Sambon har somnat och jag skulle bara läsa några bloggar till när jag fick reda på vad som hänt.
Sitter nu här i sängen och gråter. Det får inte vara sant, det får fantamig inte vara sant!!! :( :( :( Vilket jävla skitliv det här är, jag fattar inte varför det ska behöva vara så här bisarrt orättvist. Behöver vi i ivf-träsket verkligen utstå mer fanskap?!!!
Alla mina tankar går ikväll till fina Tonci och hennes man. Hoppas ni nån dag återfår orken att fortsätta kämpa. Ni förtjänar inget mindre...
Och med den känslan, eller rättare sagt klumpen, jag har i magen pallar jag inte ens föreställa mig hur det måste vara för detta stackars par just nu. Gråter bara jag tänker tanken och kan inte göra annat än att skicka mina tankar och kramar till dem. Gör det ni också, de behöver allt stöd de kan få!
måndag 13 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej, hittade till dig genom "Tonci".
SvaraRaderaDet är grymt och orättvist,som hänt dem, och man vill inte ens börja fundera på hur de mår...
Precis som du nämner , ska ju ingen behöva stå ut med detta, men allra minst vi, som går igenom IVF...
Fan, det var ju så nära för dem nu....
Tack för att även du tillägnade detta inlägg till dem!Tack för att du finns.
Kram
Läste precis... Så fruktansvärt. Tårarna bara rinner.
SvaraRaderaJag läste precis vad som hände och livet är verkligen orättvist. Mina tårar rinner. Önskar att det fanns nåt man kunde göra
SvaraRaderaHerregud... Det är ju vidrigt. Kan inte ens fatta den smärta som de måste känna. Känner så med dem.
SvaraRaderaAh. Så himla fruktansvärt. Finner inte ord.
SvaraRaderaVilken ofattbar sorg och smärta för dessa människor. Hur överlever man?!
SvaraRaderaJa, det här är för gräsligt. Är fullkomligt skärrad och kan inte för ett ögonblick koncentrera mig på jobbet. Stackars stackars människor... :(
SvaraRaderaDet är helt sjukt kan fortfarande inte fatta har läst hennes inlägg många gånger nu och gråter varje gång... :( åhh livet är så orättvist! Nina
SvaraRaderaTack Joanna för dina tankar och medkänsla! Det är obeskrivligt jobbigt just nu, men vi hoppas på att vi ska kunna resa oss upp och fortsätta vidare.
SvaraRadera