Fikade med min underbara vän T nu i eftermiddags. Tog en STOR chai latte och en STOR morotskaka och blev jättemätt. Hade precis ätit lunch innan också så det kanske inte var så smart att slå på stort sådär.
Berättade för henne att jag tycker det ska bli skönt med undersökningen imorgon. SKÖNT? Ja, uppenbarligen tycker jag det. Lätt att misstolkas kan jag tänka mig, men det är alltså skönt med betoning på att det är gött att vara igång och skönt att vi redan är på sprutardag 4 idag. Inte skönt i den bemärkelsen att jag tycker det är underbart trevligt när läkaren stoppar upp saker mellan benen på mig.
Skönt för att jag vet att det finns ägg därinne. Det känner jag varje gång det molar, typ hela tiden. Fast jag har svårt att skilja på mättheten och molandet just nu. För tillfället har jag en sammansvetsad mol-och-mätt-värk i magområdet.
torsdag 15 oktober 2009
onsdag 14 oktober 2009
Gammal uppdatering
Jag skrev lite dagbok, tyvärr inte elektronisk, även under vår första ivf-behandling. Jag hade tänkt försöka lägga in den informationen i bloggen lite retroaktivt på nåt snitsigt sätt. I så fall kommer ni kunna hitta ännu "äldre" inlägg än de som finns nu. Har lite dagbok (typ...det är mest strötankar som jag skrivit ner lite här och var) från när vi började försöka bli gravida över huvud taget. Kanske borde lägga in det också... Vad tycker ni? Eller är det att "fuska" på något sätt?
Nu när jag faktiskt har en blog känns det lite synd att inte utnyttja den och samla hela vår ivf-och-försöka-få-bli-gravida-historia på ett och samma ställe.
Sprutdag 3, IVF3
Haha, höll på att skriva IVF2 i rubriken när det slog mig att vi faktiskt är inne på vårt tredje försök. Känns helt sjukt...blev lite nedstämd att vi hållt på så länge men fortfarande inte lyckats. Kan knappt fatta att tiden har gått så fort. Tredje försöket på 5 månader. Jo, nog ligger vi i minsann.
Idag har det som sagt molat hela dagen. Känner det nu också. Känns gött att få det bekräftat att det funkar. Sprutan gick bra, nu går det verkligen av bara farten det där med sprutorna. Inga konstigheter. Och jag är inte längre så manisk vad gäller tiden. Innan tog jag sprutan på minuten varje kväll. Nu känns det inte lika farligt ifall det diffar en halvtimme eller så. Det är nog sunt.
Men jag har allvarligt talat blivit expert på att ta de här sprutorna. Nästan professor i ämnet och bara måste dela med mig av mitt tips! För när jag gjorde det första gången så kom det ut en droppe vätska när jag drog ut nålen. Ingen fara egentligen men jag gillade det inte. Dessutom börjar allt lukta sjukhus som kommer i kontakt med den där droppen. Tricket är att släppa det krampaktiga greppet om fläsket när man drar ut sprutan. Dels så kommer det inga droppar och dels så känns nålen inte lika mycket! Ett hett tips helt enkelt.
Nu blir det filmtitt och sen sovdags. Börjar känna av sprutornas påverkan på min pigghet. Men det ska jag skriva om i nästa inlägg.
Idag har det som sagt molat hela dagen. Känner det nu också. Känns gött att få det bekräftat att det funkar. Sprutan gick bra, nu går det verkligen av bara farten det där med sprutorna. Inga konstigheter. Och jag är inte längre så manisk vad gäller tiden. Innan tog jag sprutan på minuten varje kväll. Nu känns det inte lika farligt ifall det diffar en halvtimme eller så. Det är nog sunt.
Men jag har allvarligt talat blivit expert på att ta de här sprutorna. Nästan professor i ämnet och bara måste dela med mig av mitt tips! För när jag gjorde det första gången så kom det ut en droppe vätska när jag drog ut nålen. Ingen fara egentligen men jag gillade det inte. Dessutom börjar allt lukta sjukhus som kommer i kontakt med den där droppen. Tricket är att släppa det krampaktiga greppet om fläsket när man drar ut sprutan. Dels så kommer det inga droppar och dels så känns nålen inte lika mycket! Ett hett tips helt enkelt.
Nu blir det filmtitt och sen sovdags. Börjar känna av sprutornas påverkan på min pigghet. Men det ska jag skriva om i nästa inlägg.
