Hela kvällen flöt förbi smärtfritt. Inga jobbiga samtalsämnen, inga dumma frågor, inga korkade påpekanden och framför allt, inga idiotiska vadslagningar. Allt var bara jättemysigt och jättehärligt och det kändes lite som att vi förflyttade oss tio år tillbaka i tiden då problemen var färre och framför allt mindre.
Kände mig extra ung och piffig när bartendern tyckte att jag skulle visa leg. "Bra jobbat " sa han iofs när han fick reda på hur gammal jag var vilket lät lite slemmigt, men allt som allt var det en trevlig komplimang.
På vägen hem dock, då slog det slint. Det är precis som att jag måste bryta ihop lite varje dag. Jag har ett litet hål som blir större och större för varje minut som går och jag måste se till att fylla det under dagen för att inte gå sönder av minsta lilla. Men inatt gick jag sönder igen. Lite grann. Av det mest minsta lilla i världshistorien.
Håll i hatten nu för det här är riktigt otäckt! Jag blev knäckt -
- för att någon tog just den taxin jag ville ha, framför ögonen på mig! Herre gud!!!!
Det var ju VI som skulle ha en taxi, och vi skulle ha just DEN taxin, men någon annan gick och tog den. Och han brydde sig säkert inte om vilken taxi det blev och ärligt talat tror jag inte han ville ha den så mycket som jag....
Förstår ni parallellen? Ser ni den? För den blev i alla fall väldigt uppenbar för mig inatt...så uppenbar att jag var arg och ledsen hela vägen hem, fick ett utbrott på sambon för att han inte tyckte det var något att bli upprörd över, och somnade sen på soffan för att jag var på tok för arg för att gå och lägga mig i sängen.
Klockan tre vaknade jag i soffan och då låg sambon och sov brevid mig, ihopkurad under en halv filt. Den andra halvan hade jag fått. Då var jag, helt plöstligt, inte arg längre...
söndag 27 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch, det var riktigt obehagligt att läsa! Taxitjuvar är något av det värsta som finns! Förstår att du blev upprörd! ;-)
SvaraRaderaIbland förstår man inte hur ens älskling orkar med en i dessa humörsvängningar. Men man är evigt tacksam för att de gör det. Är väl det som kallas äkta kärlek! :-)
:) Ja usch. I framtiden ska jag rusa till taxin så fort jag ser en jag vill ha så att jag garanterat får den, haha.
SvaraRaderaSkönt att det är bättre idag i alla fall, men hur kan det bli fel när sambon är så underbar? =)
En kram till dig för att jag vet hur det känns att överreagera i olika situationer bara för att man egentligen sörjer o saknar en helt annan sak...
SvaraRaderaTack för kramen pärla! :)
SvaraRaderaSkönt att jag inte är den enda som överreagerar...
Vad skönt att höra att det inte dök upp några dumma frågor eller diskussioner under kvällens gång. I min egen bekantskapskrets tycker jag att sådant tyvärr är mer regel än undantag.
SvaraRaderaOch vad trevligt det lät med er frukost på sängen!
Mmm, det var väldigt trevligt. Mer sånt! =)
SvaraRaderaÄrligt talat så hade jag förberett mig så mycket på att det skulle bli frågor och att vi skulle bli konfronterade, och verkligen bestämt mig för att berätta ifall någon frågade och äntligen få det ur mig, att jag blev lite besviken att det till slut ändå inte var ett ämne som dök upp.
Glad och lättad men lite besviken. Är inte de konstigt?