Det märks visst att jag är glad

Överlevde helgen. Migränen gick över hos frisören som jag gissar fördelade huvudvärken över hela skallen med allt slitande i tovorna.

Bröllopet var underbart, vädret var underbart, sambon var underbar, vännerna var underbara, fotografen var underbar, maten var undebar, stämningen var underbar...ja, så skulle jag kunna hålla på hur länge som helst. Efter migränepisoden mådde jag underbart. Jag var glad. Jag är glad. Fortfarande! Och det är en härlig känsla. En känsla som jag trodde jag tappat bort. För alltid. Men i helgen hittade jag den igen. Och passade samtidigt på att förlägga mitt dystra jag.

När vi var hemma igen, sambon och jag, så tittade han på mig och log. Vi satt i soffan. "Vet du vad det bästa med hela den här helgen har varit?" "Att se dig så glad igen".

Pussade på honom. Länge.