fredag 19 mars 2010

Om att röra runt i grytan

Det trillar fortfarande in kommentarer på mitt dumhetsinlägg =).

En del av mig tycker det är lite störigt när andra människor skriver en massa märkliga saker och påstår att jag tycker si eller så, saker som inte har någon som helst verklighetsanknytning.

En annan del av mig dock, tycker det är lite kul och underhållande att folk faktiskt blir provocerade att käfta tillbaka utan att jag så mycket som anstränger mig. Jag skriver ju mest av mig lite för att få lite perspektiv och för att rensa huvudet på väldigt många tankar. Men eftersom jag alltid har välkomnat feedback, åsikter och diskussioner säger jag bara - BRING IT ON!

Oftast bryr jag mig inte så mycket utan accepterar att människor inte alls förstår vad jag pratar om. Då brukar jag försöka förklara lite bättre, lite tydligare, på ett vänligt sätt.

Men jag känner att ju fler kommentarer jag kommer att få i framtiden från människor som inte riktigt förstår (och som uppenbarligen inte ens vill förstå för då hade de inte bara skrivit en massa strunt) så kommer min ödmjuka sida att ta en hel del stryk och Joanna-fasaden kommer att behöva härdas rejält.

Så ni kan redan nu göra er förberedda på att jag ibland kommer att plocka fram den lite mer ärliga och inte fullt så ödmjuka sidan för att palla trycket. 

Men bli inte rädda och förskräckta när det händer, för det är fortfarande bara jag =)

4 kommentarer:

  1. Kör hårt tjejen! Alla har vi olika tankar och funderingar när det kommer till ofrivillig barnlöshet. Man vill ju inte behöva känna vissa saker - men tankarna och känslorna finns där ändå - man kan faktiskt inte styra dem.

    Det är svårt att vara i den här svängen - och jag tror det är svårt för en del utomstående att förstå tankar o känslor. Speciellt om man blivit gravid på endast 5 veckor som en annan bloggre.

    Kram!

    SvaraRadera
  2. Glöm inte att det är dina tankar och känslor och det är din rätt att känna så. Ingen annan kan säga att dina känslor är fel, de som ändå gör det saknar nog en gnutta empati. Att andra blir gravida men inte en själv är oerhört smärtsamt, så är det bara.

    SvaraRadera
  3. Jag vet ingen som så bra som du kan sätt ord på de tankar och känslor man känner under denna kampen. Du är bäst :-)

    Kram Catrin

    Ps. Kan du skicka senaste mailet en gång till till mig, jag råkade radera det i alla hast.

    SvaraRadera
  4. Har man inte varit igenom en sak tror jag att objektiviteten försvinner för många, innan allt det här kunde jag själv inte ens ana all den sorg och smärta som som fanns i det. Det är fruktansvärt jobbigt att andra blir gravida och får barn när man själv står kvar på andra sidan staketet fast att man vill komma in, och det handlar inte det minsta om att man missunnar någon att bli förälder. Dina tankar och känslor är det som är verkligt för dig, det har ingen annan rätt att döma!

    Jag tycker det var fruktansvärt okänsligt gjort av din svägerska att inte vänta tills du kom hem, allrahelst med tanke på att hon vet din situation. Din blogg är din, så stå på dig :)
    Stor kram!

    SvaraRadera