Terapi

Ordboksterapi
Jag har tagit steget och ringt en psykolog. Det är helt sant det här, fastän jag inte riktigt tror på det själv. Ska ringa henne igen senare idag och boka in en tid när vi båda har våra kalendrar till hands. Det ska bli spännande det här. Har ni varit hos psykolog innan?

Konfrontationsterapi
För ett par dagar sen träffade jag min gravida vän. Jag tror vi behöver träffas regelbundet så att det inte blir så laddat när vi väl ses. Det behöver kännas lite som vanligt, jag behöver låtsas lite som att inget har förändrats (även om jag är medveten att det är otroligt mycket som förändrats). Men jag har erfarenhet av just det här och om vi inte ses, och det OFTA, så kommer jag att bli så uppjagad när vi väl ska ses att det inte kommer att gå. Det är en obegripligt tuff balansgång att gå och mitt psyke kommer inte att må bra av det. Men jag måste göra det här för jag vägrar att förlora en av mina bästa och äldsta vänner. Någon som har några tips på hur jag gör det så smärtfritt som möjligt?

Vänskaps och familjeterapi
Jag har familj och många vänner omkring mig som hjälper och stöttar mig på alla sätt och vis. Att träffas och få kräka av sig av tankar och obehagliga känslor är ovärderligt. Vännerna och familjen är dessutom lite som kameleonter och anpassar sig efter vad man behöver just nu. Inte alltid man orkar prata om allt som är jobbigt. Själv så behöver jag (och det här händer oftare och oftare känns det som) få glömma allt det jobbiga och låtsas som att allt är bra igen. För att kunna njuta av allt annat. Och då ställer vänner och familj upp på det istället. De får stå ut med mycket. Som jag sa till min vän T igår, så skulle hon mycket väl kunna skola om sig till psykolog efter alla samtal vi har haft tillsammans =) Hon är min alldeles egna mini-psykolog.

Bloggterapi
Det är här alla ni kommer in i bilden. Jag hade inte klarat mig utan bloggen. Det hade inte räckt. Det enorma stöd man får i den här världen är som......som......äh, det går inte att beskriva. Försökte skriva något om att det är som en varm filt, som en kopp te som aldrig blir kall och som aldrig tar slut, som klistret som håller fast mig i verkligheten...men  det låter ju jättefånigt. I alla fall, bloggterapi rekommenderar jag till alla er där ute som inte provat på det än. Ge det en chans vetja! Anonymt, oanonymt, det kvittar. Eller gå med i nåt forum, det är guld värt.

Egen terapi
Jag har ju pladdrat på om min trädgård ett par gånger redan, men just nu är den min alldeles egna terapi. När vi var mitt uppe i försök två och tre förra året, och jag satt där hemma i lägenheten, drömde jag mig bort till en verklighet med trädgård. Där allt annat är skit samma. I den verkligheten är jag nu, eller försöker vara. Sysselsättningen gör mig gott. Och är det inte trädgård så är det pyssel av olika slag. Smycken, kort, tomtar och sånt. Vad har ni för egna terapiformer?

Det blev massor med frågor till er läsare den här gången. Och jag som fortfarande inte kommit med de utlovade svaren på frågor till mig än. Dåligt. Men det kommer. Antagligen idag. Men kanske imorgon.