TACK för frågor och råd!

Dagens uppdatering:
Stegräknaren har dött igen. Den levde inte länge på uppladdningen via datorn så det blir till att köpa ett nytt batteri. Dagens uppgift, som jag har för avsikt att bocka av redan innan lunch!

IVF:
Det är många som råder mig att vänta. 1 mån, 2 mån, 3 mån. Vänta hela sommaren osv osv. Överväldigande många som röstar på vänta istället för 'inte vänta'. Är det bara jag som vill köra på direkt? Om och om igen tills vi lyckas? Är det bara jag som har sån ork? Eller tror jag bara att jag orkar när jag egentligen inte har nån ork alls och går på sparlågor...?

Jag vill köra på direkt. NU och helst igår. A vill ta en paus. Med tanke på att vi gjort som jag vill de senaste gångerna (förutom över julen för då gick jag med på en kort paus för att A ville det) så är det nog A's tur att bestämma igen. Tråkigt, men jag vill inte tvinga honom till något. Behöver han en paus, så får vi ta en paus. Hur jobbigt jag än tycker att det är.

Sen har vi det här med sommarstängt som inte hade slagit mig innan trots att jag var väl medveten om öppettiderna förra sommaren. Tack för att du påminde mig Tea! Har slängt iväg ett mail till kliniken och hoppas att de svarar snart. Det kommer ju att bli ganska avgörande för vår del, och kanske till och med påverka besluten om hur lång paus vi ska ta och när.

Tack för era fina tips och råd. Ska försöka ta mig till dem. Vissa i alla fall...

Jag får försöka tänka på att jag kommer att ha möjlighet att träna mer under pausen i alla fall. Fler fördelar ser jag faktiskt inte. Jag vet att kroppen inte kommer att bli mer fri från hormoner. Har haft många samtal på kliniken och där menar de att det räcker gott och väl med en menscykel mellan två försök. Pausar man längre påverkar det inte kroppen positivt på något sätt alls. Varken gällande hormoner eller att kroppen blir mer utvilad och mottaglig. Det är bara att köra på, så länge psyket hänger med. Och det är så klart också jätteviktigt. Mitt psyke mår enligt mig inte alls bra av pauser. Jag vet att jag inte kommer att kunna rensa huvudet bara för att vi väntar en månad extra. Då kommer jag bara tvingas att längta efter något i en månad längre...jag kopplar ju inte bort ivf:en bara för att vi inte är mitt uppe i den. Den finns där hela tiden. Den är en del av våra liv, med ett fett TYVÄRR här...men visst. Jag kan ju försöka att koppla bort tankarna så mycket det går. Men lite bitter, det är jag nog alltid =)

Frågor:
Förresten, många av er ställer jätteintressanta frågor som jag absolut tänker svara på. Hoppas kunna få upp ett inlägg inom ett par dar. Frågor är alltid välkomna hos mig och nu när jag lovat att komma med svar kan ni ju passa på att ställa några till.

Nä, nu är det batteriinköpstajm! Hoppas på att Kjell har ett CR2032 inne.