tisdag 1 september 2009

Förtest

Varje månad sen sommaren förra året har jag testat. Även när mensen redan kommit. Jag har hoppats. Mensen kanske ljuger. Börjat testa omkring 7 dagar efter ÄL. Det är då ägget borde ha hunnit fästa. Minst en gång om dagen. Oftast fler. I början köpte jag alltid tester på apoteket. Svindyra och lyxiga i fina pappförpackningar och flastfodral. Sen hittade jag ut i testträsket på nätet. Mängder med tester till en 1/10 av priset. Roffa roffa bunkra bunkra.

Med lite snabb överslagsräkning på alla månader vi försökt och hoppats så får jag det till ca 130 förbrukade tester. 130 minus. 130 gånger många pengar som bara kastats bort för något gott har de inte fört med sig. Bara besvikelse. Gånger 130.

Jag vet precis vilket jag tycker är värst av minus och mens. Det verkar inte var så de flesta tänker som jag pratat med. De gillar inte besvikelsen av ett minus. Vem fan gör det. Inte jag heller. Men eftersom jag gillar att tänka om så är jag en testande och hopplös dåre. För tänk om! Tänk om det faktiskt blir ett plus nån gång?! Ett minus kan fortfarande bli ett plus. En mens är lika hopplöst som det låter. En påminnelse av hålet jag har i mitt hjärta som bara blir större och större varje gång vi misslyckas.

Men den här gången har jag lovat kompis M. att inte testa förrän på TD den 12/9. Dagen som står i papperna från kliniken. Tidigast då får jag testa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar