jag ska ta det lugnt på semestern och inte bry mig om bloggen men jag anar att jag kommer ha lite svårt att hålla mig borta, så nåt inlägg då och då blir det nog.
Och kanske retar jag upp er allihopa med lite härliga strandbilder =)
Semestern närmar sig
Och om några dagar kommer min värld varje dag att se ut ungefär så här:
Istället för så här:
Eftersom flyger går om, OMG!, bara TVÅ dagar så är det jävligt dags att börja packa. Har redan hämtat upp resväskan från källaren, lagt fram mina fina nya vakuumklädpåsar som jag tänkte inviga den här resan och letat upp förra sommarens solkrämer som inte gått ut än.
Beställde nån snordyr solkräm på taxfree till utresan, och några BIBar så att vi inte får alkoholbrist där borta.
Har även en lista (så klart. För vad vore världen utan mina listor?) på allt jag ska ta med mig så när som på exakt vilka hårsnoddar som ska med i necessären.
Istället för så här:
Eftersom flyger går om, OMG!, bara TVÅ dagar så är det jävligt dags att börja packa. Har redan hämtat upp resväskan från källaren, lagt fram mina fina nya vakuumklädpåsar som jag tänkte inviga den här resan och letat upp förra sommarens solkrämer som inte gått ut än.
Beställde nån snordyr solkräm på taxfree till utresan, och några BIBar så att vi inte får alkoholbrist där borta.
Har även en lista (så klart. För vad vore världen utan mina listor?) på allt jag ska ta med mig så när som på exakt vilka hårsnoddar som ska med i necessären.
onsdag 24 februari 2010
Dåliga tider på jobbet
0% i löneökning och inte mycket mer vid förra lönejusteringen. Inte direkt så att man känner nån vidare motivation på arbetsplatsen. Kanske ska man vara glad att man har jobbet kvar i denna bistra tid men jag är jävligt besviken faktiskt. Jag är en person som tar för mig och rentav LETAR ansvar och får alltså lika mycket i ersättning som nån som bara går till jobbet, inte gör något mer än nödvändigt och sen går hem. Snacka om att man hädanefter kommer att vara taktisk när man väljer vilket uppdrag man vill jobba med. ÄR det dåliga tider, då tar man ett jobb med så lite ansvar som möjligt eftersom man ändå inte kommer få betalt för det extra arbetet. Och när det är goda tider ska man plocka på sig så mycket ansvar man bara klarar av för då kommer man också få fetingmycket med stålar i ersättning. Låter jag bitter? Det är jag.
Hoppas att mitt bruttolöneavdragsförslag går igenom i alla fall. Fick tyvärr inte svar om det på mötet idag, men på någon sjuk vänster kan jag slå ut det vi sparar på varje behandling per månad och låtsas som att det är min löneökning...
Kanske ska söka nytt jobb?
Hoppas att mitt bruttolöneavdragsförslag går igenom i alla fall. Fick tyvärr inte svar om det på mötet idag, men på någon sjuk vänster kan jag slå ut det vi sparar på varje behandling per månad och låtsas som att det är min löneökning...
Kanske ska söka nytt jobb?
tisdag 23 februari 2010
Bäst före-datum
Man kan uppenbarligen räkna ut sin "äggstocksålder" enligt en artikel på aftonbladet från i förra veckan.
Blev lite nervös av att läsa det här och undrar om ni andra som gjort ivf fått reda på vad ni har för äggstocksålder. Tänk om man pga alla hormoner gör helt slut på sina äggreserver som annars hade varat mycket längre?
Kanske inte skadar att fråga på kliniken nästa gång man är där. De kanske kollar det här AMH-hormonet samtidigt som de kollar nivåer av FSH också. Fan, jag kan för lite om de här hormonerna och nivåerna. Känner att jag måste läsa på lite och lära mig vad de olika hormonerna gör och innebär.
Är det nån av er som är duktig på det här får ni gärna dela med er. Har svårt att tro att jag är den enda som undrar =)
Blev lite nervös av att läsa det här och undrar om ni andra som gjort ivf fått reda på vad ni har för äggstocksålder. Tänk om man pga alla hormoner gör helt slut på sina äggreserver som annars hade varat mycket längre?
Kanske inte skadar att fråga på kliniken nästa gång man är där. De kanske kollar det här AMH-hormonet samtidigt som de kollar nivåer av FSH också. Fan, jag kan för lite om de här hormonerna och nivåerna. Känner att jag måste läsa på lite och lära mig vad de olika hormonerna gör och innebär.
Är det nån av er som är duktig på det här får ni gärna dela med er. Har svårt att tro att jag är den enda som undrar =)
Kliniken
Vet inte om det är rätt beslut eller inte. Jag vet ingenting längre känns det som. Men jag och A beslutade i alla fall att köra ett försök till på Öresundskliniken. Det blev ju en del förändringar igen i min behandling med en massa tillskott som jag aldrig haft innan och kanske kommer det att göra susen?
När jag pratade med Anki på kliniken igår så berättade hon även att de haft ett möte om just mitt fall och det fick mig att känna mig mycket tryggare. Att det inte bara är Fredrik som bestämmer vad som ska göras i mitt fall utan att alla läkarna diskuterar det tillsammans.
Jag ska få mitt schema och nya recept hemskickade och så startar jag nog med sprutorna bara nån dag efter att jag kommit hem från semestern! =) Peppad och utvilad!
Men jag är så jäkla rädd att jag tagit fel beslut. Att jag borde byta klinik (vet inte till vilken dock, har än så länge inte blivit positivt överraskad av någon...)
Vad tycker ni? Är jag korkad som väljer att stanna?
När jag pratade med Anki på kliniken igår så berättade hon även att de haft ett möte om just mitt fall och det fick mig att känna mig mycket tryggare. Att det inte bara är Fredrik som bestämmer vad som ska göras i mitt fall utan att alla läkarna diskuterar det tillsammans.
Jag ska få mitt schema och nya recept hemskickade och så startar jag nog med sprutorna bara nån dag efter att jag kommit hem från semestern! =) Peppad och utvilad!
Men jag är så jäkla rädd att jag tagit fel beslut. Att jag borde byta klinik (vet inte till vilken dock, har än så länge inte blivit positivt överraskad av någon...)
Vad tycker ni? Är jag korkad som väljer att stanna?
måndag 22 februari 2010
Bruttolöneavdrag för IVF?
Lina lämnade en kommentar på min blogg alldeles precis om ämnet i titeln och det här är helt nytt för mig. Jag hade ingen aning om att man kan göra bruttolöneavdrag för ivf-behandlingarna, om jobbet går med på det. Det här är ju STORT!
Jag ska ta ett snack med min chef redan idag. Hoppas det går att göra så här på vårt företag. Och hoppas att man kan få det gjort retroaktivt också, fast det är kanske att hoppas på för mycket?
Hur är det med er andra? Är detta något som ni känner till och har utnyttjat?
Jag har redan hunnit googla en massa. Har hittat en hel del trådar på olika forum där det diskuteras friskt om detta. Hittade även till slut lite information på Skatteverkets hemsida under Arbete & Inkomst/Förmåner/Hälso- och sjukvård samt i en pdf.
Jag ska ta ett snack med min chef redan idag. Hoppas det går att göra så här på vårt företag. Och hoppas att man kan få det gjort retroaktivt också, fast det är kanske att hoppas på för mycket?
Hur är det med er andra? Är detta något som ni känner till och har utnyttjat?
Jag har redan hunnit googla en massa. Har hittat en hel del trådar på olika forum där det diskuteras friskt om detta. Hittade även till slut lite information på Skatteverkets hemsida under Arbete & Inkomst/Förmåner/Hälso- och sjukvård samt i en pdf.
