Det gick inte bra igår. Inte bra alls. Kan ni tänka er att det verkligen inte gav mig ett smack?! Bortkastad tid. Tur att det inte var mina egna pengar...
Jag fick berätta om mig själv, om vad som gör mitt liv jobbigt just nu och så var väl tanken att hon skulle hjälpa mig att hantera alla känslor och tankar och berätta för mig vad jag kan tänka på för att det skulle bli lite balans mellan all stress och min komfortzon. Det kändes dock som att hon väldigt snabbt insåg att hon inte hade något att jobba med eftersom jag lever i en stresszon i princip hela tiden. Jag passade inte in i något stadie i hennes reaktionskurva, istället ligger jag på alla stadier hela tiden. Hela jag och mitt liv var som en ond cirkel, med problem som hela tiden återkommer och inte går att lösa. Hon såg ärligt talat lite uppgiven ut vilket inte kändes direkt upplyftande.
Alla saker hon brukar ta upp för folk, som ska hjälpa till att skapa en balans mellan sånt som jag blir stressad/ mår dåligt av och sånt jag mår bra av/själv kan arbeta på att förbättra, passade inte heller in på min situation. Fysisk träning är något som jag inte riktigt kan hänge mig åt när jag är uppe i behandlingarna. Så det var ett big no no. Nån individuell komfortzon kommer jag knappt i närheten av på grund av att jag inte får nån ro i kroppen eftersom problemet inte ligger bakom mig utan jag lever mitt i det.
Socialt stöd och psykisk träning var det som blev över att 'jobba med' och mycket av mitt sociala stöd försvinner mellan fingrarna på mig allteftersom mina sociala stöd blir gravida. 'Hitta andra att umgås med' var lösningen...Och för den psykiska träningen föreslog hon lugnande band att lyssna på från apoteket. That's it.
Vad är det för fel på mig? Har jag för höga krav? Förhoppningarna på gårdagen var att vi skulle prata igenom hur jag mår, vilka känslor jag har och varför och framför allt hur jag kan bearbeta mina känslor och acceptera dem. Istället frågade hon inte en enda gång hur jag faktiskt mår. Jag var den som drev hela mötet framåt och som var intresserad av att göra något åt mina PROBLEM.
Kanske borde jag bli min egen psykolog? Känns som jag analyserat mig själv bättre under det här inlägget än hos psykologen igår.
Jag behöver få höra vad ni har haft för erfarenheter! Vad kan man förvänta sig? Behöver man gå till någon som har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet? Ska det vara så här svårt?
onsdag 12 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag tror nästa du har besvarat din fråga själv.. Ja, jag tror du måste gå till någon som har erfarenhet av barnlöshetsfrågor sen innan. För om inte våra vänner förstår oss, hur ska då en psykolog kunna göra det som inte har någon erfarenhet alls av detta..
SvaraRaderaFinns det ingen som är sammanknuten med kliniken?
SU har en tjej som jobbar på SU och som är psykolog och finns tillgänglig till oss inom IVF-träsket. Jag har inte varit hos henne, än, men hon ska iaf vara jättebra.(Jo, liiiite långt att åka för dig..:))
Jag HOPPAS du hittar någon du klickar med, för jag tycker absolut inte du ska ge dig. Men det kan ta ett tag, enligt min erfarenhet, att hitta någon man klickar med och som man känner sig avslappnad med.
Kraaaam
Jag tror faktiskt att du har lite för höga krav på ett första möte med en psykolog. I alla fall så är min erfarenhet att det inte är det första mötet som ger mest, utan att det blir mer och mer givande efterhand som de lärt känna en och vet hur man fungerar och kan anpassa träffarna efter det.
SvaraRaderaDet är också så att de inte är tankeläsare bara för att de är psykologer, detta kanske är hennes "standard" första möte och sen när hon fått se lite vem man är och hur man fungerar går hon vidare till andra saker.
