lördag 1 maj 2010

IVF-planering

Jag vill köra på direkt, sambon tar gärna en paus.

Det finns inga fördelar med att köra på direkt, men det finns heller inga nackdelar.

Jag är bjuden på två bröllop utomlands i sommar. Om jag vill kunna gå på båda måste vi ta en paus i ivf-andet i hela TVÅ månader. Jag vet, det är ena jäkla lyxproblem det här. Men småsaker som dessa får verkligen bägaren att rinna över just nu. De stora livsomvälvande sakerna har jag nästan vant mig vid, men detaljerna kan jag fortfarande bli vansinnig över.

Så nu vet jag alltså inte vad jag ska göra, vad VI ska göra. Om jag ska vara helt ärlig, så känns det som en stort nederlag att ta en massa pauser. Det känns helt fel och bara tanken får mig att känna mig mer misslyckad än vad jag redan tycker att jag är.

Äsch, är på lite tråkigt humör just nu. Tänkte vara ute och rota i trädgården idag men fick vansinnig migrän efter valborgsfirandet igår kväll som behagade att hänga kvar i morse. Sambon fick cykla och handla värktabletter till frukost. Och nu när jag äntligen hade tid och lust att gå ut och rensa rabatter började jag tänka på svägerskan och hur jag ska lära mig att hantera situationen. Jag kom inte på något bra, det enda jag tänker på är hur dåligt jag vet att jag kommer att må när vi ses. Och att jag inte kommer att vilja prata med henne. Jag kommer att bli den där som förstör stämningen varje gång vi är på plats samtidigt...suck. Och jag vill ju INTE känna så här, inget jag är direkt stolt över. Men jag har ingen aning om hur jag ska attackera det här, som uppenbarligen kommer att bli ett STORT problem...

12 kommentarer:

  1. Hej.
    När jag fick mitt missfall rådde läkarna mig att vänta i ca. 1 månad för att kroppen skulle återhämta sig. Så här i efterhand kan jag förstå dem, men mitt uppe i allt så körde vi bara på. Tyvärr, med 2 misslyckade frysförsök. Nu har vi inga försök kvar utom betalda försök. Tyvärr har vi inte de pengarna att lägga ut. Men iaf, åter till det jag ville komma fram till. VÄNTA med nya försök, låt kroppen återhämta sig lite. Annars kanske de bara slutar i total fiasko, för att din kropp inte är redo för att låta en ny graviditet gro hos dig. Jag håller tummarna för er. Verkligen. Men försök att njuta av trevliga bröllop med utlandssemester o dyl. och kom sedan åter brun, fräsch och utvilda och ta nya försök. LYCKA TILL.

    SvaraRadera
  2. Hej vannen! Jag forstar precis vad du menar att kora pa direkt, man vill ju bara na malet nagon gang, men jag hoppas att det ar ok att saga detta: tank pa att du har kort pa i ett oerhort tempo det senaste 12 manaderna plus all den stress du nu har haft med missfallet. (Jag har ju haft ett break nu sen i januari och under tiden har jag motionera och tagit tag med halsa - gjort akupunkur och stressad ner osv - och jag kanner mig sa himla positiv och stark denna gang!!!)Jag skulle kunna pasta att en paus ar precis vad din kropp behover. Bort med alla hormoner och se till att mentalt komma i form. Du kommar att ma mycket battre (tror jag!) om du later din sjalv vila ett tag. Som sagt, detta ar bara hur jag kanner- vad du an gor sa stottar vi dig forstars!!! massor med kramar Aussieendie

    SvaraRadera
  3. Jag förstår hur du känner dig. Jag har själv en syster som får barn om en vecka. Jag är självklart glad för henne men samtidigt så fruktansvärt avundsjuk och den känslan gör att jag får dåligt samvete för att jag är avis på min syster och inte bara kan glädjas med henne och så mår jag ännu sämre av det.

    Jag vill också gå med en mage, en kusin till syrrans barn vill jag få. Istället verkar det som att vi får avbryta detta IVF pga understimulering och vänta till aug/sep på nästa försök. Har fått öka Puregon från 150 till 375 men jag känner absolut ingenting :-(

    Den här IVF-cirkusen är hemskt jobbig.

    SvaraRadera
  4. Hej Jojo!Du är INTE misslyckad vännen, men jag kan förstå känslan du känner...Men det är inte samma sak som att vara misslyckad.Jag vill egentligen inte råda dig att göra varken det ena eller det andra, för det är din kropp och du känner den bäst själv.Utifrån egen erfarenhet skulle jag bara känna att jag inte skulle orka mentalt och kanske inte heller fysiskt, att gå på så snart igen.Jag känner för egen del att jag vill vila psyket Jag har ju t o m valt göra en pasu efter mitt första ivf jag..men dethar flera orsaker än paus från behandlingen då,och framförallt bli frisk i de åkommor jag har men du har ju inte samma liv som jag, och är säkert kärnfrisk och har inte det att tampas med dessutom, förutom sorg över missfallet.Som är nog så stor och svår. Alltså för att sammanfatta, du ska göra det du känner innerst inne är rätt för dig och din sambo, jag skulle dock ta en paus, just för att allt ska få vila, och få ladda krafterna lite. Du är inte lastgammal heller, men jag förstår att barn är def högst på priolistan just nu och varit det som fattas dig i livet, men som någon här ovan sa, kanske slutar det i ytterligare ett misslyckat försök om du bara rusar iväg...Hur du än gör, så som Aussie sa, stöttar vi dig.Vill bara ditt bästa med våra små råd, men det bästa det tror jag bara du vet.Massa kramar från Lindis

    SvaraRadera
  5. Tänker på er...å jag vet hur det är att ha en gravid svägerska (och man blir hemsk, och det får man va) Kram

    SvaraRadera
  6. Jag förstår att du vill komma igång igen. Kan ni köra på under sommaren? Har inte er klinik stängt någonting?

