till den grad att jag helst bara ligger ner hela tiden. Sitta är inte najs alls och för tillfället ligger jag ner i vår gungstolsfåtölj från ikea med fötterna framför brasan. Två timmar kvar innan fastan kickar igång, men jag är inte hungrig alls. Eller törstig. Som vanligt så dummar sig kroppen, störig som den är, och ser till att bli riktigt aptörstig precis när klockan går över tolv.
Vi ska infinna oss på kliniken redan klockan åtta, och har jag nämnt att jag är nervös? Skitnervös. Mer än annars innan ÄP. Men varför?! Kanske för att vi kört en annorlunda metod den här gången. Kanske för att vi eventuellt kan få tillbaka två ägg. Kanske för att jag för en gångs skull har lite dåligt samvete för att jag inte kommer att vara på jobbet på några dagar, nu när jag faktiskt har att göra.
Kanske för att mamma betalar den här gången? Kanske för att det kostar pengar över huvud taget...
Nä, nu ska jag gå och torka tvätten jag körde igång för några timmar sen. Mina vita mjukisar ligger där och de tänker jag ha på mig till kliniken imorgon. Som varje gång inför ÄP.
söndag 31 januari 2010
lördag 30 januari 2010
Förberedelser
Efter ÄP men främst efter ET, är det meningen att man ska ta det lugnt. Inte bära tunga grejer, inte gå så mycket i trappor, leva ganska normalt, men utan ansträngningar.
Så idag har vi förberett. Lite grann i alla fall. Städat nästan hela huset, burit upp de nya skjutdörrarna till sängkammaren, köpt ÅTTA! säckar ved och burit in, slängt ner all smutstvätt i källaren (det är där tvättstugan är. Vi slänger inte ner den bara för att bli av med den. Eller jo, lite.)
Nu sitter jag med tända ljus i vardagsrummet och räknar ner minuterna tills klockan blir tio. Då ska jag ta sista spruttet med nässpray och sticka mig i magen med Ovitrelle (ägglossningssprutan). Vill bara ha det gjort, det är så jäkla nervöst annars. Så mycket som kan gå fel. Att jag tappar sprayet i marken, att jag bryter av nålen på sprutan, att jag inte har sprutorna hemma. HERRE JÄVLAR! Måste springa och kolla...
Puh! Hade faktiskt två i kylen. Vilket jag egentligen visste, men man vet aldrig. De kan ha fått ben och sprungit iväg.
För övrigt så anar ni inte hur det värker i äggstockarna nu. Eller jo, det gör ni ju eftersom många av er varit i precis samma sits, men för er som inte anar, så känns det som att det sitter pyttesmå gubbar i 10 blåsor och trycker och tänjer ut dem allt vad de orkar. Så känns det. Hoppas det är MINST 10 blåsor...
En annan irriterande hormoneffekt är att mina bröstvårtor numera är känsligare än en fröboll på en maskros. Minsta lilla vidröring och jag ryser i hela kroppen och får hålla mig för att inte skrika rakt ut. Nu överdriver jag antagligen en aning, men det får man faktiskt när man är så nervös att man bara vill rulla ihop sig till en boll och nynna så att tystheten inte äter upp en.
Två timmar kvar!
Nu är jag helt jäkla nojjig över att sprutorna jag har i kylen inte legat i kylen hela tiden. Tänk om de var utanför kylen för länge när vi flyttade? Tänk om jag har råkat ha dem i rumstemperatur i flera dagar för att jag blandat ihop paketen. Vissa sprutor ska ju vara i kylen andra inte, jävligt störigt det där. Varför kan de inte bestämma sig för att alla ivf-läkemedel ska kunna förvaras i samma temperatur?!!!
Så idag har vi förberett. Lite grann i alla fall. Städat nästan hela huset, burit upp de nya skjutdörrarna till sängkammaren, köpt ÅTTA! säckar ved och burit in, slängt ner all smutstvätt i källaren (det är där tvättstugan är. Vi slänger inte ner den bara för att bli av med den. Eller jo, lite.)
Nu sitter jag med tända ljus i vardagsrummet och räknar ner minuterna tills klockan blir tio. Då ska jag ta sista spruttet med nässpray och sticka mig i magen med Ovitrelle (ägglossningssprutan). Vill bara ha det gjort, det är så jäkla nervöst annars. Så mycket som kan gå fel. Att jag tappar sprayet i marken, att jag bryter av nålen på sprutan, att jag inte har sprutorna hemma. HERRE JÄVLAR! Måste springa och kolla...
Puh! Hade faktiskt två i kylen. Vilket jag egentligen visste, men man vet aldrig. De kan ha fått ben och sprungit iväg.
För övrigt så anar ni inte hur det värker i äggstockarna nu. Eller jo, det gör ni ju eftersom många av er varit i precis samma sits, men för er som inte anar, så känns det som att det sitter pyttesmå gubbar i 10 blåsor och trycker och tänjer ut dem allt vad de orkar. Så känns det. Hoppas det är MINST 10 blåsor...
En annan irriterande hormoneffekt är att mina bröstvårtor numera är känsligare än en fröboll på en maskros. Minsta lilla vidröring och jag ryser i hela kroppen och får hålla mig för att inte skrika rakt ut. Nu överdriver jag antagligen en aning, men det får man faktiskt när man är så nervös att man bara vill rulla ihop sig till en boll och nynna så att tystheten inte äter upp en.
Två timmar kvar!
Nu är jag helt jäkla nojjig över att sprutorna jag har i kylen inte legat i kylen hela tiden. Tänk om de var utanför kylen för länge när vi flyttade? Tänk om jag har råkat ha dem i rumstemperatur i flera dagar för att jag blandat ihop paketen. Vissa sprutor ska ju vara i kylen andra inte, jävligt störigt det där. Varför kan de inte bestämma sig för att alla ivf-läkemedel ska kunna förvaras i samma temperatur?!!!
fredag 29 januari 2010
Snart sista sprutorna
För den här gången? Eller för alltid kanske?! =)
Bara ÄL-sprutan kvar imorgon och sen är det vila. Visst, det är sprutor av både en och annan sort som väntar mig både under ÄL och under ruvning. Många sabla sprutor som ska stickas in i kroppen. Men de räknas inte. Allt från ÄP och framåt är mer på riktigt. Då händer det grejjer. Ägg plockas, befruktningar sker och embryon sätts tillbaka. Ett barn kanske blir till, och den tanken är så överväldigande att allt annat bara försvinner. Efter ET är det hoppet som gör att jag står ut med att få en fet nål tjoffad i rumpan, morgon och kväll, i 16 dagar!!!
Men innan dess är det 5 dagars vedervärdig nervositet. Det är värst att inte veta om det fanns några ägg i blåsorna. Och sen är tiden mellan ÄP och ET allra värst, när man inte vet om det ens blivit nån befruktning. Och när det är förbi så är väntan värst istället. Känns som att var man än befinner sig i behandlingen så är det värst just då...
Men skönt att det är helg i alla fall!
Njut nu allihopa =)
Bara ÄL-sprutan kvar imorgon och sen är det vila. Visst, det är sprutor av både en och annan sort som väntar mig både under ÄL och under ruvning. Många sabla sprutor som ska stickas in i kroppen. Men de räknas inte. Allt från ÄP och framåt är mer på riktigt. Då händer det grejjer. Ägg plockas, befruktningar sker och embryon sätts tillbaka. Ett barn kanske blir till, och den tanken är så överväldigande att allt annat bara försvinner. Efter ET är det hoppet som gör att jag står ut med att få en fet nål tjoffad i rumpan, morgon och kväll, i 16 dagar!!!
Men innan dess är det 5 dagars vedervärdig nervositet. Det är värst att inte veta om det fanns några ägg i blåsorna. Och sen är tiden mellan ÄP och ET allra värst, när man inte vet om det ens blivit nån befruktning. Och när det är förbi så är väntan värst istället. Känns som att var man än befinner sig i behandlingen så är det värst just då...
Men skönt att det är helg i alla fall!
Njut nu allihopa =)
Det här med barnlöshet
Vad roligt att se att det är så många som är intresserade och faktiskt undrar hur det är och hur det känns att vara i vår situation. För det är så mycket mer än bara att inneha stämpeln "ofrivilligt barnlös" och kämpandet med ivf varannan månad. Och även om ivf:en bara utförs varannan månad så är barnlösheten där varje dag. Ibland när man vaknar och alltid när man går och lägger sig. Det är ett helt nytt sinnestillstånd och en helt ny livsstil man får anamma och den kan vara svår att förklara eftersom vi själva inte alltid riktigt förstår vad som händer med oss. Ofta saknas också orken att behöva förklara.
Jag uppmuntrar frågor och tycker det är jätteroligt att få en chans att förklara för de som verkligen vill lära sig mer och försöka förstå. Mycket roligare än att folk är tysta och inte vågar fråga eller som skapar sig uppfattningar utan att försöka sätta sig in i någon annans situation.
Så har ni några frågor, om känslor, om behandlingen, om avundsjukan och om bitterheten, om alternativen, om energin, om vänskap och om familj, våga fråga! Jag ställer gärna upp och ser det som en ljus punkt i eländet, att kunna dela med mig av min erfarenhet och mina tankar.
Så samlar jag ihop alla frågor och svarar på dem i ett nytt inlägg!
Jag uppmuntrar frågor och tycker det är jätteroligt att få en chans att förklara för de som verkligen vill lära sig mer och försöka förstå. Mycket roligare än att folk är tysta och inte vågar fråga eller som skapar sig uppfattningar utan att försöka sätta sig in i någon annans situation.
Så har ni några frågor, om känslor, om behandlingen, om avundsjukan och om bitterheten, om alternativen, om energin, om vänskap och om familj, våga fråga! Jag ställer gärna upp och ser det som en ljus punkt i eländet, att kunna dela med mig av min erfarenhet och mina tankar.
Så samlar jag ihop alla frågor och svarar på dem i ett nytt inlägg!
torsdag 28 januari 2010
Svar på kommentar
En intressant kommentar poppade upp idag på ett av mina inlägg från i höstas (http://plusresan.blogspot.com/2009/10/att-grava-fram-empatin.html#comments) som jag tänkte försöka svara på, fast jag tror det blir svårt.
Empatina sa...
Förstår att er situation är fruktansvärt jobbig men jag förstår inte att man ger upp vänner och släkt för sin egen barnlöshet - skulle vara intressant att läsa ett inlägg där du förklarar varför du tycker det är det enda rätta. Sen undrar jag om du i vanliga fall också bara tänker på dig själv och hur du mår eller om det är barnlösheten som gör en människa egoistisk? Tycker man på något sätt att man har rätt att vara missunsam mot andra? Jag förstår inte- jag förstår att man är uppriven, ledsen, förtvivlad och förkrossad och undviker IKEA osv men just det där att man förlorar förmågan att glädjas åt andra vänner/släktingars barn och känna empati för dem har jag svårare att förstå.
Men jag vill gärna förstå så om du kan förklara i ord så gör det gärna. Jag har vänner som är barnlösa och gått igenom ivf och ändå inte lyckats utan sen valt att adoptera men de har bitit ihop och glatts med andra( iallafall utåt) även om de såklart inte vill träffa barnfamiljer varje dag. Sen anser jag att de med barn som vet om IVF- försök måste visa empati också i gengäld...kanske föreslå att ses utan barnet med, ta sig i kragen och inte prata om sin spädis den timme ni sitter och fikar om inte du tar upp det. MEN om de ska ställa upp för dig på det sättet tycker jag du får försöka ställa upp tillbaka. Jag tror nämligen du mår bättre av att ha kvar dina vänner och om du väl blir gravid så kanske du inte har några vänner kvar man vet ju inte hur många år det tar. OCH jag skulle inte acceptera eller förlåta någon som gett upp vänskapen pga att jag fått barn. En som inte kan glädjas med sina vänner eller visa empati i svåra stunder är ju ingen vän. Hoppas du snart blir gravid och har dina vänner kvar!
(SHIT, det här blev ju en hel uppsats. Vem pallar att läsa allt det här?!)
Jag har ju inte gett upp rakt upp och ner, och bara så där bestämt mig för att nu tänker jag minsann skita i familj och vänner. Jag tycker inte att det är det enda rätta, tycker ju inte ens att det är bra över huvud taget. Men jag tänker inte låtsas att jag inte berörs av det som händer omkring mig, speciellt inte här på bloggen. Det är här jag kan få utlopp för allt möjligt och det är här jag plocka ner den där glada fasaden som jag visar upp för andra.
Jag har pratat med kuratorn om det och trots att hon säger att det är fullt normalt att tänka så som vi barnlösa ofta gör, så gillar jag det ändå inte. Jag hatar att förlora kontrollen över mina känslor och helst vill jag bara att allt ska vara frid och fröjd igen. Att jag ska kunna vara glad och visa empati och allt sånt mysigt lullull som hör till en "normal" person.
Det låter kanske som att jag bara tänker på mig själv, men så är det inte. Det har jag insett och även fått höra från andra, bland annat min kurator, att jag mest verkar fokusera på andra, och det tror jag inte jag är ensam om. Vad ska andra tycka och tänka? Tänk om jag skrämmer bort mina vänner, tänk om de inte förstår, vad ska de säga på jobbet, mamma kommer att bli besviken, A känner sig hjälplös, osv osv. Sen att jag på bloggen skriver mest om mig själv är ju för att bloggen handlar om mig först och främst. Jag har skapat den för att kunna prata fritt om mina känslor och hur jag mår utan att behöva tänka mig för så mycket. För att avlasta de i min närhet så de slipper lyssna på mitt tjat hela dagarna.
Men om man tar bort det där "bara", så absolut. Jag tänker massor på mig själv också. Jag tycker att man måste vara egoistisk och utgå från sig själv i första hand. Om jag mår bra så mår människor omkring mig också bra. Ofta, nu på sistone, känner jag dock att den gnutta energi jag har måste jag lägga på mig själv och inte på att försöka frammana empati åt andra. Det räcker den inte till. Barnlöshet ställer till med så mycket skit i våra tankar och känslor och jag tror inte det går att förklara. Jag förväntar mig inte heller att folk ska förstå. Den enda förväntningen jag har är att folk ska acceptera att det är på ett visst sätt. Just nu i alla fall. På samma sätt accepterar jag att andra blir gravida runt om mig. Jag behöver inte gilla det, men självklart accepterar jag det.
Jag vet att om det hade varit omvänt så hade jag aldrig låtit mina vänner ge upp vår vänskap. Jag hade aldrig slutat höra av mig. Det är i såna situationer, som den jag befinner mig nu, som jag hoppas och förlitar mig på att mina vänner och familj som just nu är psykiskt starkare, gladare och nöjdare med sina liv, är de som jobbar aktivt med att hålla vår vänskap vid liv. När min ork inte räcker till. Alla kan inte ge 100% alltid. Livet går upp och ner för oss alla och man får försöka anpassa sig. Jag gör vad jag kan. Nu är mina vänner fantastiska och jag vet att de inte kommer att ge upp på mig bara för att jag mår kass och för att jag inte pallar höra av mig eller vara glad för deras skull hela tiden. De vet hur jag mår och jag är dessutom väldigt ärlig med det.
Jag har ju fått en massa nya känslor som jag inte kan förklara och som jag egentligen inte hade velat ha, men nu har jag dem och då får jag försöka acceptera dem. Och komma på sätt att leva med dem. Just nu går det inte så bra, men jag tar tacksamt emot tips om hur jag skulle kunna hantera det här bättre.
Vet inte om jag lyckades förklara nånting faktiskt. Kanske är det någon annan som känner igen sig som kan inflika ett stycke text som är mer förklarande? Eller så får ni hoppa på mig och säga att jag är knäpp. Det tycker jag själv allt som oftast =)
(Stor eloge för er som pallade läsa ända hit. Har inget pris förutom att jag pratat färdigt nu. Klart slut.)
Empatina sa...
Förstår att er situation är fruktansvärt jobbig men jag förstår inte att man ger upp vänner och släkt för sin egen barnlöshet - skulle vara intressant att läsa ett inlägg där du förklarar varför du tycker det är det enda rätta. Sen undrar jag om du i vanliga fall också bara tänker på dig själv och hur du mår eller om det är barnlösheten som gör en människa egoistisk? Tycker man på något sätt att man har rätt att vara missunsam mot andra? Jag förstår inte- jag förstår att man är uppriven, ledsen, förtvivlad och förkrossad och undviker IKEA osv men just det där att man förlorar förmågan att glädjas åt andra vänner/släktingars barn och känna empati för dem har jag svårare att förstå.
Men jag vill gärna förstå så om du kan förklara i ord så gör det gärna. Jag har vänner som är barnlösa och gått igenom ivf och ändå inte lyckats utan sen valt att adoptera men de har bitit ihop och glatts med andra( iallafall utåt) även om de såklart inte vill träffa barnfamiljer varje dag. Sen anser jag att de med barn som vet om IVF- försök måste visa empati också i gengäld...kanske föreslå att ses utan barnet med, ta sig i kragen och inte prata om sin spädis den timme ni sitter och fikar om inte du tar upp det. MEN om de ska ställa upp för dig på det sättet tycker jag du får försöka ställa upp tillbaka. Jag tror nämligen du mår bättre av att ha kvar dina vänner och om du väl blir gravid så kanske du inte har några vänner kvar man vet ju inte hur många år det tar. OCH jag skulle inte acceptera eller förlåta någon som gett upp vänskapen pga att jag fått barn. En som inte kan glädjas med sina vänner eller visa empati i svåra stunder är ju ingen vän. Hoppas du snart blir gravid och har dina vänner kvar!
(SHIT, det här blev ju en hel uppsats. Vem pallar att läsa allt det här?!)
Jag har ju inte gett upp rakt upp och ner, och bara så där bestämt mig för att nu tänker jag minsann skita i familj och vänner. Jag tycker inte att det är det enda rätta, tycker ju inte ens att det är bra över huvud taget. Men jag tänker inte låtsas att jag inte berörs av det som händer omkring mig, speciellt inte här på bloggen. Det är här jag kan få utlopp för allt möjligt och det är här jag plocka ner den där glada fasaden som jag visar upp för andra.
Jag har pratat med kuratorn om det och trots att hon säger att det är fullt normalt att tänka så som vi barnlösa ofta gör, så gillar jag det ändå inte. Jag hatar att förlora kontrollen över mina känslor och helst vill jag bara att allt ska vara frid och fröjd igen. Att jag ska kunna vara glad och visa empati och allt sånt mysigt lullull som hör till en "normal" person.
Det låter kanske som att jag bara tänker på mig själv, men så är det inte. Det har jag insett och även fått höra från andra, bland annat min kurator, att jag mest verkar fokusera på andra, och det tror jag inte jag är ensam om. Vad ska andra tycka och tänka? Tänk om jag skrämmer bort mina vänner, tänk om de inte förstår, vad ska de säga på jobbet, mamma kommer att bli besviken, A känner sig hjälplös, osv osv. Sen att jag på bloggen skriver mest om mig själv är ju för att bloggen handlar om mig först och främst. Jag har skapat den för att kunna prata fritt om mina känslor och hur jag mår utan att behöva tänka mig för så mycket. För att avlasta de i min närhet så de slipper lyssna på mitt tjat hela dagarna.
Men om man tar bort det där "bara", så absolut. Jag tänker massor på mig själv också. Jag tycker att man måste vara egoistisk och utgå från sig själv i första hand. Om jag mår bra så mår människor omkring mig också bra. Ofta, nu på sistone, känner jag dock att den gnutta energi jag har måste jag lägga på mig själv och inte på att försöka frammana empati åt andra. Det räcker den inte till. Barnlöshet ställer till med så mycket skit i våra tankar och känslor och jag tror inte det går att förklara. Jag förväntar mig inte heller att folk ska förstå. Den enda förväntningen jag har är att folk ska acceptera att det är på ett visst sätt. Just nu i alla fall. På samma sätt accepterar jag att andra blir gravida runt om mig. Jag behöver inte gilla det, men självklart accepterar jag det.
