Fick den frågan i ett tidigare inlägg och passar på att svara på den direkt.
Donation är inget vi har diskuterat. Eller jo, vi har diskuterat det till den mån att vi inte är intresserade. Vi kringgår ju problemet med hjälp av ivf. Och finns det en möjlighet för oss att få biologiska barn så kämpar vi så klart vidare på det spåret. Hade läkarna sagt till oss att vi borde ge upp, om det inte skulle finnas några spermier alls eller om jag till exempel inte producerat några ägg så hade det säkert varit värt att diskutera.
Men som jag ser det nu så slipper vi.
Det hade varit jätteintressant att höra om det finns någon annan där ute som varit mitt uppe i ivf:andet och som gått över till spermiedonation. Berätta!
Eller ni som blivit rekommenderade spermiedonation, där ivf inte riktigt varit ett bra alternativ. Hur tar man ett sånt beslut? Och hur känns det?
fredag 14 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag och min sambo går genom insemination med spermiedonator. Vi hade inte riktigt något annat val än det och adoption. Finns inte den minsta chansen att vi ska kunna få biologiska barn tillsammans! Men vi ser detta som något helt underbart, vi kan ändå få chansen att bli föräldrar och hur man än vrider och vänder på det så är det H som blir pappa!
SvaraRaderaAtt ta ett sånt beslut har varit tufft och jobbigt, det ska jag inte neka till. Men som allt känns nu så är det det enda rätta för oss!
Finns några frågor är det bara att fråga!
Kram // Marielle
Nu är jag här igen:-) Det är jag som skrivit det långa inlägget om endon i ditt inlägg där du har svarat på en massa frågor.
SvaraRaderaVi fick rådet att använda oss av donator efter att vi gjort några försök.
Eftersom vi hade manlig faktor så trodde de nog att sambons spermier inte kunde bidra till en graviditet.
Gjorde det på färskförsök nr 5 utan framgång. Efter det så hade jag som jag skrev tidigare forskat lite om endo och då körde vi på med sambons spermier och det gick ju finfint:-)
Hej! Vi fick "domen" för typ 6 år sedan att IVF inte var vår grej och att vi inte kan få barn på naturlig väg (då hade vi gjort 3 IVF där inga ägg blev befruktade trots att vi hade många till antal -maken är bärare av en translokation vilket ökar risken för missfall). Vi genomförde då en donatorinsemination i Danmark som misslyckades, kort därefter blev vår dotter till som fyller 6 år. Sedan har vi blivit spontant gravida två gånger till som slutat i missfall.
SvaraRaderaNu har vi 3 IVF på en privatklinik som är betalda, där har vi den läkaren som var specialist på IVF PGD som vi gjorde inom landstinget och hon menar på att vi visst kan få barn via IVF.
Så nu har vi bestämt att vi ska köra dessa 3 IVF försök, för att sedan ta upp en diskussion....fler IVF? Donatorinsemination? Eller välja att skruttan itne får några fler syskon.
Kramis Lila
Vill bara skicka lite styrkekramar till er.
SvaraRaderaHar varit med om samma. Det är otroligt jobbigt, påfrestande och psykiskt nedbrytande.
Kram