måndag 6 september 2010

Lite mer ångest

Fick precis reda på att den lilla nyfödda flickan med största sannolikhet ska få precis det namn som jag och sambon valde för två år sen (när vi började försöka). Ett endaste flicknamn var vi överens om...Så de här nya nyheterna känns sådär faktiskt, och jag som trodde att det inte kunde bli värre.

Men visst, vi lär ju ändå aldrig lyckas så det finns ju ingen som helst poäng att vi sitter och håller på en massa namn. Kan ju lika gärna stryka pojknamnet också.

19 kommentarer:

  1. Ni kommer att bli föräldrar ni med och då kan ni ta vilket namn ni vill även det din vän nu valt! Det finns inget som hindrar er! Ge inte upp! Snart är det din tur! Full förståelse att det är tungt nu men prata om det och få det ur dig och ta ny tag mot nästa IVF-försök! Jag ska hålla alla tummar och tår jag har! Jag tror på er!
    Kramar från en som tror att det är eran tur nu!!

    SvaraRadera
  2. Förstår din känsla! Det är en av mina farhågor, att våra vänner ska ta något av de namn vi hittat och tyckt om... Inte så många barn kvar att namnge förstås. Såvida de inte ska ha fler än två barn vill säga...
    Jag är övertygad om att ni kommer att få ett barn nån gång, på ett eller annat sätt. Det barnet kan ni ge precis vilket namn ni vill, så det så! :-)

    SvaraRadera
  3. Min äldsta vän har bestämt sig för att döpa deras nyfödda dotter till det namn vi också vill ha. Det är tufft men som min sambo sa " det finns inte ett enskilt namn till varje person i världen, folk kommer alltid att heta samma saker". Strunta du i att de vill döpa den lilla till det namn du vill ha. När du får din dotter så om namnet passar henne så välj det. Kram och lycka till// Linda T

    SvaraRadera
  4. Jobbigt! Skickar en kram

    SvaraRadera
  5. Känner igen mig, min vän visste att jag pratat om ett speciellt namn, och när hon fick sin dotter, samma dag som vårt skulle föds (ja, som vi vet inte exakt men men)om vi lyckats plussa på IVF försöket, Hon valde "mitt/vårt" namn, för hon kom på hur fint det var när jag pratat om det och betydelsen av det.
    Jag gick aldrig på det dopet och har inte ens skickat present.

    Du får se det "sex in the city" avsnittet när Charlotte blir galen för nån tar hennes namn.

    SvaraRadera
  6. Jag borde veta bättre än att läsa bloggar på jobbet... sitter här och tårar bort mascaran.

    Det skär i hjärtat på mig. Men ge inte upp!!

    SvaraRadera
  7. Förstår att det känns hårt. Men du, oavsett hur länge man får jobba på att bli gravid (eller hur snabbt man lyckas) finns det aldrig någon garanti att ingen annan hinner före och snor namnet iallafall. Skaffa en namnbok och hitta ett nytt, ni som orkat kämpa så länge kommer lyckas hitta nytt namn! Många lycka till!

    SvaraRadera
  8. Jag vet precis hur du känner det, vi har valt ett pojknamn och ett flicknamn redan för 4 år sedan då vi bestämde oss för att nu skulle vi skaffa barn. Tror du inte alla i vår närhet sen dess både fått ett och två barn och "våra" namn är nu upptagna. Reservnamnen oxå. Inte kul alls. Inte nog med att vi inte blir gravida på normalt sätt som alla andra verkar klara så snor de våra namn också. Håller just nu på och ruvar på två små på 10 dagen och känner mig så säker på att det inte har fungerat denna gång heller. Fy fan vad det här är jobbigt. Jag förstår inte hur du orkar gång på gång, beundrar dig som är så stark. Själv har jag bestämt mig för att ge upp efter de tre landstingsförsöken och försöka acceptera ett liv utan barn om det inte blir på naturlig väg. Mår så himla dåligt varje gång och så orkar jag inte hålla på utan får då försöka bearbeta att jag inte kommer att bli mamma. För mig är det inte värt att må så här dåligt hela tiden. 4 år får i så fall räcka. Jag håller så klart tummarna för er för jag tycker du är så värd det som kämpar och kämpar och aldrig ger upp. Tack för en toppenblogg, jag önskar att jag kunde vara så här ärlig med mina vänner och familj men det är jag inte.