Jag vet att om det hade varit omvänt så hade jag aldrig låtit mina vänner ge upp vår vänskap. Jag hade aldrig slutat höra av mig. Det är i såna situationer, som den jag befinner mig nu, som jag hoppas och förlitar mig på att mina vänner och familj som just nu är psykiskt starkare, gladare och nöjdare med sina liv, är de som jobbar aktivt med att hålla vår vänskap vid liv. När min ork inte räcker till. Alla kan inte ge 100% alltid. Livet går upp och ner för oss alla och man får försöka anpassa sig. Jag gör vad jag kan. Nu är mina vänner fantastiska och jag vet att de inte kommer att ge upp på mig bara för att jag mår kass och för att jag inte pallar höra av mig eller vara glad för deras skull hela tiden. De vet hur jag mår och jag är dessutom väldigt ärlig med det.
Jag har ju fått en massa nya känslor som jag inte kan förklara och som jag egentligen inte hade velat ha, men nu har jag dem och då får jag försöka acceptera dem. Och komma på sätt att leva med dem. Just nu går det inte så bra, men jag tar tacksamt emot tips om hur jag skulle kunna hantera det här bättre.
Vet inte om jag lyckades förklara nånting faktiskt. Kanske är det någon annan som känner igen sig som kan inflika ett stycke text som är mer förklarande? Eller så får ni hoppa på mig och säga att jag är knäpp. Det tycker jag själv allt som oftast =)
(Stor eloge för er som pallade läsa ända hit. Har inget pris förutom att jag pratat färdigt nu. Klart slut.)
ÄP är på gång!
Det såg hysteriskt bra ut på undersökningen! =) Kan ni tänka er? Flera fina köttbullsliknande bollar (äggblåsor med andra ord) på skärmen och de flesta runt 20 mm i diameter redan! Så det blir två kvällar till med mina ordinarie sprutor och sen en kväll med ägglossningssprutan. Fasen vad skönt!
Måndag är dagen för ÄP och vi ska infinna oss på kliniken klockan 8. Tidigare har vi inte haft karensdag på jobbet och all tid som jag varit iväg på kliniken har jag inte behövt dra ifrån som sjukledighet. Nu vet jag inte riktigt. Räknas ÄP som sjukledighet eller läkarbesök? För läkarbesök vår vi göra under arbetstid. Och blir det sjukledighet efter operationen? När vi är hemma? Någon som kan förklara för mig hur man räknar på det här?!!
Annars är idag en bra dag. En dag då jag kan se mina mål framför mig, planera röven av mig och bara njuta av att jag har så mycket koll det bara går. Då mår jag som bäst.
Måndag är dagen för ÄP och vi ska infinna oss på kliniken klockan 8. Tidigare har vi inte haft karensdag på jobbet och all tid som jag varit iväg på kliniken har jag inte behövt dra ifrån som sjukledighet. Nu vet jag inte riktigt. Räknas ÄP som sjukledighet eller läkarbesök? För läkarbesök vår vi göra under arbetstid. Och blir det sjukledighet efter operationen? När vi är hemma? Någon som kan förklara för mig hur man räknar på det här?!!
Annars är idag en bra dag. En dag då jag kan se mina mål framför mig, planera röven av mig och bara njuta av att jag har så mycket koll det bara går. Då mår jag som bäst.
onsdag 27 januari 2010
Spraydag 29, Sprutdag 9, IVF4
Idag var det första gången som jag fick sticka två gånger med Gonal-f på samma kväll. Hade faktiskt bara 37,5 kvar i sprutan så i den andra fick det bli 187,5. Och sen pissesprutan Luveris som jag verkligen verkligen ogillar. Det bästa hade varit om jag kunde ta ägglossningssprutan redan imorgon kväll men jag vet att de inte gör ÄP på vår klinik på lördagar så det blir nog minst en kväll till innan jag får ta Ovitrelle. Om det nu ser bra ut imorgon. Fan, nu blev jag nervös.
Ujujuj. Jag kommer med en uppdatering när jag är tillbaka på jobbet imorgon.
Ujujuj. Jag kommer med en uppdatering när jag är tillbaka på jobbet imorgon.
Det blev inga köttbullar idag
för stormen har slagit till i Skåne. Och därför vågade inte våra gäster sig ut för att komma på middag hos oss. Vi blev så sunkiga och orkeslösa på grund av detta att vi bestämde oss för att beställa pizza istället. Vi provade en ny pizzeria idag och den blev favoriten hittills. De två gångerna vi beställt pizza här innan sen vi flyttade hit har varit löjliga. Båda gångerna har vi fått fel pizzor!!! Däremot har den ena pizzerian visat att kunden alltid har rätt genom att köra ut två helt nya pizzor och låtit oss behålla de pizzorna som vi inte ville ha =) Den andra pizzerian däremot, vägrade att ge oss två nya pizzor (det var bara min som blev fel) men vem fan vill äta pizza själv?
Nä, fy fan, jag har mycket otalt med många pizzerior. Jag rev upp pizzalistan direkt från snålstället. Och sen finns det en pizzeria i Lund som jag aldrig tänker handla på igen sen de vägrade mig en barnpizza för att jag inte var under 12 (jag ville inte ha en stor, var inte så hungrig). Sen ville de jävlarna ta betalt för en liten tallrik pizzasallad som jag hade ätit, som jag trodde var gratis, eller som de i alla fall bjöd på som kompensation för sin korkade regel om barnpizzorna. Pisseställe...
Nä, fy fan, jag har mycket otalt med många pizzerior. Jag rev upp pizzalistan direkt från snålstället. Och sen finns det en pizzeria i Lund som jag aldrig tänker handla på igen sen de vägrade mig en barnpizza för att jag inte var under 12 (jag ville inte ha en stor, var inte så hungrig). Sen ville de jävlarna ta betalt för en liten tallrik pizzasallad som jag hade ätit, som jag trodde var gratis, eller som de i alla fall bjöd på som kompensation för sin korkade regel om barnpizzorna. Pisseställe...
Maten igår
Jag passade på att beställa fisk på restaurangen igår =) Så nu räcker det med torsken imorgon för att jag ska ha uppnått mitt mål med fisk två gånger i veckan.
Maten var alldeles lysande och här kommer bilder på huvudrätt (som serverades på den största tallrik jag sett) och efterrätt (som bestod av många små, alldeles delikata små munsbitar):
Maten var alldeles lysande och här kommer bilder på huvudrätt (som serverades på den största tallrik jag sett) och efterrätt (som bestod av många små, alldeles delikata små munsbitar):
tisdag 26 januari 2010
Spraydag 28, Sprutdag 8, IVF4
Det blev en stressig sprutkväll. Var ju på bio och såg Snabba Cash (sjukt bra film för övrigt) och filmen varade från 21:20-23:30. Alternativen var därför att ta sprutorna på restaurangdasset innan eller hemma sen. Men efter att ha provat på pissesprutorna två gånger redan var jag inte sugen på att barrikadera restaurangdasset och sitta och fippla med otaliga sprutdelar på toalocket. Så det fick bli hemma efter filmen istället och jag så gott som rusade till bilen efter bion och bara ropade tack för ikväll till de andra. Inga filmdiskussioner, inget chit-chat.
