Inför ET/DET-status

Igår ringde de inte från kliniken. Idag har de heller inte ringt. Det känns ju onekligen lovande men man vet så klart aldrig. Det enda jag kan gå på är rent teknisk fakta från tidigare försök, och har vi haft X antal befruktade ägg på dag 1 efter ÄP så har vi haft lika många befruktade ägg på dag 2 och 3 också. Så det känns rimligast att anta att det finns befruktade ägg och sen är det bara att hoppas att de är tillräckligt fina att sätta tillbaka.

Jag känner mig lugn. Lite skrämmande, för min egen del, att jag är så här pass lugn faktiskt. Skrev om det för några dagar sen också och vet inte riktigt vad det beror på. Det kan vara akupunkturen och det kan vara de nya hormonerna. Men mest tror jag det är för att jag har accepterat att det är så här det ser ut för oss. Inte att vi kanske aldrig kommer att få barn för det är en tanke som jag med all säkerhet kan säga att jag aldrig kommer att acceptera. Men att det är så in i helvete svårt för oss, det har jag nog accepterat.

Och att det kostar pengar, det har jag också accepterat. Vi får välja bort annat i våra liv som vi annars lagt pengar på, schyssta möbler, häftiga resor, ny bil osv. Vi har det rätt så gott ställt ekonomiskt nu när vi båda har jobb igen. Kanske är det så att jag fick mig en AHA-upplevelse när vi båda var arbetslösa. Det kändes otroligt tungt att förutom att sitta fast i barnlöshetens träsk så kanske vi inte skulle ha en chans att komma upp därifrån. Med pengar har vi i alla fall den där chansen, och den håller mig ganska lugn.

Hoppas nu det här lugnet gör min kropp mer mottaglig för ett litet embryo eller två. Och att jag om 10 dagar när jag är i slutet av ruvningen fortfarande är lugn, för det betvivlar jag verkligen =) Ni vet ju de flesta hur det är...