    SvaraRadera
  7. Jag fick missfall vid nyår och först ville jag bara köra på med en ny IVF direkt såklart.

    Men vi tog en paus på några månader och försökte tänka på andra saker och fokusera på oss själva, hur vi mår och få kroppen o ordning igen. Och nu ska vi ta nya tag i juni. Nu börjar jag känna igen migsjälv och min kropp som den var innan alla ivfer och jag tror att det varit nyttigt. Framförallt att bearbeta sjävla missfallet psykiskt också. Men ni ska såklart göra det som känns bäst för er.

    Lycka till!

    Lina

    SvaraRadera
  8. Hej..hittade hit via Tea och tänkte skriva en liten rad..Att det är jobbigt med svägerskan är väl helt förståligt..Jag har en gravid arbetskompis och tror jag när som helst kommer förlora förståndet..
    Men jag tror att det är nyttigt att ta en paus..Det är inte roligt,jag blev galen när jag fick höra att jag skulle "ge kroppen en chans" men nu i efterhand så tycker jag att det var ganska smart..Jag har ingen egen erfarenhet om IVF men just för själen och kroppens skull så är nog inte en paus helt fel..Men som andra tidigare sagt så är det ju bara du som kan veta vad som är rätt..och kom i håg fast man känner sig misslyckad så är verkligheten inte så..Kämpa på och njut av att få åka utomlands och gå på bröllop:)Kram

    SvaraRadera
  9. Hej hej
    har följt din blogg ett tag min inte kommenterat innan! Är så otroligt ledsen över vad ni behöver gå igenom. Kan inte fatta varför man ska få plus om de ändå inte ska stanna.
    Alla dina tankar o inlägg den sista tiden är precis orden för mina tankar. Vi är oxå i samma båt som ni o står inför valet att starta ivf 6 eller ej. Hoppas att lyckan snart vänder för er o att ni kommer på en plan, för utan en plan känner iallafall jag att jag blir frustrerad o arg. Kram kram Jenny

    SvaraRadera
  10. Vännen, efter vart missfall sa ville jag ocksa köra igang igen bums. Men sa gar tiden lite grann och man inser att kroppen och själen behöver lite vila. Jag har inte varit redo att köra igang tidigare, har velat leva lite ocksa. Jag skulle rada er att vänta över sommaren och göra allt det där roliga. I slutänden,sa vad spelar 2 manader egentligen för roll?

    Stor kram fran Lisa

    SvaraRadera
  11. Hej Joanna,

    Jag förstår så väl din vilja att försöka på nytt utan att ta paus. Vi har gjort 4 fulla IVF på ett år. På vårt 3:e IVF plussade jag men fick som du ett tidigt missfall. I all sorg kände vi samtidigt ny optimism eftersom det var första gången jag någonsin plussat. Vi körde på direkt med en ny behandling men resultatet blev i mitt tycke konstigt... Fler ägg än någonsin fast sämre befruktningsgrad än någonsin. Resultat negativt och en total breakdown. Bara tanken på nya försök fick mig att må illa och det blev till min egen stora förvåning en längre paus än vad jag hade trott. Så här i efterhand känner jag att vi hade lite för bråttom och att varken kropp eller knopp egentligen hängde med i svängarna. Nu har vi tagit 5 månaders paus och påbörjar snart vårt 5:e försök. Inte för att det på ngt vis varit kul att pausa, tankarna har malt på i vanlig ordning och jag är dessutom 38 år=panik, men jag tänkte som så att jag har ändå ingen what so ever kontroll över vilken cykel/månad alla faktorer bestämmer sig för att klaffa. Det blir förhoppningsvis denna gången. Och blir det inte det så tar jag 1-2 månaders paus innan nästa försök igen.
    Det är bara du som kan känna vad som är bäst för dig men jag kan inte låta bli att tro att det skulle göra dig gott att släppa behandlingarna i 2 månader och bara vara i sommar. Vad ni än bestämmer er för önskar jag er lycka till!

    SvaraRadera
  12. Hej på dig!!
    JAg förstår fullständigt vad du menar!! Blev ledsen för jag testade negativt för mer än en vecka sedan...=( Och jag vill gärna köra på igen men min doktor vill att jag ska göra en gallop först(låg inne på sjukhus i 3 dagar från första dagen efter insättningen,pga gallan)....Men jag VILL ju köra på...Men det är väl bara att göra som man blir tillsagd...kram på er

    SvaraRadera