Sprutorna gick bäst idag hittills, trots att jag fick sticka mig två gånger med Luveris. Första sticket kändes helt fel efter några millimeter så jag provade på ett annat ställe istället. Bara en sprutparad kvar innan återbesök. Det känns i alla fall som att jag har många ägg i kroppen. Och det syns på vågen också!!! För imorse vägde jag ganska så mycket mer än igår morse.
Sprutorna gick bäst idag hittills, trots att jag fick sticka mig två gånger med Luveris. Första sticket kändes helt fel efter några millimeter så jag provade på ett annat ställe istället. Bara en sprutparad kvar innan återbesök. Det känns i alla fall som att jag har många ägg i kroppen. Och det syns på vågen också!!! För imorse vägde jag ganska så mycket mer än igår morse.
Blog Award
=) Jag har faktiskt fått en blog award!!! Fick den för några dagar sen men allt känns tokigt och stressigt i mitt liv just nu så jag hinner inte med allt de roliga.
Tack snälla Livsresan för denna fina utmärkelse. Kommer att skicka tillbaka den till dig för din blogg läser jag jätteofta! :)
Med denna award följer också dessa regler med:
A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!
Oj, nu blev det en massa jobb för mig. Tur att jag sitter på jobbet och inte har något att göra =)
A: Check!
B: Check!
C: Kommer här:
- Jag lägger ner tusentals kronor på pyssel från Panduro Hobby varje år.
- Jag kan böja övre delen av alla mina fingrar på ett mycket konstigt sätt.
- Jag är vansinnigt höjdrädd och går inte ut på balkonger som ligger på 4:e våningen eller högre.
- Jag kräks om jag måste äta pepparrot, senap eller kapris.
- Jag ÄLSKAR att köra bil och tycker jag är jäkligt duktig på det också.
- Jag tycker katter är dumma för de gör att jag får svårt att andas.
- A kallar mig ofta för 'Joanna-kassa skor' för jag köper billiga skitskor som går sönder innan jag hinner tröttna på dem vilket var poängen med att köpa billiga skitskor i första hand.
D och E: Kommer här:
Monstermalla
Åsa
Sara
Pi
Bambi
Tonci
Livsresan
F: Ska jag göra alldeles strax =)
Tack snälla Livsresan för denna fina utmärkelse. Kommer att skicka tillbaka den till dig för din blogg läser jag jätteofta! :)
Med denna award följer också dessa regler med:
A: Kopiera awarden på er blogg!
B: Länka till personen som gett dig awarden!
C: Berätta 7 intressanta fakta om dig själv!
D: Välj 7 andra bloggar som du vill ge awarden till!
E: Länka till deras bloggar!
F: Lägg en kommentar i deras blogg att du gett dom denna award!
Oj, nu blev det en massa jobb för mig. Tur att jag sitter på jobbet och inte har något att göra =)
A: Check!
B: Check!
C: Kommer här:
- Jag lägger ner tusentals kronor på pyssel från Panduro Hobby varje år.
- Jag kan böja övre delen av alla mina fingrar på ett mycket konstigt sätt.
- Jag är vansinnigt höjdrädd och går inte ut på balkonger som ligger på 4:e våningen eller högre.
- Jag kräks om jag måste äta pepparrot, senap eller kapris.
- Jag ÄLSKAR att köra bil och tycker jag är jäkligt duktig på det också.
- Jag tycker katter är dumma för de gör att jag får svårt att andas.
- A kallar mig ofta för 'Joanna-kassa skor' för jag köper billiga skitskor som går sönder innan jag hinner tröttna på dem vilket var poängen med att köpa billiga skitskor i första hand.
D och E: Kommer här:
Monstermalla
Åsa
Sara
Pi
Bambi
Tonci
Livsresan
F: Ska jag göra alldeles strax =)
Sprutorna
är jag definitivt ingen fan av. Pisseskit rent ut sagt. Visst, jag är glad att jag slipper Orgalutran för den sprutan var inget skoj. Nålen var tjock, stickstället kliade och så gjorde det rätt så ont.
Luveris är lite annorlunda men inte alls lika "kul" som Gonal-f. Blandandet av vätska och pulver är inte så farligt, men nålen är ganska tjock och VÄLDIGT lång. Dessutom är själva sprutan lite trög så det är svårt att injicera. Antingen så kommer det inget alls eller så råkar jag trycka in allt på en gång. I förrigår kunde jag knappt spruta i något alls för sprutan bara gled ur fingrarna på mig hela tiden. Skit!
Här kommer ett foto på härligheten:
Luveris är lite annorlunda men inte alls lika "kul" som Gonal-f. Blandandet av vätska och pulver är inte så farligt, men nålen är ganska tjock och VÄLDIGT lång. Dessutom är själva sprutan lite trög så det är svårt att injicera. Antingen så kommer det inget alls eller så råkar jag trycka in allt på en gång. I förrigår kunde jag knappt spruta i något alls för sprutan bara gled ur fingrarna på mig hela tiden. Skit!
Här kommer ett foto på härligheten:
måndag 25 januari 2010
Maten
Glömde fota dagens mat, men den här rätten har jag gjort förr så kanske kan jag luska reda på ett gammalt foto...?
Måndag: Thaisoppa med kyckling, svamp och lök, vitlöksbröd
Tisdag: Äter ute på restaurang
Onsdag: Italienska köttbullar med färskpasta, avokadosallad och caprese
Torsdag: Torsk black & white
Fredag: Wraps med teriyaki&ingefärsmarinerad kyckling, avokado och sallad.
(Lördag och söndag: Minst en fiskrätt ;))
Måndag: Thaisoppa med kyckling, svamp och lök, vitlöksbröd
Tisdag: Äter ute på restaurang
Onsdag: Italienska köttbullar med färskpasta, avokadosallad och caprese
Torsdag: Torsk black & white
Fredag: Wraps med teriyaki&ingefärsmarinerad kyckling, avokado och sallad.
(Lördag och söndag: Minst en fiskrätt ;))
Vikten
YES! Jag ligger inte på den tilltänkta linjen men linjen jag har går neråt i alla fall. Hade jag låtit bli vinet i fredags och lördags och efterrätterna fre-sön så kanske kanske det hade gått ännu bättre. Men man måste ju få ha det lite gött också :)
Här kommer kurvan:
Här kommer kurvan:
söndag 24 januari 2010
Träningsstreak...
...för en träningsfreak. För jag gick och simmade idag. Hade ju det som ett extramål för den här veckan. Visst, man kunde tycka att jag kunde kvitta afrodansen igår mot en simtur men nu hade jag bestämt mig. Det var lite lagom tufft att simma längd efter längd med träningsvärk i minst varenda muskel i kroppen. Och så blev det premiär för mitt nylaminerade kort i det lokala badhuset som inte är jättenajs men det duger. Ska nog prova en sån där öpppettid då bara vuxna får vara där...kommer bergis vara fullt med gaggigaa gamlingar. Det är det eller skrikiga barn man får välja på.