Maten v.8
Här kommer altså veckans meny. Till lunch tänkte jag dessutom försöka se till att vi alltid har matlådor att ta med till jobbet. Billigare och nyttigare! Idag blir det till exempel lingongryta med kött, svamp och morötter och fullkornsbulgur till lunch (låda sen i fredags).
Måndag: Wraps med köttfärs, grönsaker och salsa
Tisdag: Tomatsoppa med grovt vitlöksbröd
Onsdag: Torsk Black & White med grillade rotfrukter och potatismos
Torsdag: Vegogryta med saffran, mango chutney och jordnötter
Fredag: Bortbjudna på middag
Lördag: Antagligen nån undermålig flygplansmat =)
Jag fortsätter också att kämpa med fisk 2 ggr i veckan. Fisk nummer 2 tänkte jag spara till Thailand på söndag. Men det här med fisk är väldigt nytt för mig och jag har inte lagat så mycket fisk i mina dar så om ni har några riktigt suveräna fiskrecept som ligger hemma och skräpar så tar jag tacksamt emot!
Måndag: Wraps med köttfärs, grönsaker och salsa
Tisdag: Tomatsoppa med grovt vitlöksbröd
Onsdag: Torsk Black & White med grillade rotfrukter och potatismos
Torsdag: Vegogryta med saffran, mango chutney och jordnötter
Fredag: Bortbjudna på middag
Lördag: Antagligen nån undermålig flygplansmat =)
Jag fortsätter också att kämpa med fisk 2 ggr i veckan. Fisk nummer 2 tänkte jag spara till Thailand på söndag. Men det här med fisk är väldigt nytt för mig och jag har inte lagat så mycket fisk i mina dar så om ni har några riktigt suveräna fiskrecept som ligger hemma och skräpar så tar jag tacksamt emot!
söndag 21 februari 2010
Maten och vikten
Tyvärr något som har fått ligga på hyllan ett tag. Veckan innan ÄP gick jag upp en massa pga hormoner och äggblåsor och sen kände jag mig inte så motiverad att varken laga mat eller träna när det gick som det gick så då gick jag upp ännu mer.
Men nu börjar nyttighetssuget och viktminskningsenergin att komma tillbaka! :) Och det känns riktigt jäkla skönt! Speciellt nu inför solsemestern känns det gött att i alla fall VILJA komma i form. Så imorgon börjar jag igen med mina veckomenyer och viktkurvor.
2010, here I come! =)
Men först ska jag bara gå på och dricka te (ska sikta in mig på det röda) på Grand Hotell i Lund och äta varma scones med sjukt onyttiga tillbehör, snittar och småkakor. SEN börjar jag vara nyttig =)
Men nu börjar nyttighetssuget och viktminskningsenergin att komma tillbaka! :) Och det känns riktigt jäkla skönt! Speciellt nu inför solsemestern känns det gött att i alla fall VILJA komma i form. Så imorgon börjar jag igen med mina veckomenyer och viktkurvor.
2010, here I come! =)
Men först ska jag bara gå på och dricka te (ska sikta in mig på det röda) på Grand Hotell i Lund och äta varma scones med sjukt onyttiga tillbehör, snittar och småkakor. SEN börjar jag vara nyttig =)
lördag 20 februari 2010
Te-missbrukare
Jo, jag erkänner. Jag dricker absurda mängder te. Men ända sen vi började försöka bli gravida har jag försökt skära ner på det. Jag har bytt ut vissa koppar av mitt mumsiga svarta te mot grönt te istället. Ibland tar jag steget och vågar mig på en kopp rött. Och vill jag känna mig extra duktig så har det faktiskt hänt att jag till och med kompromissar med en kopp ÖRTTE. "Herregud" säger ni? Jo, så tänker jag själv ibland =)
Och vad gäller kaffe så har jag bunkrat upp med massor av olika sorter koffeinfritt ifall jag blir trött på te.
Sen om det har hjälpt något, ja det vet jag inte...
Svart te har en väldigt behaglig brun-röd färg och kan med fördel drickas i ett klart glas. Men igår, på jobbet, gjorde jag misstaget att göra grönt te i ett klart glas. Och allvarligt, det enda jag tänkte på när jag tittade på glaset var att det inte alls såg ut som te.
Här kommer en bild, så kan ni få avgöra själva. Men jag kan ju med säkerhet säga att jag hädanefter alltid kommer att bespara mig själv den synen och bara dricka grönt te i keramikkopp.
Och vad gäller kaffe så har jag bunkrat upp med massor av olika sorter koffeinfritt ifall jag blir trött på te.
Sen om det har hjälpt något, ja det vet jag inte...
Svart te har en väldigt behaglig brun-röd färg och kan med fördel drickas i ett klart glas. Men igår, på jobbet, gjorde jag misstaget att göra grönt te i ett klart glas. Och allvarligt, det enda jag tänkte på när jag tittade på glaset var att det inte alls såg ut som te.
Här kommer en bild, så kan ni få avgöra själva. Men jag kan ju med säkerhet säga att jag hädanefter alltid kommer att bespara mig själv den synen och bara dricka grönt te i keramikkopp.
fredag 19 februari 2010
TD, IVF4
Idag är det alltså testdag. Jag tog det traditionsenliga testet i morse, pinkade på stickan och väntade på att, precis som vanligt, inget skulle dyka upp. Skönt att jag har haft tid att vänja mig vid tanken. Idag blev därför inte så jobbig.
Och ikväll blir det maraton med ett par av de nya 24-avsnitten hemma hos oss med en massa goda vänner. Laga mat tillsammans ska vi visst också göra har jag hört.
Jag har aldrig brytt mig så mycket om pengar, i alla fall inte när det gäller mat. Både jag och A tjänar ganska bra och lovade oss själva efter studenttiden då vi levde på nästan enbart pasta från netto att vi aldrig ska snåla när det handlar om mat. Vi bjuder gärna andra på mat och vin, tycker det är trevligt. Och så kan man alltid hoppas att man blir bjuden tillbaka nån gång...
Men igår sa jag till A att jag hoppas att de andra också vill laga nåt billigt. Och hoppas att vi inte behöver stå för all maten själva. Det har börjat gå upp för mig hur mycket pengar alla kommande ivf-försök kommer att kosta. Det finns inga garantier på när eller om det kommer att funka. Och tills det funkar, eller tills vi ger upp, så kommer vi att bli av med en jävla massa pengar och dessa måste vi börja spara ihop. Så inte nog med att man säkert uppfattas som asocial, hemlig och bitter så kommer man nu även att vara känd som snåljåpen i sällskapet...
Och ikväll blir det maraton med ett par av de nya 24-avsnitten hemma hos oss med en massa goda vänner. Laga mat tillsammans ska vi visst också göra har jag hört.
Jag har aldrig brytt mig så mycket om pengar, i alla fall inte när det gäller mat. Både jag och A tjänar ganska bra och lovade oss själva efter studenttiden då vi levde på nästan enbart pasta från netto att vi aldrig ska snåla när det handlar om mat. Vi bjuder gärna andra på mat och vin, tycker det är trevligt. Och så kan man alltid hoppas att man blir bjuden tillbaka nån gång...
Men igår sa jag till A att jag hoppas att de andra också vill laga nåt billigt. Och hoppas att vi inte behöver stå för all maten själva. Det har börjat gå upp för mig hur mycket pengar alla kommande ivf-försök kommer att kosta. Det finns inga garantier på när eller om det kommer att funka. Och tills det funkar, eller tills vi ger upp, så kommer vi att bli av med en jävla massa pengar och dessa måste vi börja spara ihop. Så inte nog med att man säkert uppfattas som asocial, hemlig och bitter så kommer man nu även att vara känd som snåljåpen i sällskapet...
