Det blev både flyg och nattåg på vägen till och från konferensen. Flygresan var kort och gick väl ganska smärtfritt. Hamnade mellan två gnällspikar, men satte de ganska snart på plats med lite öl :) Tågresan var väl lite värre. I alla fall psykiskt. Gissa om jag fick dela kupé med den enda (till synes) gravida tjejen på HELA konferensen?! (Kix påstod att det fanns en till men henne såg jag aldrig...) Av 800 deltagare...
Vad är oddsen egentligen?! Har jag nån radar som hittar alla som är gravida och drar de till mig?
Och givetvis var det samma tjej som jag sedan delade hotellrum med. Vi var visserligen tre tjejer, men ändå. Det blev bebissnack lite från och till och då avlägsnade jag mig från rummet. Pallade inte. Men vad ska man göra egentligen? Jag kan ju inte säga till henne att 'Nä, nu får du sluta snacka så mycket om din graviditet och barn för jag tycker det är apjobbigt att lyssna på. Dessutom tycker jag det är jobbigt att ens titta på din gravida mage...'
Nä, det kan jag ju inte, så det enklaste är att avlägsna sig själv från ekvationen. Gick och tog ett glas vin i baren istället =)
onsdag 22 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja fy, ja förstår dig verkligen. Jag fick veta att min sambos bror och hans tjej ska ha barn i april. Det är ju jättemysigt för dem, men jag är just nu väldigt uppgiven OCH hormonell, så jag började att stortjuta när jag fick veta. Varför fungerar det för alla utom oss!!! Så känns det. Men så är det ju inte.
SvaraRaderaTack gode gud för att dem berättade för oss med en mms på bebis i magen, och inte face-to-face!
Jag vet inte om jag kommer att orka träffa dem nu. Men jag måste nog i nästa vecka när hela familjen till min sambo kommer på besök.
Gi oss kraft och lycka! Snart är det väl ändå vår tur?