Mitt råd är att antingen ge henne ett försök till, eller prova någon annan, och i båda fallen vara tydlig med vad du vill ha ut av mötet, och säga just det som du skriver här, vad du vill prata om och vad du vill ha hjälp med. Och det är svårt att hitta rätt, och det tar mer än en gång för resultaten att komma. Så det är mitt andra råd, att försöka ha tålamod och ge det lite tid, även om det man alltid vill ha är en quick fix. Men det är precis som med andra problem, ibland behöver man genomgå flera undersökningar eller gå till mer än en läkare för att få rätt diagnos, och en penicillinkur brukar bestå av mer än ett piller ;)
Lycka till vännen, jag tror säkert du kommer hitta din väg till välmående! Kramar!
Det beror nog på vilken skola inom psykologin hon följer.
SvaraRaderaDe som sysslar med ex.vis kognitiv beteendeterapi sysslar ju mer med att förändra faktiska beteenden.
Du kanske ska 'shoppa runt' mer bland psykologer, se vilka teorier de följer och hitta någon som erbjuder en behandling som passar just dig. Det är ju tyvärr inte så att alla följer samma metoder, och att dessa passar alla patienter. Ge inte upp, men kanske byta psykolog?
Mina erfarenheter är att det tar ett tag innan man känner om det ger något eller inte. Men det är otroligt viktigt att det stämmer mellan dig och psykologen, annars får man byta tills det blir bra. Och även fast det är jobbigt att dra sin historia hundra gånger så är det värt det när man hittar rätt!
SvaraRaderaDet som slog mig när jag gått till psykolog är att jag faktiskt hjälpt mig själv, det är precis det som det handlar om. Att psykologen leder en rätt i tankar, handlingar osv.
Min psykolog visste inte ett dugg om det som jag gick igenom då men var ändå hur bra som helst. Jag tror det handlar mest om VEM man hittar.
Lycka till, jag följer dig som en trogen hund på bloggen och hoppas, hoppas så mycket för eran skull. Jag är obotligt optimist och är övertygad om att det kommer gå bra för er snart.
Jag tror att det bästa stöd du kan få är av de som är i samma situation som du själv. Som verkligen förstår. Så har i alla fall jag upplevt det själv. Jag söker stöd hos likasinnade. Som vet vad det innebär att gå igenom flera IVF och missfall helt enkelt. Helst pratar jag med dom som har lyckats till slut. Det skänker hopp!
SvaraRaderaJag var i Thailand när tsunamin slog till och när jag kom hem var det obligatoriskt att uppsöka psykolog. Min arbetsplats tvingade mig och sa att jag måste ge det ett försök. Det gav mig inte ett skit. Inte ett skit. Hur skulle han förstå. Herregud, hur skulle han någonsin kunna förstå. Vi hade tre samtal innan jag gav upp. Jag var bara upprörd när jag gick därifrån. Så jag sökte mig till personer som själva hade varit där. Som också hade förlorat nära och kära. Det gav mig enormt mycket.
Jag har pratat med kuratorer och psykologer (tidigare i mitt liv) och egentligen aldrig känt att de har hjälpt mig. För att det ska vara givande för mig vill jag ha en relation till personen, annars går de första timmarna åt till att "lära känna varandra" eller att den professionella ska lära känna en själv iaf. Vissa personer klickar man med och andra, (de flesta som jag mött..) förstår ingenting och tiden går då åt till att förklara allt som de missförstår. Om man har tur och träffar en psykolog som har erfarenhet av ofrivillig barnlöshet så tror jag att det skulle kännas bättre, för då kanske man skulle slippa förklara så mycket och mer kunna prata av sig. Sen tror jag att när man är en analyserande person som känner sig själv bra (vilket jag har fått uppfattningen att du är) så kanske man redan har kommit ganska långt utan psykologens hjälp och att det kan vara svårt att veta var man ska ta vid och om det ens är mer analys som behövs, det kan ju bara vara stöd man behöver? Ja, nu svamlar jag. Men som föregående person skriver så är det kanske idé att ge psykologen en chans till i alla fall. Det kanske blir bättre. Lycka till!
SvaraRaderaJag tror också att du ska undersöka lite olika inriktningar. Själv har jag gått i kognitiv terapi och det är mycket fokus på känslor och tankar och hur man gör för att förändra dem i relation till olika situationer. Tänker att det hade varit nåt för dig!
SvaraRaderaJag gick till mottagningen som psykologstudenterna i lund har. Billigt och de har handledning hela tiden, vilket gör att det blir väldigt proffsigt!