    SvaraRadera
  9. jag citerar mig själv från föregående inlägg... fy faaan... och självklart ger du inte upp eller hur!? det känns bara så jävla ruttet och orättvist att ni egentligen skulle haft en liten tjej som redan hette så

    jag var med om samma sak själv för ca 1,5 år sen, min andra meltdown btw. En av mina äldsta vänner (som är lika gammal som jag)blev gravid lite av misstag på första försöket. Den lilla flickan döper de till Juni. VÅRT namn på VÅR tjej som inte kommer, jälva as! (fast de visste ju inte om det, så jag får inte ens bli arg)

    SvaraRadera
  10. Åh vad tufft! När en vän till mig (en av de få som det inte har känts jobbigt med att hon varit gravid och fått barn under den tid vi försökt) började prata om att hon de funderade på ett namn till sonen som jag gärna vill ha på vår eventuella son (har inte helt fått med mannen på det ännu, tjejnamnet är vi helt överens om) sa jag lite skämtsamt (fast ändock med viss panik i rösten) "Nej det ska ju vår som heta". Eftersom hennes sambo inte riktigt var med på noterna sa hon en tid senare när de bestämt sig för ett namn, "så nu kan du ta/behålla det namnet".

    SvaraRadera
  11. Jamen shit, det är som om du skriver om min kompis... För nåt år sen så sa min kompis tre stycken namn som hon vill att hennes ev blivande dotter kommer att heta, däribland nämde hon ett namn som jag funderat på hur länge som helst redan och vill att min dotter skall heta, om jag någon gång får en. Detta namn är ovanligt och det är bara ca 10 personer som heter det i hela Finland, och tro inte fan att hon hade med det i sin lilla radiramsa.

    Så nu när hon är gravid så måste jag ju fråga henne om den här saken. Så jag hinner förbereda mig på att " mitt namn " kanske blir upptaget.Många kramar!

    SvaraRadera
  12. Förstår att det är jobbigt, men ni kommer lyckas och när ni väl står där med er bebis så spelar namnet mindre roll... Kramar!

    SvaraRadera
  13. Klart att ni kommer att få fundera ut namn också. Blir det samma namn så får det ju bli så! Jag har varit med om det här ganska ofta. Inte nog med att jag är sladdbarn och mina syskon hunnit namnge sina barn innan jag ens tänkte på barn (men visste vilka namn jag gillade). Dessutom hinner min systerdotter få barn innan mig och tar ett namn jag vill ha. Slutligen har ju i princip alla kompisar hunnit få barn och ge dem jättefina namn som jag tycker om.

    Jag känner med dig men det kommer som sagt att bli er tur!

    SvaraRadera
  14. Förstår hur jobbigt det är just nu, det är ju tillräckligt bara med graviditet och bebis utan namnfrågan. Hoppas att det kan lösa sig med vännen när nyheten börjar lägga sig (och att det kanske blir ett annat namn på barnet). Kram!

    SvaraRadera
  15. Men kära nån, jag vill bara krama om dig nu!!!
    Ni kommer att bli föräldrar, ni SKA bli föräldrar!! Så är det bara!

    Jag förstår att det känns tungt nu.
    Och namnet.. Ja det måste kännas, men ni har all rätt att döpa er framtida dotter till det namnet..

    Men ni kommer att lyckas, glöm inte det!
    Varma kramar!!

    SvaraRadera
  16. Du skriver så bra och ärligt! Precis som du känner var det för mej. Under de 4,5 år som det tog för oss innan jag blev gravid (IVF) fick åtta av mina nära vänner barn, tre av dem hann dessutom få två barn... Det gör ont, så in i h-vete ont. Men du - även om du inte kan tro på det nu - så kommer det en dag när du håller ditt barn på din arm och då kommer all din smärta att vara som bortblåst.

    SvaraRadera
  17. Ni kommer ju att bli föräldrar! Håll fast i namnen och tänk på dom med kärlek, för snart kommer de tillhöra ert barn.
    Ni kommer dit ni med.

    Kramar!

    SvaraRadera
  18. Hang in there, er tid kommer även om det just nu känns hopplöst. Fokusera på målet, när ni väl har ert barn i famnen. Ett namn är bara ett namn och som någon annan här ovanför sa; Alla namn har flera användare. :-)

    /Dessi

    SvaraRadera
  19. Förstår att det känns tufft. Men det där med namn kan ändra sig väldigt mycket när man väl får sitt eget barn. Jag (och många av mina tjejkompisar) har haft namn som man gått och haft som favoriter nästan hela livet. Så kände jag för namnet Ingrid. Min dotter skulle heta Ingrid om jag fick någon. Helt säker. Mannen gillade det också. Sedan kommer bebisen (vilket det kommer göra för er också!) och vad händer? Jo, ut kommer ingen Ingrid. Det kändes direkt att hon inte skulle heta så, även om jag fortfarande älskar namnet. Hon var istället en Nora. Så kan det också gå. Allt går nog inte att bestämma i förväg helt enkelt.

    SvaraRadera