Fredag!
Och äntligen snnart helg! =)
Jag har mailat kliniken i Falun och väntar spänt på svar. A tycker att vi ska fortsätta på Öresundskliniken eftersom vi tog fram en ny modell för nästa behandling som han hoppas på. Jag har även kontaktat Curakliniken i Malmö som tillhör samma organisation som kliniken i Falun men återigen blir jag besviken av bemötandet.
Jag mailar och skriver att vi precis misslyckats med vårt fjärde försök och jag undrar lite om deras rutiner och vad som krävs för att långtidsodling ska komma på tal.
Hade jag jobbat där hade jag svarat något i stil med: "Vad tråkigt att ni inte har lyckats efter 4 försök. Kriterierna är många när vi tar beslut om långtidsodling är ett alternativ, men kanske vill ni komma hit så kan vi ta ett samtal och komma fram till ett beslut tillsammans. Vi vill gärna försöka hjälpa er".
Istället får man svaret: "Det som avgör är antal behandlingar, kvalitet på äggen och hur många som blir befruktade. Minst fem måsta vara befruktade för att odla vidare till dag fem." Och där tog det slut...
Är inte det lite konstigt?
Så nu vet jag inte riktigt hur eller vad vi ska göra. Tänker ta mig en riktig funderare i helgen =)
Igår skulle vi börja med att sätta upp våra garderobsskjutdörrar men kom fram till att det inte var så enkelt som vi hoppats på. Det ena problemet efter det andra dök upp och till slut var vi så matta att vi gav upp och gick ner och tittade på OS istället.
Håller tummarna extra hårt för Åsa som är på ÄP på Öresundskliniken idag. Kom igen nu Åsa! Heja heja! =)
Och, förresten! Inatt svettades jag aningen mindre och slapp byta om mitt i natten, vända på täcket och ligga på en handduk. För det har jag fått göra de senaste 5 nätterna - URK!
Jag har mailat kliniken i Falun och väntar spänt på svar. A tycker att vi ska fortsätta på Öresundskliniken eftersom vi tog fram en ny modell för nästa behandling som han hoppas på. Jag har även kontaktat Curakliniken i Malmö som tillhör samma organisation som kliniken i Falun men återigen blir jag besviken av bemötandet.
Jag mailar och skriver att vi precis misslyckats med vårt fjärde försök och jag undrar lite om deras rutiner och vad som krävs för att långtidsodling ska komma på tal.
Hade jag jobbat där hade jag svarat något i stil med: "Vad tråkigt att ni inte har lyckats efter 4 försök. Kriterierna är många när vi tar beslut om långtidsodling är ett alternativ, men kanske vill ni komma hit så kan vi ta ett samtal och komma fram till ett beslut tillsammans. Vi vill gärna försöka hjälpa er".
Istället får man svaret: "Det som avgör är antal behandlingar, kvalitet på äggen och hur många som blir befruktade. Minst fem måsta vara befruktade för att odla vidare till dag fem." Och där tog det slut...
Är inte det lite konstigt?
Så nu vet jag inte riktigt hur eller vad vi ska göra. Tänker ta mig en riktig funderare i helgen =)
Igår skulle vi börja med att sätta upp våra garderobsskjutdörrar men kom fram till att det inte var så enkelt som vi hoppats på. Det ena problemet efter det andra dök upp och till slut var vi så matta att vi gav upp och gick ner och tittade på OS istället.
Håller tummarna extra hårt för Åsa som är på ÄP på Öresundskliniken idag. Kom igen nu Åsa! Heja heja! =)
Och, förresten! Inatt svettades jag aningen mindre och slapp byta om mitt i natten, vända på täcket och ligga på en handduk. För det har jag fått göra de senaste 5 nätterna - URK!
torsdag 18 februari 2010
Mer kött på benen?
Ja, det vet jag inte.
Mötet på kliniken var...intressant. Återigen kan jag konstatera att jag är en expert på att känna igen vilka människotyper som jag passar bra ihop med. Jag gillade inte Fredrik från första början när jag träffade honom för ett antal månader sen och idag fick jag det verkligen bekräftat. Nu tar jag säkert allting alldeles för personligt och hade jag gått ditt med en annan sinnesstämning och inte med 4 misslyckade ivf-försök bakom mig så hade jag kanske inte brytt mig så mycket. Men fy faaaaaaan vad jag irriterar mig på denna människa!
Orkar ni läsa mitt tjat är ni välkomna. Andra kan sluta läsa nu för jag befarar att det här inlägget kommer att bli rekordlångt.
Det gick rent åt helvete från första början för så fort vi kommit in på rummet och satt oss ner så tittade han på oss och sa:
- "Jaha, ni hade några frågor?"
Bara där var jag sugen på att säga "Är du dum i huvudet?". Men det gjorde jag inte. Men vad är det för läkare egentligen, som efter att patienten bett om ett möte för att den 4:e behandlingen misslyckats, inleder mötet på det sättet? "Vad synd att det inte gick den här gången heller", "Usch, jag förstår att det måste vara jobbigt", "Vad bra att ni ringde, nu ska vi se vad vi kan göra för att förbättra chanserna ytterligare" Vad som helst av detta hade varit acceptabelt. Men människan är ju som en empatilös robot. Både jag och A blev helt ställda. Det kändes nästan som att vi skulle behöva be om ursäkt för att vi kom dit och tog upp hans värdefulla tid. Det kändes verkligen jättetråkigt att få det bemötandet.
Sen började jag ställa alla mina frågor.
- Varför funkade det inte denna gång?
Det kunde han inte svara på som vanligt.
- Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
Äggen måste vara av liknande kvalitet och efter två dagar så ska man inte direkt kunna avgöra vilket/vilka ägg som är starkt bättre än andra. De ägg som vi har satt tillbaka har dock varit av väldigt bra kvalitet och därför har inte långtidsodling varit ett alternativ.
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
Den här frågan ställde jag inte för jag blev så arg att jag nästan började skaka.
Här började nämligen läkaren Fredrik känna sig "anklagad" eller nåt. Jag förstod aldrig riktigt varför han blev arg, (det var det jag uppfattade honom som i alla fall). A tyckte inte han verkade så arg dock...men men.
Han sa att jag inte kan ställa den typen av professionella frågor/önskemål eftersom jag inte har utbildningen det kräver att veta vilken innebörd allt har. Att jag ska hålla mig till mitt så sköter han det medicinska. Då kontrade jag med att allt jag kan göra är just att ställa frågor. Jag vill förstå hur saker och ting fungerar, jag vill få det bekräftat att misslyckandena inte beror på att jag har nyst för mycket, jag vill vara säker på att jag har gjort allt i min makt för att få så goda förutsättningar som möjligt, och så blir man "satt på plats" av läkaren istället.
Vi pratade nog förbi varandra ett par gånger tror jag, jag var ju upprörd så klart. Men i såna här fall så ligger det väl i läkarens ansvar att förstå hur en person mår som är i min situation. Att man kanske säger saker som man inte har riktig koll på, att man är ett nervvrak som griper efter halmstrån. Inget som han ska ta illa upp av och bli arg över. Han borde ju för fanken ha förståelse för varför jag ställer en massa frågor och att jag bara vill bli gravid. Det är det ENDA jag vill med mina frågor.
Jaja, sen verkade vi äntligen komma förbi det där och jag tog mod till mig och fortsatte att ställa mina frågor men jag fick verkligen tänka på att vara försiktig och så ödmjuk det bara gick för att han inte skulle känna sig trampad på tårna. Mycket ska man behöva tänka på när man är ofrivilligt barnlös. Allt annat djävulskap är nämligen inte nog...nu ska man passa sig för att inte göra läkaren arg också.
- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
Eftersom du börjar blöda så tidigt och Trombyl är blodförtunnande så är detta inget alternativ. (Det köper jag)
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa?
Den här frågan kände jag inte alls för att ställa. Dels för att jag var arg och dels för att ni är så många som har skrivit att det borde vara någon som studerat kinesisk akupunktur och eftersom jag redan provat den kinesiska och lite"råare" akupunkturen så vet jag att den inte är något för mig.
- Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
Den här glömde jag bort. Men ifall den har något att göra med FSH så ställde jag den frågan istället. Och de kollade FSH på mig i januari förra året när vi gjorde utredningen och då var värdena normala. Men jag fick honom i alla fall att ta blodprov på mig igen. Varför jag skulle behöva övertala honom förstår jag inte. Mycket handlar ju om att jag vill känna mig säker på att alla gör allt de kan för oss och då borde de på direkten erbjuda att ta en massa nya blodprover på mig bara för att lugna mig så att jag får lite ro i kroppen, även om de tror att alla mina värden är normala.
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?
Samma som ovan.
Sen frågade jag honom vad han ansåg. Om vi borde ge upp. Och självklart frågar jag honom ur ett medicinskt perspektiv, för han kan ju inte svara åt mig vad vi vill, hur vi känner och vad vi klarar av rent psykiskt och ekonomiskt. Men han börjar istället prata med mig om vad man som par klarar av,att alla par är olika, och chatter på familjeliv och skit som jag inte förstod vad det hade med våra chanser att lyckas att göra. Där blev jag väldigt sugen på att snäsa åt honom och säga, "Håll du dig till det medicinska så sköter jag mina känslor själv tack!". Men det gjorde jag så klart inte. Slutade att lyssna och väntade tills han var klar och frågade på nytt igen men med betoning på om vi ur ren medicinsk synvinkel borde ge upp eller om våra chanser fortfarande är goda. Han tyckte gott vi kunde fortsätta. Så vi diskuterade fram vilka åtgärder man kan göra för att ytterligare försäkra sig om att ett embryo har bäst förutsättningar för att fastna.
I så fall skulle jag få tillskott av östrogen för att stimulera livmoderslemhinnan att bli ännu tjockare och mottagligare. Och så skulle jag ta en halv ovitrelle varannan dag efter ÄP. Vet inte vad det hjälpte, får höra med A sen om han uppfattade det. Men nu när jag tänker efter så kommer det ju att bli väldigt svårt att ta ett gravtest om jag ska ta ovitrelle hela ruvarperioden. Någon som gjort nåt liknande?
Vi kom fram till att jag kan slippa ta progesteroninjektionerna eftersom de inte direkt påverkat mensen märkbart. Speciellt som den gav sig till känna så jäkla tidigt den här gången. Så under nästa behandling blir det i så fall vagitorierna igen. Och den långa metoden med spray resulterade inte heller i många fler ägg så nästa gång blir det korta metoden igen. Skönt.
Om vi fortsätter här på kliniken så kör vi nog igång direkt på nästa mens, om en månad alltså. Precis när A kommit hem från sin snowboardsemester. Men jag kanske borde maila Falun och fråga vad de tycker i alla fall.
Anki kom och tog blodprov på mig och frågade hur mötet gick och jag kände hur varm jag blev i ansiktet och hur otroligt upprörd jag var fortfarande. Jag berättade att jag var besviken på Fredriks bemötande och att jag tyckte det var tråkigt att bli behandlad på ett så likgiltigt sätt när man redan mår så himla dåligt. Och då blev det väldigt svårt att hålla tårarna inne, så de bara rann och rann ner för kinderna på mig. Och Anki var lika underbar som vanligt. Hon gav mig en näsduk och frågade om vi ändå inte kom fram till något bra på mötet. Och att det här med empati och personkontakt kanske inte är några av Fredriks bästa sidor. Hon tyckte att jag inte skulle bry mig om honom utan istället vara stolt över att jag är så stark och att jag kämpar och vill så mycket. Att jag undersöker och tar reda på allt jag kan komma över och att jag är så aktiv i den här situationen. Och att Fredrik, trots allt, är en jätteduktig ivf-läkare. Och lite smidigt gick hon över på frågor om semestern i Thailand och hur skönt det kommer att bli och att jag får en chans att ta igen mig. Och att "det är väl klart att ni ska ha barn".
Alltså ärligt talat, hade inte barnmorskorna varit så underbara och omtänksamma på kliniken hade jag aldrig velat gå tillbaka dit. Men jag kanske kan nöja mig med erfarna och kompetenta läkare utan varken empati eller patientförståelse när det finns så många underbara barnmorskor runt omkring som kan få mig att må bra igen?
Jo förresten. Det blev så klart problem med nålen också så hon fick sticka flera gånger och byta nål för den första var kass och på den lilla stunden hann jag bli både svettig och illamående, ovanpå allt annat. Typiskt...
Orkade ni ända hit? Otroligt :)
Jag är i alla fall helt matt efter att ha skrivit detta jumboinlägg.
Mötet på kliniken var...intressant. Återigen kan jag konstatera att jag är en expert på att känna igen vilka människotyper som jag passar bra ihop med. Jag gillade inte Fredrik från första början när jag träffade honom för ett antal månader sen och idag fick jag det verkligen bekräftat. Nu tar jag säkert allting alldeles för personligt och hade jag gått ditt med en annan sinnesstämning och inte med 4 misslyckade ivf-försök bakom mig så hade jag kanske inte brytt mig så mycket. Men fy faaaaaaan vad jag irriterar mig på denna människa!
Orkar ni läsa mitt tjat är ni välkomna. Andra kan sluta läsa nu för jag befarar att det här inlägget kommer att bli rekordlångt.
Det gick rent åt helvete från första början för så fort vi kommit in på rummet och satt oss ner så tittade han på oss och sa:
- "Jaha, ni hade några frågor?"
Bara där var jag sugen på att säga "Är du dum i huvudet?". Men det gjorde jag inte. Men vad är det för läkare egentligen, som efter att patienten bett om ett möte för att den 4:e behandlingen misslyckats, inleder mötet på det sättet? "Vad synd att det inte gick den här gången heller", "Usch, jag förstår att det måste vara jobbigt", "Vad bra att ni ringde, nu ska vi se vad vi kan göra för att förbättra chanserna ytterligare" Vad som helst av detta hade varit acceptabelt. Men människan är ju som en empatilös robot. Både jag och A blev helt ställda. Det kändes nästan som att vi skulle behöva be om ursäkt för att vi kom dit och tog upp hans värdefulla tid. Det kändes verkligen jättetråkigt att få det bemötandet.
Sen började jag ställa alla mina frågor.
- Varför funkade det inte denna gång?
Det kunde han inte svara på som vanligt.
- Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
Äggen måste vara av liknande kvalitet och efter två dagar så ska man inte direkt kunna avgöra vilket/vilka ägg som är starkt bättre än andra. De ägg som vi har satt tillbaka har dock varit av väldigt bra kvalitet och därför har inte långtidsodling varit ett alternativ.
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
Den här frågan ställde jag inte för jag blev så arg att jag nästan började skaka.
Här började nämligen läkaren Fredrik känna sig "anklagad" eller nåt. Jag förstod aldrig riktigt varför han blev arg, (det var det jag uppfattade honom som i alla fall). A tyckte inte han verkade så arg dock...men men.
Han sa att jag inte kan ställa den typen av professionella frågor/önskemål eftersom jag inte har utbildningen det kräver att veta vilken innebörd allt har. Att jag ska hålla mig till mitt så sköter han det medicinska. Då kontrade jag med att allt jag kan göra är just att ställa frågor. Jag vill förstå hur saker och ting fungerar, jag vill få det bekräftat att misslyckandena inte beror på att jag har nyst för mycket, jag vill vara säker på att jag har gjort allt i min makt för att få så goda förutsättningar som möjligt, och så blir man "satt på plats" av läkaren istället.
Vi pratade nog förbi varandra ett par gånger tror jag, jag var ju upprörd så klart. Men i såna här fall så ligger det väl i läkarens ansvar att förstå hur en person mår som är i min situation. Att man kanske säger saker som man inte har riktig koll på, att man är ett nervvrak som griper efter halmstrån. Inget som han ska ta illa upp av och bli arg över. Han borde ju för fanken ha förståelse för varför jag ställer en massa frågor och att jag bara vill bli gravid. Det är det ENDA jag vill med mina frågor.
Jaja, sen verkade vi äntligen komma förbi det där och jag tog mod till mig och fortsatte att ställa mina frågor men jag fick verkligen tänka på att vara försiktig och så ödmjuk det bara gick för att han inte skulle känna sig trampad på tårna. Mycket ska man behöva tänka på när man är ofrivilligt barnlös. Allt annat djävulskap är nämligen inte nog...nu ska man passa sig för att inte göra läkaren arg också.
- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
Eftersom du börjar blöda så tidigt och Trombyl är blodförtunnande så är detta inget alternativ. (Det köper jag)
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa?
Den här frågan kände jag inte alls för att ställa. Dels för att jag var arg och dels för att ni är så många som har skrivit att det borde vara någon som studerat kinesisk akupunktur och eftersom jag redan provat den kinesiska och lite"råare" akupunkturen så vet jag att den inte är något för mig.
- Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
Den här glömde jag bort. Men ifall den har något att göra med FSH så ställde jag den frågan istället. Och de kollade FSH på mig i januari förra året när vi gjorde utredningen och då var värdena normala. Men jag fick honom i alla fall att ta blodprov på mig igen. Varför jag skulle behöva övertala honom förstår jag inte. Mycket handlar ju om att jag vill känna mig säker på att alla gör allt de kan för oss och då borde de på direkten erbjuda att ta en massa nya blodprover på mig bara för att lugna mig så att jag får lite ro i kroppen, även om de tror att alla mina värden är normala.
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?
Samma som ovan.
Sen frågade jag honom vad han ansåg. Om vi borde ge upp. Och självklart frågar jag honom ur ett medicinskt perspektiv, för han kan ju inte svara åt mig vad vi vill, hur vi känner och vad vi klarar av rent psykiskt och ekonomiskt. Men han börjar istället prata med mig om vad man som par klarar av,att alla par är olika, och chatter på familjeliv och skit som jag inte förstod vad det hade med våra chanser att lyckas att göra. Där blev jag väldigt sugen på att snäsa åt honom och säga, "Håll du dig till det medicinska så sköter jag mina känslor själv tack!". Men det gjorde jag så klart inte. Slutade att lyssna och väntade tills han var klar och frågade på nytt igen men med betoning på om vi ur ren medicinsk synvinkel borde ge upp eller om våra chanser fortfarande är goda. Han tyckte gott vi kunde fortsätta. Så vi diskuterade fram vilka åtgärder man kan göra för att ytterligare försäkra sig om att ett embryo har bäst förutsättningar för att fastna.
I så fall skulle jag få tillskott av östrogen för att stimulera livmoderslemhinnan att bli ännu tjockare och mottagligare. Och så skulle jag ta en halv ovitrelle varannan dag efter ÄP. Vet inte vad det hjälpte, får höra med A sen om han uppfattade det. Men nu när jag tänker efter så kommer det ju att bli väldigt svårt att ta ett gravtest om jag ska ta ovitrelle hela ruvarperioden. Någon som gjort nåt liknande?
Vi kom fram till att jag kan slippa ta progesteroninjektionerna eftersom de inte direkt påverkat mensen märkbart. Speciellt som den gav sig till känna så jäkla tidigt den här gången. Så under nästa behandling blir det i så fall vagitorierna igen. Och den långa metoden med spray resulterade inte heller i många fler ägg så nästa gång blir det korta metoden igen. Skönt.
Om vi fortsätter här på kliniken så kör vi nog igång direkt på nästa mens, om en månad alltså. Precis när A kommit hem från sin snowboardsemester. Men jag kanske borde maila Falun och fråga vad de tycker i alla fall.
Anki kom och tog blodprov på mig och frågade hur mötet gick och jag kände hur varm jag blev i ansiktet och hur otroligt upprörd jag var fortfarande. Jag berättade att jag var besviken på Fredriks bemötande och att jag tyckte det var tråkigt att bli behandlad på ett så likgiltigt sätt när man redan mår så himla dåligt. Och då blev det väldigt svårt att hålla tårarna inne, så de bara rann och rann ner för kinderna på mig. Och Anki var lika underbar som vanligt. Hon gav mig en näsduk och frågade om vi ändå inte kom fram till något bra på mötet. Och att det här med empati och personkontakt kanske inte är några av Fredriks bästa sidor. Hon tyckte att jag inte skulle bry mig om honom utan istället vara stolt över att jag är så stark och att jag kämpar och vill så mycket. Att jag undersöker och tar reda på allt jag kan komma över och att jag är så aktiv i den här situationen. Och att Fredrik, trots allt, är en jätteduktig ivf-läkare. Och lite smidigt gick hon över på frågor om semestern i Thailand och hur skönt det kommer att bli och att jag får en chans att ta igen mig. Och att "det är väl klart att ni ska ha barn".
Alltså ärligt talat, hade inte barnmorskorna varit så underbara och omtänksamma på kliniken hade jag aldrig velat gå tillbaka dit. Men jag kanske kan nöja mig med erfarna och kompetenta läkare utan varken empati eller patientförståelse när det finns så många underbara barnmorskor runt omkring som kan få mig att må bra igen?
Jo förresten. Det blev så klart problem med nålen också så hon fick sticka flera gånger och byta nål för den första var kass och på den lilla stunden hann jag bli både svettig och illamående, ovanpå allt annat. Typiskt...
Orkade ni ända hit? Otroligt :)
Jag är i alla fall helt matt efter att ha skrivit detta jumboinlägg.
Tipsen
Jag har ju fått hur många tips som helst och det är många som delat med sig av sina historier. Vill bara säga att jag verkligen uppskattar det. Tänkte skriva ihop en lång lista på allt jag vill fråga om på kliniken. Allt jag fått tips från er om att kolla upp eller prova på.
Här kommer den:
- Varför funkade det inte denna gång? (Har visserligen aldrig fått svar på den frågan och förväntar mig det inte direkt nu heller. Men fråga tänker jag göra ändå!)
- Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa? (Jag har ju gett akupunkturen flera försök redan och jag mådde SÅÅÅ dåligt. Men kanske är barnmorskorna på kliniken lite försiktigare?)
- Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?
Har jag missat något? Hör av er innan 11 i så fall för sen bär det av mot Malmö i en rasande fart! =)
Här kommer den:
- Varför funkade det inte denna gång? (Har visserligen aldrig fått svar på den frågan och förväntar mig det inte direkt nu heller. Men fråga tänker jag göra ändå!)
- Vad är förutsättningarna för att långtidsodling ska göras och har vi dessa?