Lycka till!
Kliniken borde ju ha en kurator eller psykolog som du kan vända dig till. Själv fick jag via husläkaren remiss till kurator på kvinnokliniken, hon var väldigt förstående till vad jag gick igenom och kunde komma med många konkreta tips och råd.
SvaraRaderaKram!
Jag är själv psykolog och förstår att du känner dig besviken när du nu tog dig iväg till psykolog med förhoppningar och stöd och hjälp. Precis som inom alla andra yrken är vi psykologer olika, både vad gäller personlighet, erfarenhet och terapimetod. Därför kan man som klient behöva pröva sig fram och det är inte säkert att man hittar rätt på en gång. Dessutom är det vanligt att höga förhoppningar på första samtalet leder till besvikelse eftersom första tillfället är ett bedömningssamtal där man i första hand samlar information och tillsammans försöker formulera vad klienten behöver hjälp med. Att lösa problemen vid första tillfället tillhör inte vanligheterna, det krävs ett gemensamt arbete och tar ofta tid. Ibland kan det vara skönt att träffa någon som man vet har erfarenhet av de problem man har men detta är inte nödvändigt.
SvaraRaderaLycka till!
Som jag skrev tidigare är det svårt att hitta en bra psykolog. Jag håller med Anonym att det är viktigt också vilken skola inom psykologin han/hon följer, inte alla skolor passar till alla.
SvaraRaderaJag håller med Tove också att första träffen brukar nästan aldrig vara givande. Jag kommer ihåg när jag träffade min nuvarande psykolog för första gången gick jag därifrån gråtande och sa att aldrig mer till den där kvinnan. Hon är en tuff typ som säger ibland rakt ut saker, som är svårt att höra, kanske för att jag vet att hon har så rätt i. Men nu är hon min riddare i svåra situationer, jag skulle aldrig byta henne. Tyvärr kan jag inte rekomendera henne, hon finns i Ungern.
I Sverige försökte jag med en, men hon var för "mjuk" för mig, jag kände hela tiden att jag är den som styr, hon var för konflikträdd för mig.
Kanske du har för stark omedvetet motstånd mot psykologin, vilket kan göra svårt att hitta någon. Jag är en stor psykologi sympatisör, men den passar inte till alla. Kanske någon annan typ av hjälp skulle passa bättre dig. Men ge inte upp efter en gång!
(Fast för mig verkar hon inte så bra, enligt hur du beskriver henne.)
Kramar
Ja, förmodligen är det enda rätta att träffa någon som har erfarenhet av just det..Eller kanske att träffa några olika psykologer för att sedan kunna välja någon du känner dig trygg med o som du tycker sätter samma saker i fokus som du själv gör. Men jag tycker inte att du ska ge upp! Det finns bra psykologer där ute som faktiskt har kompetens att hjälpa dig! Kram Elin
SvaraRaderaJag vet att det absolut viktigaste är att personkemin stämmer. Ibland räcker det med ett enda möte för att veta om det är "rätt" eller inte. Ibland krävs två eller tre möten. Om terapeuten är professionell så ska denne dessutom berätta för dig redan i samband med första träffen att det är du som väljer om du vill gå vidare med honom/henne eller vill träffa någon annan. Personkemi är a och o. Sen är det såklart självklart jätteviktigt att det är en duktig terapeut med en riktig utbildning (psykologi utbildning samt vidareutbildning inom t ex KBT om det är det du väljer). Se upp med dem som bara gått en te x ett-årig utbildning och ändå kallar sig terapeutper. Dessa lämpar sig mer för "coachning" och inte för depressioner eller livskriser av den typ som du går igenom. Sen vet jag inte hurvida det är absolut nödvändigt att terapeuten är specialiserad på just barnlöshetsfrågor (som i ditt fall). En erfaren terapeut har säkerligen jobbat med människor i liknande situationer åtskilliga gånger tidigare.
SvaraRaderaMassor med jättebra kommentarer, tack ska ni ha!
SvaraRaderaJag tänker givetvis inte ge upp men jag går inte tillbaka till just den här psykologen. Jag behöver att det klickar och att jag känner ett förtroende till personen, att jag tror på att det kan hjälpa. Lite grann i alla fall.