Magen
Är det möjligt att redan känna lite aktivitet i magen? Jag tycker mig märka att det växer på äggstockarna. Massor med små bubblor. Det känns lite molande nere i livmoderområdet. Inte så det gör ont alls, men det känns. Hela tiden. Det måste ju vara bra! Två sprutor och det bubblar redan.
Om det är inte är reaktionerna efter det sanslöst goda löksoppan jag åt till middag igår =) Lök i munnen - funkar prima! Lök i magen - inte fullt så lysande.
Om det är inte är reaktionerna efter det sanslöst goda löksoppan jag åt till middag igår =) Lök i munnen - funkar prima! Lök i magen - inte fullt så lysande.
tisdag 13 oktober 2009
Sprutdag 2, IVF3
Andra sprutan gick ännu bättre! Nu slapp jag tänka på att förbereda sprutan inför första användningen. Nu var det bara att tuta och köra och det är precis vad jag gjorde.
Och den här gången kom jag ihåg att ta bomullstuss med alkogel både innan OCH efter sticket. Är aningen stolt faktiskt!
Fast jag tog inte sprutan klockan 19:30 som planerat utan det fick bli klockan 20.00. Planen blir därför att ta morgondagens spruta 19:30 och klockan 19.00 på torsdag när vi är på middag hos våra vänner.
Två sprutor kvar innan undersökning. Den här gången känner jag mig faktiskt inte alls lika nervös som föregående gånger. Vid första ivf:en visste jag knappt om jag gjort rätt med sprutorna och trodde att det inte fanns några ägg därinne. Vid andra ivf:en kände jag mig säkrare men tänkte att jag bara hade haft bonna-tur första gången. Men båda gångerna har det sett jättebra ut och funnits många växande ägg.
Så den här gången ska jag bara slappna av inför undersökningen eftersom jag VET att det finns små ägg i magen. Kanske ber jag läkaren skriva ut en bild på äggen också så kan jag lägga upp den här på bloggen.
Men visst är det konstigt att efter fyra små stick i magen med sammanlagt bara ett par ml hormonvätska så växer det till sig 10-20 ägg? Jag tycker i alla fall att det är helsjukt!
Och den här gången kom jag ihåg att ta bomullstuss med alkogel både innan OCH efter sticket. Är aningen stolt faktiskt!
Fast jag tog inte sprutan klockan 19:30 som planerat utan det fick bli klockan 20.00. Planen blir därför att ta morgondagens spruta 19:30 och klockan 19.00 på torsdag när vi är på middag hos våra vänner.
Två sprutor kvar innan undersökning. Den här gången känner jag mig faktiskt inte alls lika nervös som föregående gånger. Vid första ivf:en visste jag knappt om jag gjort rätt med sprutorna och trodde att det inte fanns några ägg därinne. Vid andra ivf:en kände jag mig säkrare men tänkte att jag bara hade haft bonna-tur första gången. Men båda gångerna har det sett jättebra ut och funnits många växande ägg.
Så den här gången ska jag bara slappna av inför undersökningen eftersom jag VET att det finns små ägg i magen. Kanske ber jag läkaren skriva ut en bild på äggen också så kan jag lägga upp den här på bloggen.
Men visst är det konstigt att efter fyra små stick i magen med sammanlagt bara ett par ml hormonvätska så växer det till sig 10-20 ägg? Jag tycker i alla fall att det är helsjukt!
Filmtips
Var och såg en underbar film igår som verkligen piggade upp. Både i höstmörkret och för att jag kunde komma bort från ivf-misären. Och detta trots att jag kände igen mig lite under några få misäriga scener i filmen...
Filmen heter Julie & Julia och är baserad på två verkliga historier om matlagning. Så gå för allt i världen inte och se filmen om ni är hungriga!
Har ni inte sett den än, se den! Meryl Streep är underbar och jag mådde helmysigt i kroppen i flera timmar efteråt. Fastän jag var tvungen att ta en spruta så fort jag kom hem.
Filmen heter Julie & Julia och är baserad på två verkliga historier om matlagning. Så gå för allt i världen inte och se filmen om ni är hungriga!
Har ni inte sett den än, se den! Meryl Streep är underbar och jag mådde helmysigt i kroppen i flera timmar efteråt. Fastän jag var tvungen att ta en spruta så fort jag kom hem.
Jag är INTE intresserad!
Jag är verkligen inte det. Och jag förstår inte. Varför skickar man ut massmail till hela företaget om att frugan precis klämt ur sig ett barn? Ok om man mailar de man jobbar med, en mindre skara. Skickar sms eller så. Men att spamma ut det till hundratals människor? Som knappt vet vem människan är.
Varför?!!! Varför varför VARFÖR?!!!!