- Om inte, vad kan man göra för att förbättra möjligheten för långtidsodling?
- Varför får vissa Trombyl utskrivet och är det något för oss?
- Tror ni akupunktur er skulle kunna hjälpa? (Jag har ju gett akupunkturen flera försök redan och jag mådde SÅÅÅ dåligt. Men kanske är barnmorskorna på kliniken lite försiktigare?)
- Vilken inverkan har ämnesomsättningen på om man lyckas eller inte?
- Finns det något annat ni kan utreda? Göra fler tester?
Har jag missat något? Hör av er innan 11 i så fall för sen bär det av mot Malmö i en rasande fart! =)
onsdag 17 februari 2010
Nya tag med rasande fart
Idag kom mensen igång på riktigt. Men det var ju väntat, det har molat i magen ordentligt de senaste dagarna och det rosa och bruna i förra veckan tydde ju på att något var fel.
Tack allihopa som fortsatt hoppas för oss. Känns skönt att ni gör det när mina krafter tar slut. Men nu är det dags för nya tag!
Jag har återfått lite krafter nu. Eller om det bara är jävlar anamma, det vet jag inte. Men jag är både arg och taggad. Det här SKA funka, jag tänker inte ge mig än. Ringde till kliniken precis, berättade som det var, försökte diskutera en massa men både jag och barnmorskan kom fram till att det nog var bäst att vi pratade med en läkare ändå. :)
Först ville hon boka in oss i v.9 men då är ju jag på semester och jag vill reda ut det här innan. Och v.8 har de bara en läkare så då gick det inte. Så jag fick se till att de kunde klämma in oss imorgon eller på fredag och till slut gick det. Så imorgon ska vi dit och så ska jag tala förstånd med dem! "Ställa dem mot väggen" som många av er har skrivit i era kommentarer =)
Jag vill ha det här utrett med en ny handlingsplan så att jag kan semestra i lugn och ro!
Så orkar ni får ni gärna hålla tummarna för att vi kommer fram till något vettigt på mötet med läkaren imorgon. Men är ni trötta på att hålla tummar nu så förstår jag ;)
Tack allihopa som fortsatt hoppas för oss. Känns skönt att ni gör det när mina krafter tar slut. Men nu är det dags för nya tag!
Jag har återfått lite krafter nu. Eller om det bara är jävlar anamma, det vet jag inte. Men jag är både arg och taggad. Det här SKA funka, jag tänker inte ge mig än. Ringde till kliniken precis, berättade som det var, försökte diskutera en massa men både jag och barnmorskan kom fram till att det nog var bäst att vi pratade med en läkare ändå. :)
Först ville hon boka in oss i v.9 men då är ju jag på semester och jag vill reda ut det här innan. Och v.8 har de bara en läkare så då gick det inte. Så jag fick se till att de kunde klämma in oss imorgon eller på fredag och till slut gick det. Så imorgon ska vi dit och så ska jag tala förstånd med dem! "Ställa dem mot väggen" som många av er har skrivit i era kommentarer =)
Jag vill ha det här utrett med en ny handlingsplan så att jag kan semestra i lugn och ro!
Så orkar ni får ni gärna hålla tummarna för att vi kommer fram till något vettigt på mötet med läkaren imorgon. Men är ni trötta på att hålla tummar nu så förstår jag ;)
tisdag 16 februari 2010
Svar på gamla frågor
Skrev ju ett inlägg för ett tag sen där jag uppmanade folk att ställa frågor. Fick inte in så många men de jag fick tänkte jag i alla fall svara på:
Hej! Jag har en fråga. När började du inse att det inte skulle funka att bli gravid "bara sådär"? Har själv försökt ett bra tag och funderar en del över när man kommer till den punkten.
Tack och lycka till med försöken! kram Lina
Svar
Hej Lina,
Jag insåg det nog redan efter 3 månader tror jag. Vet inte hur, kände det i magen. Ingen i varken min släkt eller A's släkt har haft problem att bli gravid och det känns som att det ploppar upp bebisar till höger och vänster i hela släkten. Eftersom inget hände hos oss och jag är en person som har stenkoll på ALLT så tyckte jag det kändes jättefel. Jag hade koll på min mens och min ÄL, vi prickade den alltid och inte ens ett missfall fick vi. (Jag vet, det låter sjukt, men har man haft missfall så vet man i alla fall att man kan bli gravid och det är alltid nåt). Nu har vi fått missfall en gång, på naturlig väg, men vi fick det aldrig bekräftat dock och plusset var så svagt att det knappt syntes så jag är tyvärr inte helt säker på att det var ett missfall och om det ens är möjligt för mig att bli gravid.
Vi "fuskade" oss till en utredning och hade inte försökt i ett helt år innan, men det var ju lika bra eftersom vi faktiskt hade så dåliga förutsättningar att bli gravida att vi blev remitterade till ivf på direkten.
Hallå,
varför ger du inte upp och adopterar istället?
/Kikki
Svar
Hej Kikki,
ja du. Jag har alltid haft svårt att "ge upp". Det ligger inte i min natur. Jag måste kämpa, jag måste försöka fler gånger, annars kommer jag bara att bli besviken på mig själv. Jag vet att jag fortfarande har krafter kvar att utföra ytterligare försök och så länge jag har det så kommer vi att fortsätta.
Sen till det här med adoption. Det är definitivt inte en tanke som jag vill acceptera än. Jag är inte redo. Jag VILL ha ett biologiskt barn. Jag vill veta hur det är att vara gravid, att bära på ett liv i magen. Jag känner så otroligt starkt för detta och kan inte bara släppa den tanken rakt upp och ner. Självklart hade det säkert varit smartast att komma igång med en adoptionsutredning omedelbart eftersom det tar så fruktansvärt lång tid. Och självklart vill jag jättegärna adoptera om det nu visar sig att vi inte blir gravida. Att vara utan barn har jag väldigt svårt att gå med på. Men varken jag eller A är där än. Ingen av oss har orkat att tänka så långt. För på ett sätt känns det som att man ger upp lite grann, när man börjar adoptera. Man skaffar sig en backup-plan. Jag har visserligen försökt att ta upp ämnet, men om jag inte riktigt är redo så är A det definitivt inte. Och jag vill inte stressa fram något. Ett sånt steg måste vi båda innerligt vilja ta.
Hej! Jag har en fråga. När började du inse att det inte skulle funka att bli gravid "bara sådär"? Har själv försökt ett bra tag och funderar en del över när man kommer till den punkten.
Tack och lycka till med försöken! kram Lina
Svar
Hej Lina,
Jag insåg det nog redan efter 3 månader tror jag. Vet inte hur, kände det i magen. Ingen i varken min släkt eller A's släkt har haft problem att bli gravid och det känns som att det ploppar upp bebisar till höger och vänster i hela släkten. Eftersom inget hände hos oss och jag är en person som har stenkoll på ALLT så tyckte jag det kändes jättefel. Jag hade koll på min mens och min ÄL, vi prickade den alltid och inte ens ett missfall fick vi. (Jag vet, det låter sjukt, men har man haft missfall så vet man i alla fall att man kan bli gravid och det är alltid nåt). Nu har vi fått missfall en gång, på naturlig väg, men vi fick det aldrig bekräftat dock och plusset var så svagt att det knappt syntes så jag är tyvärr inte helt säker på att det var ett missfall och om det ens är möjligt för mig att bli gravid.
Vi "fuskade" oss till en utredning och hade inte försökt i ett helt år innan, men det var ju lika bra eftersom vi faktiskt hade så dåliga förutsättningar att bli gravida att vi blev remitterade till ivf på direkten.
Hallå,
varför ger du inte upp och adopterar istället?
/Kikki
Svar
Hej Kikki,
ja du. Jag har alltid haft svårt att "ge upp". Det ligger inte i min natur. Jag måste kämpa, jag måste försöka fler gånger, annars kommer jag bara att bli besviken på mig själv. Jag vet att jag fortfarande har krafter kvar att utföra ytterligare försök och så länge jag har det så kommer vi att fortsätta.
Sen till det här med adoption. Det är definitivt inte en tanke som jag vill acceptera än. Jag är inte redo. Jag VILL ha ett biologiskt barn. Jag vill veta hur det är att vara gravid, att bära på ett liv i magen. Jag känner så otroligt starkt för detta och kan inte bara släppa den tanken rakt upp och ner. Självklart hade det säkert varit smartast att komma igång med en adoptionsutredning omedelbart eftersom det tar så fruktansvärt lång tid. Och självklart vill jag jättegärna adoptera om det nu visar sig att vi inte blir gravida. Att vara utan barn har jag väldigt svårt att gå med på. Men varken jag eller A är där än. Ingen av oss har orkat att tänka så långt. För på ett sätt känns det som att man ger upp lite grann, när man börjar adoptera. Man skaffar sig en backup-plan. Jag har visserligen försökt att ta upp ämnet, men om jag inte riktigt är redo så är A det definitivt inte. Och jag vill inte stressa fram något. Ett sånt steg måste vi båda innerligt vilja ta.
Dags för nåt nytt
Vi behöver prova nåt annat. Nya mediciner kanske eller tvinga kliniken att utföra långtidsodling på äggen? Kanske borde jag bli sjukskriven och sängliggande under hela ruvarperioden? Ska vi byta klinik? Ska vi bege oss till ivf-kliniken i Falun där de specialiserar sig på långtidsodling?
Vi har ju redan provat en massa saker under våra försök så jag griper efter halmstrån här gott folk! Har ni några tips? Kanske någon som är gravid som gjorde nån ändring i behandlingen som gjorde susen?
Korta metoden - check
Långa metoden - check
Progesteronvagitorier - check
Progesteroninjektioner - check
Insättning av 2 embryon - check
AHA - check
To-do
Insättning av fler än 2 embryon
Långtidsodling
FET (har dock bara ett stackars ägg i frysen och det vågar vi knappt använda)
Vad hade ni gjort om ni var i min sits? Eller ännu bättre, vad gjorde ni som har varit i min sits?
Vi har ju redan provat en massa saker under våra försök så jag griper efter halmstrån här gott folk! Har ni några tips? Kanske någon som är gravid som gjorde nån ändring i behandlingen som gjorde susen?
Korta metoden - check
Långa metoden - check
Progesteronvagitorier - check
Progesteroninjektioner - check
Insättning av 2 embryon - check
AHA - check
To-do
Insättning av fler än 2 embryon
Långtidsodling
FET (har dock bara ett stackars ägg i frysen och det vågar vi knappt använda)
Vad hade ni gjort om ni var i min sits? Eller ännu bättre, vad gjorde ni som har varit i min sits?
Alla hjärtans
tillbringade vi hemma i vår alldeles egna villa. Det blev mysigt trots den överhängade misärkänslan. Vi ansträngde oss helt enkelt!
Åt massor med frukost och jättelänge dessutom. Vi satt nog i soffan halva dan =)
Sen gick vi till köket och gjorde oss varsin kopp varm choklad på de här:
Sen gick vi tillbaka till soffan och satt där resten av dagen=)
Just det ja, jag fick ju en fin överraskning i brevlådan i fredags som jag fick öppna på söndagen. Det var något sött från min söta vän T:
Åt massor med frukost och jättelänge dessutom. Vi satt nog i soffan halva dan =)
Sen gick vi till köket och gjorde oss varsin kopp varm choklad på de här:
Sen gick vi tillbaka till soffan och satt där resten av dagen=)
Just det ja, jag fick ju en fin överraskning i brevlådan i fredags som jag fick öppna på söndagen. Det var något sött från min söta vän T:
måndag 15 februari 2010
Kliniken den går upp och ner...
doda, doda...
Ringde nu på eftermiddagen eftersom vi kom överens om att jag skulle ringa efter helgen. Dagens barnmorska var mer hoppfull och sa dessutom att en förkylning definitivt inte kan påverka om embryot fastnar eller inte, speciellt inte om jag inte har feber (för det har jag i princip aldrig). Dessutom så kvittar det om jag nös 100 gånger en av mina förkylningsdagar. Jag hade lika gärna kunnat nysa 1000 gånger, det hade inte gjort nån skillnad. Jag ska fortsätta ta progesteron till testdagen nu på fredag...
Så nu känns det lite bättre. Nu vet jag att jag inte har mig själv att skylla och att jag antagligen inte har onaturligt starka muskler där nere som gör att varje potentiellt frö mosas när jag hostar, nyser eller bajsar.
Sen tror jag inte att vi lyckats i alla fall eftersom det visade negativt i lördags och eftersom min mens alltid börjar med färgade flytningar. Den enda gång jag faktiskt blivit gravid (och då var jag det i drygt en vecka med ett vansinnigt svagt plus) fick jag inte ens en tillstymmelse till färgade flytningar eller mens. Det kommer att vara mitt tecken, mitt säkra kort, den gången vi faktiskt kommer att lyckas. Då kommer mensen att lysa med sin frånvaro ända fram till testdagen då jag kommer att få se mitt efterlängtade plus.
Så nu tänker jag faktiskt inte bry mig så mycket mer om det här. Säger jag bara förstås, när man kommer hem och det är mörkt ute och man tittar på det där datorrummet som man så gärna hade gjort om till barnrum så är det inte så lätt att hålla modet uppe och tårarna inne. Men jag tänker tamejfan försöka!
Ringde nu på eftermiddagen eftersom vi kom överens om att jag skulle ringa efter helgen. Dagens barnmorska var mer hoppfull och sa dessutom att en förkylning definitivt inte kan påverka om embryot fastnar eller inte, speciellt inte om jag inte har feber (för det har jag i princip aldrig). Dessutom så kvittar det om jag nös 100 gånger en av mina förkylningsdagar. Jag hade lika gärna kunnat nysa 1000 gånger, det hade inte gjort nån skillnad. Jag ska fortsätta ta progesteron till testdagen nu på fredag...
Så nu känns det lite bättre. Nu vet jag att jag inte har mig själv att skylla och att jag antagligen inte har onaturligt starka muskler där nere som gör att varje potentiellt frö mosas när jag hostar, nyser eller bajsar.
Sen tror jag inte att vi lyckats i alla fall eftersom det visade negativt i lördags och eftersom min mens alltid börjar med färgade flytningar. Den enda gång jag faktiskt blivit gravid (och då var jag det i drygt en vecka med ett vansinnigt svagt plus) fick jag inte ens en tillstymmelse till färgade flytningar eller mens. Det kommer att vara mitt tecken, mitt säkra kort, den gången vi faktiskt kommer att lyckas. Då kommer mensen att lysa med sin frånvaro ända fram till testdagen då jag kommer att få se mitt efterlängtade plus.
Så nu tänker jag faktiskt inte bry mig så mycket mer om det här. Säger jag bara förstås, när man kommer hem och det är mörkt ute och man tittar på det där datorrummet som man så gärna hade gjort om till barnrum så är det inte så lätt att hålla modet uppe och tårarna inne. Men jag tänker tamejfan försöka!
söndag 14 februari 2010
Jag dog lite den här helgen
Det blev som ni vet rött i fredags. Sen dess har det varit brunt, rosa, ljusbrunt och brunt igen. Rött blir det bara om jag går och bajsar (säkert många som känner igen sig).