Som vanligt behöver jag en plan, något att arbeta med. Det kände jag inte alls att jag fick igår. Jag fick inte riktigt något gensvar på det jag berättade om och känslan av hopplöshet var inte bara min utan mest psykologens. Lite trist när man känner från psykologen att det inte finns så mycket att göra och inte mycket vilja att göra något heller.
Jag ska hitta någon annan psykolog som jag förhoppningsvis klickar med. Som visar lite intresse och som frågar hur jag mår och vilka situationer i mitt liv jag känner jag behöver jobba på. Som är mer rakt på sak och berättar för mig vad jag behöver jobba med och tänka på. Och inte en som verkar vilja ge upp mer än jag själv.
Det här kommer att bli en intressant resa...
Hej vännen, vad trist att det inte kändes bra. Tycker att du fatt manga bra tips och kommentarer redan. Tror som nagon redan skrivit att första samtalet gar nog mest ut pa att samla information om personen och situationen.
SvaraRaderaJag gick mest för att det kändes som nat jag skulle göra. Att jag skulle gräma mig om jag inte testat. Trodde ju inte att hon kunde "bota" sorgen jag känner över barnlösheten, men kanske hjälpa mig att hantera mina känslor. Vi fokuserade mycket pa skuldkänslorna jag hade och känslan av att min kropp "dödar" vara "perfekta" embryon. Och det har faktiskt hjälpt mig. Far se hur det gar om detta försök misslyckas och hur jag känner da...
Hoppas att du hittar nagon som det känns bra med, och som är specialiserad pa barnlöshet.
Stor kram fran Lisa
Jag har gått i terapi mycket genom åren (inte pga just barnlösheten) och håller med om att personkemi är viktigt. Jag skulle inte heller gå tillbaka om jag var du. Jag har gjort det misstaget några gånger och det har bara blivit mer fel... Om man hittar någon det klaffar med så är det en otrolig hjälp att ha något att hänga upp vardagen på och få en att kämpa vidare. Jag skulle rekommendera kognitiv terapi som är framåtblickande. Man kan lära sig mycket genom terapi och långsamt kan det bli lite lite bättre. Hoppas det går bra!
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaFörstår din besvikelse och jag hoppas att du hittar någon som funkar bättre för dig.
Jag skulle bara vilja tipsa om ACT (Acceptance and Commitment Therapy). Det är en relativt ny metod som innefattar bland annat medveten närvaro och pratar mycket om acceptans. Typ livet suger just nu, okej, hur ska jag hantera det och ändå leva ett bra liv?
Länkar till en bok som beskriver ACT bra och har ganska många övningar i sig. Den är iof på engelska men det finns säkert liknande motsvarigheter på svenska.
http://www.bokus.com/b/9781572309555.html?pt=search_result&search_term=acceptance%20and%20commitment%20therapy
Om du vill testa att vara din egen psykolog så kan den vara ett alternativ att pröva på.
Du finns i mina tankar varje dag.
Kram
Lisa
Joanna, jag känner som du.har gått hos familjeterpuet och denkvinnan var helt underbar.Sen prövat två andra psykologervarav detinte klickade med och då känner jag som du att det finnsinget att bygga på då.jag gick ändå ca 3-5 ggrså jag gav de verkligen en chans. det ärtragiskt att din psykologinger känslan av hopplöshet själv, hon ska ju leda digframåt. Nää sök vidare du, som du själv tycker. Så himla värt detom du hittar rätt till sist. terpi is the shit, jag lovar!Du har inte höga krav utan självrepskt, och det är finemang att ha! krampå dig
SvaraRaderaDu ska verkligen gå till en psykolog som är specialiserad på oss med ivf osv... En allmänpsykolog kommer aldrig att förstå vad det är du behöver för stöd, aldrig.Varje ivf-klinik har psykolog inkopplad, jag går hos våran och hon möter bara personer/par med samma problem, hon är det enda som kan rädda mina tankar under den här karusellen.Du bör byta direkt til en sådan, det är nåt helt annat, annars är det väl risk att hon hittar problem som typ inte ens fanns :-)
SvaraRadera