De flesta bryr sig faktiskt inte och de som inte bryr sig är som jag och blir bara arga, irriterade och ledsna. Kan inte alla som väntar barn eller har barn bara lämna mig i fred?...Det här är alltså INTE bra för mitt planerade stresslösa 4-veckorsliv framöver. Inte bra alls.
Varför?!!! Varför varför VARFÖR?!!!!
De flesta bryr sig faktiskt inte och de som inte bryr sig är som jag och blir bara arga, irriterade och ledsna. Kan inte alla som väntar barn eller har barn bara lämna mig i fred?...Det här är alltså INTE bra för mitt planerade stresslösa 4-veckorsliv framöver. Inte bra alls.
måndag 12 oktober 2009
Sprutdag1, IVF3
Då har den äntligen varit. Det är nu tredje jä**a gången jag har en sprutdag 1. Hoppas att det blir den sista på ett tag. Nu VILL jag att det här ska fungera!!!
Var nervös som vanligt, men jag har ju rutin på sprutorna nu. Bomullstussar, alkogel, försprutar 37,5 IE med pennan. Klämmer på fläsket och sticker. 4 klick och 10 sekunder senare drar jag ut sprutan igen. Det gick skitbra faktiskt! Inget blåmärke och sved bara yttepyttelite. Lätt godkänt!
Ikväll tog jag den tio i åtta. Imorgon ska jag ta den halv åtta, onsdag kvart över sju och torsdag klockan sju. Det blir också lite knivigt eftersom vi är bortbjudna på middag. Får ta med mig sprutan och ta den på plats. Hmmm, har de inte en apliten toa? De vi ska till känner inte till våra försök så jag måste vara hemlig med skiten. Tycker egentligen inte om att ta sprutorna någon annanstans än hemma men det går ju inte att leva såhär! Jag kan inte sitta hemma och glo VARJE kväll.
Var nervös som vanligt, men jag har ju rutin på sprutorna nu. Bomullstussar, alkogel, försprutar 37,5 IE med pennan. Klämmer på fläsket och sticker. 4 klick och 10 sekunder senare drar jag ut sprutan igen. Det gick skitbra faktiskt! Inget blåmärke och sved bara yttepyttelite. Lätt godkänt!
Ikväll tog jag den tio i åtta. Imorgon ska jag ta den halv åtta, onsdag kvart över sju och torsdag klockan sju. Det blir också lite knivigt eftersom vi är bortbjudna på middag. Får ta med mig sprutan och ta den på plats. Hmmm, har de inte en apliten toa? De vi ska till känner inte till våra försök så jag måste vara hemlig med skiten. Tycker egentligen inte om att ta sprutorna någon annanstans än hemma men det går ju inte att leva såhär! Jag kan inte sitta hemma och glo VARJE kväll.
Planering
Det är svårt att planera sitt liv när hela livet styrs av en massa läkare och barnmorskor på en klinik i Malmö. Jag har ett schema. För tredje gången på 4 månader har jag ett livsschema.
Den här gången tänkte jag inte vara så korkad och ta kvällssprutorna klockan 22 utan mycket mycket tidigare! Ifall något händer, ifall något pajar, så behöver jag ha möjligheten att kunna sticka till ett apotek och göra om och göra rätt. Dessutom känns det korkat att ta sprutorna på samma tid eftersom 22-sprutor inte direkt har lett till någon graviditet hittills. Nä. Nu tänker jag ta dem direkt efter jobbet. Och ha det gjort tidigt liksom.Kanske får en chans att slappna av på kvällen.
Fast ikväll blir det knivigt. Ska på bio och kommer inte hem förrän vid 20. Men om jag stegvis förskjuter spruttiden bakåt, dag för dag? Kan man göra så? Eller ska jag ta sprutorna klockan 20 varje dag istället? Det finns ett apotek som stänger 22 i Malmö så på den fronten blir det safe. Lite korkad mitt-i-kvällen-tid annars...för lite tid innan och för lite tid efter för att kunna göra något vettigt.
På fredag blir det första undersökningen i alla fall. En dag tidigare än optimalt. Är redan nerfös ffs! Samma dag, på kvällen, ska jag börja ta dubbla sprutor igen. Halleluja! Orgalutran är ju min bästaste kompis...
Ska nog planera in lite nervosistet för kvällens spruta idag också. Vad säger ni. Låter "Nervositet, kl. 17-19" rimligt att lägga in i kalendern?