Nu ska jag ta oskulden på mitt badkar i mitt alldeles nypiffade badrum/tvättstuga. =)
Sen blir det spruta..or...
Nu ska jag ta oskulden på mitt badkar i mitt alldeles nypiffade badrum/tvättstuga. =)
Sen blir det spruta..or...
Hallå träningsvärken! =)
Kan knappt röra mig. Fy fan. Var det kanske därför jag slutade träna? Nä, det var det inte. Men funkar kanske som ursäkt om jag inte vill berätta för alla att jag inte tränar lika ofta längre eftersom jag gör en provrörsbefruktning varannan månad.
Men det är skitsamma idag. För idag har jag ont i min arma, stackars kropp. Dessutom har jag kommit på att jag glömt äta min andra fiskrätt den här veckan vilket betyder att det blir fiskgratäng till middag, mina leftovers sen förra helgen. Och det betyder i sin tur att thaisoppan blir flyttad till nästa vecka.
Meny kommer inom kort, antagligen imorgon alltså... :)
Men det är skitsamma idag. För idag har jag ont i min arma, stackars kropp. Dessutom har jag kommit på att jag glömt äta min andra fiskrätt den här veckan vilket betyder att det blir fiskgratäng till middag, mina leftovers sen förra helgen. Och det betyder i sin tur att thaisoppan blir flyttad till nästa vecka.
Meny kommer inom kort, antagligen imorgon alltså... :)
lördag 23 januari 2010
Spraydag 25, Sprutdag 5, IVF4
Ikväll blev jag osäker på vilken sida jag skulle spruta på. På vänster sida har jag ett fett blåmärke och där har jag inte sprutat sen jag tillverkade det lite fint. Då måste det ju vara dags ikväll. Men sen kändes det som att jag kanske missat att ta på vänster sida igår för det var väl längre än två dagar sen det där blåmärket föddes.
Hjärnan går tamejfan på helvarv hela tiden. Inte ens när det borde vara lugn och ro i skallen är det så. Det känns som att jag saboterar lite för mig själv, varför kan jag inte bara slappna av? Måste jag vara så hysterisk?
Är det för magens skull eller hormonernas som man ska byta sida varje kväll? Nån som vet?
Symptom: Växande äggblåsor, det känns! Märks inte så mycket än dock...visuellt alltså.
Hjärnan går tamejfan på helvarv hela tiden. Inte ens när det borde vara lugn och ro i skallen är det så. Det känns som att jag saboterar lite för mig själv, varför kan jag inte bara slappna av? Måste jag vara så hysterisk?
Är det för magens skull eller hormonernas som man ska byta sida varje kväll? Nån som vet?
Symptom: Växande äggblåsor, det känns! Märks inte så mycket än dock...visuellt alltså.
Jag har exercisat!!!
Exercierat? Exertionerat? Äh...
Jag har tränat. Det är sant. Första gången för säsongen! T lurade iväg på mig lite afro i en timme, jäklar vad jag inte har tränat på länge. Kroppen kommer inte att må toppen imorgon...
Men det var kul, det var det faktiskt! Skönt att få röra lite på sig, umgås med T och känna hur fettet förbränns. Hoppas nu att mina ansträngningar syns på vågen =)
Förresten, nu ljög jag. För det var inte 100% kul. Mina två stora blåsor på undersidan av stortårna - inte KUL alls! Men så går det när man är ohärdad och går på ett träningspass där man står och polerar golvet med sina bara fötter. AJ.
Jag har tränat. Det är sant. Första gången för säsongen! T lurade iväg på mig lite afro i en timme, jäklar vad jag inte har tränat på länge. Kroppen kommer inte att må toppen imorgon...
Men det var kul, det var det faktiskt! Skönt att få röra lite på sig, umgås med T och känna hur fettet förbränns. Hoppas nu att mina ansträngningar syns på vågen =)
Förresten, nu ljög jag. För det var inte 100% kul. Mina två stora blåsor på undersidan av stortårna - inte KUL alls! Men så går det när man är ohärdad och går på ett träningspass där man står och polerar golvet med sina bara fötter. AJ.
Spraydag 24, Sprutdag 4, IVF4
Tog med mina "grejjor" och la dem på T's inglasade balkong i säkert förvar tills klockan skulle bli 22. När det sedan var dags smög jag iväg och hämtade sprutorna och låste in mig i badrummet. Där fanns inte jättemycket kvar i den ena sprutan men jag provade ändå och lyckades dra ut 225. Och vad jag har läst så går det bara att ställa in pennan på så mycket det finns kvar i sprutan, eller mindre. Men jag var lite skeptisk ändå. 1, 2, 3, 4, 5, 6 klick. Men var tog det 7e vägen? Skulle det inte vara 7 klick? Stannade verkligen doseringen på 225 och inte på snäppet under? Herre gud!!!!
Plockade fram en laptop, och började googla frenetiskt. Ingen tid att förlora, de andra väntar på att jag ska bli klar med mitt hemlighetsmakeri så att vi kan börja kolla på filmen. "Hur många klick + gonal-f" "normalt antal klick + gonal-f" "dos 225 + gonal-f + klick". Och till slut, äntligen äntligen, hittade jag lite info. En blogg där det stod lite om klickljud och sprutor. Såg skrämmande bekant ut dock, den där bloggen.
Och det var här det började bli riktigt roligt, för det visade sig att den enda sidan jag kom till där det stod information om detta var min egen blogg. =) Kändes jättekonstigt att sitta och söka information i mina gamla inlägg men jag hade inget annat val och det var det som i slutändan räddade kvällen. I ett inlägg hade jag skrivit att när jag ökade till dos 225 så blev det två extra klick. "Från vadå?" tänkte jag först och letade vidare på bloggen och i något gammalt gammalt inlägg hittade jag till slut att dos 150 gav upphov till 4 klick.
Dosen blev rätt, jag slapp sticka mig i magen två gånger och kunde istället njuta av resten av kvällen och det som vanligt konstiga filmvalet. Vi hade spanskt tema och filmen var "Sjätte budordet". Nästa gång blir det tyskt tema och jag hoppas innerligt att filmen blir bättre...men hur stora är chanserna egentligen?
Symptomen förresten, de var såhär under dagen:
Ömma äggstockar, det händer grejer varje dag. Annars, en släng huvudvärk som jag snabbt motade bort med lite panodil. Sen vågade den sig inte tillbaka igen =)
Plockade fram en laptop, och började googla frenetiskt. Ingen tid att förlora, de andra väntar på att jag ska bli klar med mitt hemlighetsmakeri så att vi kan börja kolla på filmen. "Hur många klick + gonal-f" "normalt antal klick + gonal-f" "dos 225 + gonal-f + klick". Och till slut, äntligen äntligen, hittade jag lite info. En blogg där det stod lite om klickljud och sprutor. Såg skrämmande bekant ut dock, den där bloggen.
Och det var här det började bli riktigt roligt, för det visade sig att den enda sidan jag kom till där det stod information om detta var min egen blogg. =) Kändes jättekonstigt att sitta och söka information i mina gamla inlägg men jag hade inget annat val och det var det som i slutändan räddade kvällen. I ett inlägg hade jag skrivit att när jag ökade till dos 225 så blev det två extra klick. "Från vadå?" tänkte jag först och letade vidare på bloggen och i något gammalt gammalt inlägg hittade jag till slut att dos 150 gav upphov till 4 klick.
Dosen blev rätt, jag slapp sticka mig i magen två gånger och kunde istället njuta av resten av kvällen och det som vanligt konstiga filmvalet. Vi hade spanskt tema och filmen var "Sjätte budordet". Nästa gång blir det tyskt tema och jag hoppas innerligt att filmen blir bättre...men hur stora är chanserna egentligen?
Symptomen förresten, de var såhär under dagen:
Ömma äggstockar, det händer grejer varje dag. Annars, en släng huvudvärk som jag snabbt motade bort med lite panodil. Sen vågade den sig inte tillbaka igen =)
fredag 22 januari 2010
Fredagsmat
Fredagsmaten a'la Spanien kommer på några bilder nedan. Det fanns mycket gott att äta och vi blev mätta som plättar som vanligt.
Betyget blev att spansk mat är riktigt najs och att spansk film inte är fullt så najs.
Betyget blev att spansk mat är riktigt najs och att spansk film inte är fullt så najs.
värk värk värk i stora härk härk härk?
Nä, det låter inte vettigt alls. Jag vet. Men jag har inte blivit tokig. Satt bara och nynnade på glasslåten man sjöng när man var liten och gick på dagis. En av mina favoriter eftersom jag älskar glass. "Glass, glass, glass i stora lass, lass, lass, ja jag är galen i glass!"
Nu är jag inte galen i min värk, men nog har jag den i stora lass vare sig jag vill eller inte. Det värker inte lika mycket idag, tror jag. Kanske är det bara jag som vant mig sen igår. Men det är skönt att det händer något.
Gårdagens spruta gick mindre bra och jag kände direkt att jag stuckit mig i ett blodkärl. Har ett fint blålila märke på magen idag, tur dagens spruta är på högra sidan så jag slipper slicka i det ömma. Jag kände att det blev lite hårt i fläsket efter sticket, något som jag inte känt av förr. Har iofs inte klämt så mycket förr heller, men det kanske är normalt? Vätskan måste ju ta vägen nånstans.
Ikväll blir det mat och film hos T med en massa vänner och sambos, det ser vi fram emot. Blir nog till att ta en paus i filmen för att jag ska ta min spruta. Som nog blir två idag, eftersom jag inte har tillräckligt mycket i pennan för att det ska räcka till en dos så jag får ta det jag har och påbörja nästa penna. Får se om jag pallar. Förr har jag skitit i det som är kvar i den gamla och bara kört med ny penna, men det var när jag hade andra doser. Nu är det så mycket kvar i pennan att det känns dumt att inte använda...
Nu är jag inte galen i min värk, men nog har jag den i stora lass vare sig jag vill eller inte. Det värker inte lika mycket idag, tror jag. Kanske är det bara jag som vant mig sen igår. Men det är skönt att det händer något.
Gårdagens spruta gick mindre bra och jag kände direkt att jag stuckit mig i ett blodkärl. Har ett fint blålila märke på magen idag, tur dagens spruta är på högra sidan så jag slipper slicka i det ömma. Jag kände att det blev lite hårt i fläsket efter sticket, något som jag inte känt av förr. Har iofs inte klämt så mycket förr heller, men det kanske är normalt? Vätskan måste ju ta vägen nånstans.
Ikväll blir det mat och film hos T med en massa vänner och sambos, det ser vi fram emot. Blir nog till att ta en paus i filmen för att jag ska ta min spruta. Som nog blir två idag, eftersom jag inte har tillräckligt mycket i pennan för att det ska räcka till en dos så jag får ta det jag har och påbörja nästa penna. Får se om jag pallar. Förr har jag skitit i det som är kvar i den gamla och bara kört med ny penna, men det var när jag hade andra doser. Nu är det så mycket kvar i pennan att det känns dumt att inte använda...
torsdag 21 januari 2010
Spraydag 23, Sprutdag 3, IVF4
Bara två sprutor bakom mig och jösses vad det har känts i äggstockarna idag. Jag märker verkligen hur det växer där. Jag har ju aldrig börjat med 225 IE som dos, alltid 150 i några dagar. Och nu ska jag alltså ta 225 ända tills nästa torsdag. Känns lite märkligt, hoppas jag inte blir överstimulerad.
Måste hämta ut nytt nässpray imorgon, mitt gamla börjar ta slut. Jag borde verkligen hämtat ut extra för länge sen...men man hinner ju inte med allt. Tycker ändå att jag har varit riktigt produktiv den här veckan.
Symptom: Värk i äggstockarna. Huvudvärken verkar börja avta. Skönt.
Måste hämta ut nytt nässpray imorgon, mitt gamla börjar ta slut. Jag borde verkligen hämtat ut extra för länge sen...men man hinner ju inte med allt. Tycker ändå att jag har varit riktigt produktiv den här veckan.
Symptom: Värk i äggstockarna. Huvudvärken verkar börja avta. Skönt.
Torsdagsmiddag
Kantarell och rotselleripasta. Men jag fifflade lite med den, jag erkänner. Kände inte för att vara så jättenyttig igår så jag hällde på lite grädde i grönsaksröran. =) Det var jättegott och jag hade ätit det till lunch imorgon om jag inte skulle ut och äta på finrestaurang för att fira att min lillebror presenterar sitt examensarbete och så gott som är färdig ingenjör! =)
Två ägg?
Det frågade läkaren oss i tisdags. Om det var något vi funderat över och kunde tänka oss. Jag svarade nästan innan han han säga klart sin mening att "Det är väl självklart!". Men det kanske inte är så självklart för alla? Jag vet inte. För mig känns det lite som en nystart. Att det inte blir samma gamla visa utan att vi faktiskt gör en del förändringar i behandlingen.
Det får mig verkligen att må bättre och hoppas mer. Förändring är bra! Nu har vi tidigare bara vid ett tillfälle fått ut så många ägg att vi haft 1 över till frysen så chanserna att få ut två ägg som är tillräckligt bra kanske inte är så stora men jag är vansinnigt glad att den dörren äntligen öppnats för oss. Hade de frågat vid första behandlingen om vi kunde tänka oss att sätta tillbaka två ägg så hade jag sagt "OH YES" på direkten. =)
Wow, två ägg! Nu ska jag inte hoppas på för mycket så klart. Kanske bara blir ett ändå. Eller inget alls. Men jag blir varm i hela kroppen av tanken och sitter här på jobbet och småmyser för mig själv. Två ägg...
Jag är en nåldyna
Försökte räkna ut hur många sprutor jag har tagit det senaste året. Det är inte lite...här kommer en ganska precis höftning:
Gonal-f - 32 st
Orgalutran - 17 st
Ovitrelle - 6 st
Progesteron - 56 st
Sammanlagt: 111 sprutor!!! Hälften subcutant och andra hälften intra-muskulärt.
onsdag 20 januari 2010
Spraydag 22, Sprutdag 2, IVF4
Andra sprutan gick mycket bättre, kände mig som en van användare igen =) Stack mig nog i nåt blodkärl eftersom det kom en droppe blod, men sånt händer ju.
Symptom för ikväll - inga alls.
Symptom för ikväll - inga alls.
Onsdagsmiddag
A hade annat för sig ikväll så jag skjuter på pastan till imorgon istället och flyttar thaisoppan till helgen.
Istället levde jag på diverse rester ikväll, mycket goda rester faktiskt. Det blir så när man lagar god mat i veckan =) Imorgon blir det fisksopperester till lunch. A sa att han minsann inte tänker äta aiolin på jobbet, så han slipper. More for me! =)
Istället levde jag på diverse rester ikväll, mycket goda rester faktiskt. Det blir så när man lagar god mat i veckan =) Imorgon blir det fisksopperester till lunch. A sa att han minsann inte tänker äta aiolin på jobbet, så han slipper. More for me! =)
Kliniken - del 2 - den sämre delen
Försök nr. fyra innebär försök-nr-dags-att-betala-ur-egen-ficka. Nu är det visserligen mamma som betalar, hur skumt det än känns, men diskussionen på kliniken måste ändå hållas och offerten skrivas på. Vi tittade på prislistan och där fanns två olika priser för ivf-behandlingar. IVF1 för 28.000 kr och IVF2 för 24.000. IVF2 gäller för de par som redan gjort en behandling på Öresundskliniken tidigare. Här kan ni läsa om diskussionen vi hade:
- Då ska vi betala 24.000 kr.
- Men de tidigare behandlingarna ni gjort har väl landstinget bekostat?
- Jo, men det kvittar väl?
- Nä, det här gäller bara ifall ni gjort ett privat försök hos oss tidigare. Ni får betala 28.000 kr.
- Men det står det inget om på den här prislistan.
- Nä, men så är det.
- Ja men jag vet att jag har läst det nånstans att det sen i somras är ändrade regler/priser och att det är det andra priset som gäller oavsett om de tidigare försöken var betalda privat eller av landstinget.
- Nä, så är det inte.
- Är du säker?
- Ja, till 99,9 %.
- Jaha, men jag vill inte skriva på några papper förrän jag har kollat upp det här.
- Ok.
Jag kände att sjuksköterskan tyckte att jag var konstig och A som satt bredvid såg besvärad ut. Men i efterhand är jag så himla glad att jag stod på mig för jag sparade oss nämligen 4000 kr. För så fort jag kom till jobbet så gick jag in på Öresundsklinikens hemsida och knappade mig vidare till deras priser. Och där står det klart och tydligt att jag hade rätt. Ringde till kliniken och skällde ut dem, fast på ett snällt sätt så klart. Men så jäkla störigt att jag som patient måste se till att ha bäst koll för att inte bli lurad.
Så ni andra som går där och ska börja betala privat, det kostar 24.000 kr och inget annat!!!
- Då ska vi betala 24.000 kr.
- Men de tidigare behandlingarna ni gjort har väl landstinget bekostat?
- Jo, men det kvittar väl?
- Nä, det här gäller bara ifall ni gjort ett privat försök hos oss tidigare. Ni får betala 28.000 kr.
- Men det står det inget om på den här prislistan.
- Nä, men så är det.
- Ja men jag vet att jag har läst det nånstans att det sen i somras är ändrade regler/priser och att det är det andra priset som gäller oavsett om de tidigare försöken var betalda privat eller av landstinget.
- Nä, så är det inte.
- Är du säker?
- Ja, till 99,9 %.
- Jaha, men jag vill inte skriva på några papper förrän jag har kollat upp det här.
- Ok.
Jag kände att sjuksköterskan tyckte att jag var konstig och A som satt bredvid såg besvärad ut. Men i efterhand är jag så himla glad att jag stod på mig för jag sparade oss nämligen 4000 kr. För så fort jag kom till jobbet så gick jag in på Öresundsklinikens hemsida och knappade mig vidare till deras priser. Och där står det klart och tydligt att jag hade rätt. Ringde till kliniken och skällde ut dem, fast på ett snällt sätt så klart. Men så jäkla störigt att jag som patient måste se till att ha bäst koll för att inte bli lurad.
Så ni andra som går där och ska börja betala privat, det kostar 24.000 kr och inget annat!!!
Spraydag 21, Sprutdag 1, IVF4
Tänkte egentligen ta mina kvällssprutor klockan 20, men nu hade vi gäster igår kväll så jag fick skjuta på det till 22 istället. Detta kommer att krocka med biobesöket i nästa vecka och jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Ska jag ta sprutan en timme tidigare? Eller ska jag ta sprutan 10 min tidigare varje dag från och med idag så att jag landar på runt 21 om några dagar istället och sen hålla tiden stadig därifrån?
Rörigt...kan ju inte direkt ta sprutan på bion heller...
Tog sprutan klockan 22 i alla fall och läste för säkerhets skull igenom manualen. Började direkt med dosen 225, det har jag aldrig gjort förr. Och nu kom jag på att jag i så fall har för få sprutor. Har bara tre och en spruta räcker i bara 3,5 dagar. Får ringa och be om ett nytt recept.
För övrigt så var gårdagskvällen sådär. Huvudvärken och tröttheten dominerade och efter att gästerna gått var jag helt slut och orkeslös. Somnade i soffan och när jag äntligen masade mig upp till sängen så däckade jag på studs medan A låg brevid med laptopen i knät och tittade på dataspelsrecensioner.
Rörigt...kan ju inte direkt ta sprutan på bion heller...
Tog sprutan klockan 22 i alla fall och läste för säkerhets skull igenom manualen. Började direkt med dosen 225, det har jag aldrig gjort förr. Och nu kom jag på att jag i så fall har för få sprutor. Har bara tre och en spruta räcker i bara 3,5 dagar. Får ringa och be om ett nytt recept.
För övrigt så var gårdagskvällen sådär. Huvudvärken och tröttheten dominerade och efter att gästerna gått var jag helt slut och orkeslös. Somnade i soffan och när jag äntligen masade mig upp till sängen så däckade jag på studs medan A låg brevid med laptopen i knät och tittade på dataspelsrecensioner.
tisdag 19 januari 2010
Tisdagsmiddag
Kvällens fisksoppa blev JÄTTEGOD! Har aldrig lagat varken fisksoppa eller aioli innan.
Fast nästa gång så ska jag vispa upp creme fraichen med lite vatten innan så att den löses upp lite bättre.
Fast nästa gång så ska jag vispa upp creme fraichen med lite vatten innan så att den löses upp lite bättre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
