onsdag 5 maj 2010

Måste vara mysigt...

...att jobba på ett ställe där man har den här skylten på cykeln:

7 kommentarer:

  1. Ja verkligen! På mitt jobb gör vi ALDRIG några underverk, oerhört motiverande ;)

    SvaraRadera
  2. Ingen regel utan undantag, så det är ju attans att man lyckas pricka in fel dagar när man besökt dem... ;-)

    SvaraRadera
  3. tusen tack , man törs knappt hoppas....

    http://www.skavilyckas.blogg.se

    SvaraRadera
  4. =)

    Tack för att du svarade mig förut, och att jag får gnälla av mig...
    Det går inge vidare här, vad är din hemlighet för att orka? Var ju tillbaks på ultraljud för att få besked men det fanns inget besked att ge. Det var tydligen så att det var två från början, tvillingar. Och den ena har jag blödit ut så gott som och den andra finns det inte mycket hopp för. Den är för liten och man ser inga hjärtslag. Men doktorn vill inte göra något förens hon är 100 och nu är hon till 90 % säker att det är ett missfall så hon vill vänta ytterligare en vecka. Bra på ett vis förståss, finns det en chans till att det ser bättre ut då och att den vuxit till sig så vill man ju inte göra nått förhastat. Samtidigt är det det som är nästan värst, att leva i ingemansland, kanske gravid liksom. Hoppas pyttelite men ändå nånstans känna att oddsen är för dåliga. Så jag har fått en tid för "abort", har valt tabletter den här gången, för har läst att upprepade skrapningar inte är bra, innan den tiden har vi ett ultraljud inbokat för att dom ska veta säkert, och är det då säkert om en vecka så får jag tabletterna och så var det det. Igen. Eller så mår den toppen där inne och jag slipper allt va det här heter! Vem vet...
    =( Suck.
    Jag ska betala för att gå på ett eget ultaljud efter helgen med, för att veta säkert inom mig själv. Någonting verkar gå fel, under ett halvvår har jag fått två tvilling graviditeter där den ena aldrig blir något av och den andra sen följer med typ..
    Vette fan. Vette fan verkligen. Känner mig så less just nu, på allt =(
    Och samtidigt så finns lilla, lilla hoppet där som gör det nästan olidligt det här. Kram på dig!

    SvaraRadera
  5. Sussi: Hoppas fortfarande så mycket för er, men förstår att du själv börjar tappa hoppet. Det är inte lätt när man växlar mellan hopp och förtvivlan på det där sättet. Så utdraget... :(
    Tänker på dig ofta och bara väntar på en positiv uppdatering från dig.

    STOR KRAM!

    SvaraRadera