Den här gången tänkte jag inte vara så korkad och ta kvällssprutorna klockan 22 utan mycket mycket tidigare! Ifall något händer, ifall något pajar, så behöver jag ha möjligheten att kunna sticka till ett apotek och göra om och göra rätt. Dessutom känns det korkat att ta sprutorna på samma tid eftersom 22-sprutor inte direkt har lett till någon graviditet hittills. Nä. Nu tänker jag ta dem direkt efter jobbet. Och ha det gjort tidigt liksom.Kanske får en chans att slappna av på kvällen.
Fast ikväll blir det knivigt. Ska på bio och kommer inte hem förrän vid 20. Men om jag stegvis förskjuter spruttiden bakåt, dag för dag? Kan man göra så? Eller ska jag ta sprutorna klockan 20 varje dag istället? Det finns ett apotek som stänger 22 i Malmö så på den fronten blir det safe. Lite korkad mitt-i-kvällen-tid annars...för lite tid innan och för lite tid efter för att kunna göra något vettigt.
På fredag blir det första undersökningen i alla fall. En dag tidigare än optimalt. Är redan nerfös ffs! Samma dag, på kvällen, ska jag börja ta dubbla sprutor igen. Halleluja! Orgalutran är ju min bästaste kompis...
Ska nog planera in lite nervosistet för kvällens spruta idag också. Vad säger ni. Låter "Nervositet, kl. 17-19" rimligt att lägga in i kalendern?
söndag 11 oktober 2009
Fler ögon
Nya chefer innebär fler som ska få reda på om vår "situation". Har nyligen bytt sektionschef och skickade precis iväg ett mail till honom och förklarade hur många sjukdagar och sjukbesök jag behöver framöver. Bad även om att få jobba hemifrån en tid efter ET. Jag behöver verkligen att det funkar den här tredje gången och jag tänker inte tillåta mig själv att stressa upp mig över att jag måste ta mig till jobbet och låtsas vara glad och samlad. Jobbar jag hemifrån kan jag i alla fall utföra mitt jobb liggandes i soffan och det låter ganska stresslöst för mig. Alternativt att jag tar tjänstledigt i några dagar...
Sen sitter jag i ett nytt projekt sen några veckor tillbaka så jag måste meddela projekledaren om min frånvaro ocskå. Skickade ett mail till honom fast utan alla "smaskiga" detaljer. Hoppas han inte frågar heller, för nu är det alltså redan 3 personer på jobbet som känner till ALLT.
Det låter kanske skitfjantigt men jag känner att jag fortfarande vill ha lite kontroll över situationen och den enda kontroll jag har är att bestämma vem som vet och vem som inte vet.
Sen är det väl så att ju fler som vet desto mindre behöver jag förklara om när jag är ledsen och arg eller behöver åka iväg på läkarbesök. Fast å andra sidan, ju fler som vet desto fler ögon har jag på mig när det är dags att få reda på om det sket sig eller inte. Och alla dessa stirrande och nyfikna ögon är jag inte alls intresserad av.
De föregående gångerna som det gått åt skogen har stunderna då jag varit tvungen att berätta de dåliga nyheterna för de som vet, varit några av de tuffaste i mitt liv. Det blir liksom inte på riktigt förrän jag måste berätta för någon och säga det högt...
Det låter kanske skitfjantigt men jag känner att jag fortfarande vill ha lite kontroll över situationen och den enda kontroll jag har är att bestämma vem som vet och vem som inte vet.
Sen är det väl så att ju fler som vet desto mindre behöver jag förklara om när jag är ledsen och arg eller behöver åka iväg på läkarbesök. Fast å andra sidan, ju fler som vet desto fler ögon har jag på mig när det är dags att få reda på om det sket sig eller inte. Och alla dessa stirrande och nyfikna ögon är jag inte alls intresserad av.
De föregående gångerna som det gått åt skogen har stunderna då jag varit tvungen att berätta de dåliga nyheterna för de som vet, varit några av de tuffaste i mitt liv. Det blir liksom inte på riktigt förrän jag måste berätta för någon och säga det högt...
Smärta som bevis
Det var ju bra att jag har varit tveksam sen i fredags. Nu är alla frågetecken borta och mensen är här för att stanna. Ett tag. Ajajajaj!!!
Men nu är det alltså såhär. Ipren får man ju inte ta under ruvningen, är det ok att ta under sprutperioden då? Tänk om man försämrar sina chanser? Någon som vet?
Nu sprutar jag inte förrän imorgon men om det inte är ok imorgon så känns det inte ok idag heller...jag tänker ju inte chansa direkt. Det vågar jag inte. Men ipren hjälper ju hundra gånger mer än panodil och jag är lite trött på att ha ont nu. Tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det inte.