Jag ringde kliniken i fredags också, för att få lite tröst och svar på mina frågor. Jag fick nog ingetdera tror jag. Jag frågade om det kan vara så att jag har så starka muskler där nere att jag klämt ihjäl fröna när jag nyst, hostat eller bajsat. Förväntade mig ett skratt i luren och kanske ett "Nä, det kan man inte göra". Istället fick jag ett "Jag vet inte" från barnmorskan. Betyder det att man faktiskt skulle kunna nysa ihjäl sina små embryon? Då är jag ju körd med mina allergier.
Vidare så tänkte jag att jag kunde få lite hopp men istället så sa barnmorskan man kan vara gravid även om man blöder lite men oftast är man det inte. Men jag skulle fortsätta med progesteronet och ringa tillbaka till kliniken på måndag.
För att ge mig själv lite hopp på egen hand tog jag ett test igår. Det visade negativt.
Jag tror inte att jag är ledsen för att just det här försöket har misslyckats utan för att det börjar kännas väldigt meningslöst det här. Jag tror ärligt talat att det är nåt fel på någon av oss eller att det är kombinationen av våra problem som gör det omöjligt för oss att bli gravida oavsett hur vi gör. Det kommer kanske, antagligen, aldrig att gå. Och det har jag så fruktansvärt svårt att acceptera.
Jag har vilat, jag har tänkt, jag har försökt att ta igen mig, jag har googlat, jag har soooovit. Trots det så dog ändå ytterligare en del av mig i helgen. Undrar hur många försök vi hinner göra innan det inte finns något av mig kvar...
Tack för ert stöd allihopa!
Jag ringde kliniken i fredags också, för att få lite tröst och svar på mina frågor. Jag fick nog ingetdera tror jag. Jag frågade om det kan vara så att jag har så starka muskler där nere att jag klämt ihjäl fröna när jag nyst, hostat eller bajsat. Förväntade mig ett skratt i luren och kanske ett "Nä, det kan man inte göra". Istället fick jag ett "Jag vet inte" från barnmorskan. Betyder det att man faktiskt skulle kunna nysa ihjäl sina små embryon? Då är jag ju körd med mina allergier.
Vidare så tänkte jag att jag kunde få lite hopp men istället så sa barnmorskan man kan vara gravid även om man blöder lite men oftast är man det inte. Men jag skulle fortsätta med progesteronet och ringa tillbaka till kliniken på måndag.
För att ge mig själv lite hopp på egen hand tog jag ett test igår. Det visade negativt.
Jag tror inte att jag är ledsen för att just det här försöket har misslyckats utan för att det börjar kännas väldigt meningslöst det här. Jag tror ärligt talat att det är nåt fel på någon av oss eller att det är kombinationen av våra problem som gör det omöjligt för oss att bli gravida oavsett hur vi gör. Det kommer kanske, antagligen, aldrig att gå. Och det har jag så fruktansvärt svårt att acceptera.
Jag har vilat, jag har tänkt, jag har försökt att ta igen mig, jag har googlat, jag har soooovit. Trots det så dog ändå ytterligare en del av mig i helgen. Undrar hur många försök vi hinner göra innan det inte finns något av mig kvar...
Tack för ert stöd allihopa!
fredag 12 februari 2010
Nu blev det rött...
när jag var på toa precis.
Någon som har några positiva tankar eller ord om det? Annars tror jag nog det faktiskt är dags att ge upp. Inga fler progesteronsprutor...
5 timmar kvar att låtsas se vettig ut på jobbet. Sen är det helg och då kan jag gå och deprimera mig själv bäst jag vill. Hoppas jag kommer ur det tills det är dags att åka på semester. Jag är ok med att förpesta mitt eget liv men jag vill inte förpesta mammas semester som hon betalat dyra pengar för. Och pengarna hon gav oss för den här ivf'en är ju long gone så det känns som att hon behöver en semester med en glad Joanna. Jag är inte ok med att förpesta A's liv heller men just nu har jag svårt att hålla igen och vi bor ju ihop...
Nu slog det mig dessutom att jag i så fall kommer att ha ÄL under semestern...men äh, skit samma. Vi lär ju aldrig lyckas på egen hand ändå.
Någon som har några positiva tankar eller ord om det? Annars tror jag nog det faktiskt är dags att ge upp. Inga fler progesteronsprutor...
5 timmar kvar att låtsas se vettig ut på jobbet. Sen är det helg och då kan jag gå och deprimera mig själv bäst jag vill. Hoppas jag kommer ur det tills det är dags att åka på semester. Jag är ok med att förpesta mitt eget liv men jag vill inte förpesta mammas semester som hon betalat dyra pengar för. Och pengarna hon gav oss för den här ivf'en är ju long gone så det känns som att hon behöver en semester med en glad Joanna. Jag är inte ok med att förpesta A's liv heller men just nu har jag svårt att hålla igen och vi bor ju ihop...
Nu slog det mig dessutom att jag i så fall kommer att ha ÄL under semestern...men äh, skit samma. Vi lär ju aldrig lyckas på egen hand ändå.
Trött
Igår hade jag en massa planer. Jag skulle inviga vår nya vedkorg, jag skulle ta ett långt aromabad, jag skulle vika alla nytvättade kläder och jag skulle avsluta kvällen framför brasan med en bra bok. Så blev det inte.
A och jag åt middag, korv med mos för det var vi sugna på, kollade lite på tv och somnade sen i soffan kvart över åtta. När klockan blev tio gick vi upp och la oss i sängen istället och sov vidare (efter att jag fått en spruta förstås, även om jag inte förstår varför vi fortsätter med dem när det inte är lönt längre...)
Inatt fick jag mina första progesteronsvettningar, det är väl ungefär nu de brukar komma...jag frös och huttrade och fattade ingenting. Slet av mig tröjan och försökte sova vidare. Det var inte förrän vid halv sex imorse som jag tog på mig en ny tröja, vände uppochner på täcket och la en tor handduk på min sida som jag sen somnade på. Allt var fortfarande fuktigt imorse men det torkar till kvällen...
Det ljusbruna har nu övergått till brunt istället...
A och jag åt middag, korv med mos för det var vi sugna på, kollade lite på tv och somnade sen i soffan kvart över åtta. När klockan blev tio gick vi upp och la oss i sängen istället och sov vidare (efter att jag fått en spruta förstås, även om jag inte förstår varför vi fortsätter med dem när det inte är lönt längre...)
Inatt fick jag mina första progesteronsvettningar, det är väl ungefär nu de brukar komma...jag frös och huttrade och fattade ingenting. Slet av mig tröjan och försökte sova vidare. Det var inte förrän vid halv sex imorse som jag tog på mig en ny tröja, vände uppochner på täcket och la en tor handduk på min sida som jag sen somnade på. Allt var fortfarande fuktigt imorse men det torkar till kvällen...
Det ljusbruna har nu övergått till brunt istället...
Ruvardag 8, IVF4
Det här kommer nog inte att sluta så lyckligt som jag hade hoppats...hur i hel--te kan jag misslyckas så tidigt som dag 7?!!! Jag har inte hittat någon annan som misslyckats så tidigt...
- Mindre ömma bröst
- Fortfarande en aning svullna
- ljusbrunt istället för ljusrosa (fan också)
- mensvärk
- hugg i livmodern
Symptom IVF3
Symptom IVF2
- Mindre ömma bröst
- Fortfarande en aning svullna
- ljusbrunt istället för ljusrosa (fan också)
- mensvärk
- hugg i livmodern
Symptom IVF3
Symptom IVF2
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