Kanske om jag äter något. En sen lunch/tidig middag. En Luddag!
Men nu är det alltså såhär. Ipren får man ju inte ta under ruvningen, är det ok att ta under sprutperioden då? Tänk om man försämrar sina chanser? Någon som vet?
Nu sprutar jag inte förrän imorgon men om det inte är ok imorgon så känns det inte ok idag heller...jag tänker ju inte chansa direkt. Det vågar jag inte. Men ipren hjälper ju hundra gånger mer än panodil och jag är lite trött på att ha ont nu. Tänkte att det skulle gå över. Det gjorde det inte.
Kanske om jag äter något. En sen lunch/tidig middag. En Luddag!
lördag 10 oktober 2009
Uppenbar tystnad
Igår lunchade jag med A, min sambo. Det händer inte så ofta, vi jobbar inte i samma stad. Och mitt i vår trivsamma lunch dyker vår gamla klasskompis upp. Hon nästan studsar fram till oss, sådär irriterande övertrevlig som hon alltid brukade vara. Hon ser lycklig ut. Och det undgår ingen att hon har en bula på magen.
Men vi pratar inte om den. Ingen nämner den. Jag vill inte. Sambon verkar inte vilja heller. Och hon påpekar det inte. Kanske är det det enda hon annars pratar om och nu får hon en chans att prata om annat? Kanske väntar hon på att vi ska gratulera henne? Kanske anar hon att det är ett känsligt ämne? Kanske tänker hon faktiskt inte så mycket på det?
Men för mig är bulan det enda jag ser och det enda jag tänker på under vår pratstund. Jag minns ärligt talat knappt vad vi pratade om, hur länge hon stannade eller vad jag sa. Så fort hon har gått börjar jag och A prata om annat. Vi säger ingenting om bulan. Ingen nämner den. Om ingen av oss för den på tal kanske vi lyckas förtränga att ännu en vi känner njuter av den lycka som vi så gärna vill ha. Om vi låter bli att prata om det så kanske vi kan undvika den miserabilitet som samtalsämnet annars brukar försätta oss i.
Så med den mentaliteten fortsätter vi vår lunch. Om vi inte pratar om det så finns det inte.
Men vi pratar inte om den. Ingen nämner den. Jag vill inte. Sambon verkar inte vilja heller. Och hon påpekar det inte. Kanske är det det enda hon annars pratar om och nu får hon en chans att prata om annat? Kanske väntar hon på att vi ska gratulera henne? Kanske anar hon att det är ett känsligt ämne? Kanske tänker hon faktiskt inte så mycket på det?
Men för mig är bulan det enda jag ser och det enda jag tänker på under vår pratstund. Jag minns ärligt talat knappt vad vi pratade om, hur länge hon stannade eller vad jag sa. Så fort hon har gått börjar jag och A prata om annat. Vi säger ingenting om bulan. Ingen nämner den. Om ingen av oss för den på tal kanske vi lyckas förtränga att ännu en vi känner njuter av den lycka som vi så gärna vill ha. Om vi låter bli att prata om det så kanske vi kan undvika den miserabilitet som samtalsämnet annars brukar försätta oss i.
Så med den mentaliteten fortsätter vi vår lunch. Om vi inte pratar om det så finns det inte.
Kompatibilitet
Igår, när jag snackade med sambon över msn på eftermiddagen, berättade jag för honom att jag nog skulle börja spruta idag. Sen skrev jag ett inlägg på bloggen som han senare läste. Då fick jag ett långt "Neeeeeeej" på msn.
Det första jag tänkte var, herrejävlar vad har jag nu skrivit på bloggen? Har jag skrivit under med min jobbmailadress eller något annat korkat? Har jag mailat bloglänken till alla våra vänner? Shit shit shit!
Men sambon, min lilla nörd, skrev att mitt senaste inlägg (det om att mensen kommit igång) inte var kompatibelt med vad han hade tänkt sig senare på kvällen, hahaha....
Det första jag tänkte var, herrejävlar vad har jag nu skrivit på bloggen? Har jag skrivit under med min jobbmailadress eller något annat korkat? Har jag mailat bloglänken till alla våra vänner? Shit shit shit!
Men sambon, min lilla nörd, skrev att mitt senaste inlägg (det om att mensen kommit igång) inte var kompatibelt med vad han hade tänkt sig senare på kvällen, hahaha....
Kanske en dag till
Jag tror jag ska vänta med sprutorna. Till imorgon. Jag vet inte riktigt. Det har liksom inte kommit igång än, och jag vill inte börja för tidigt.
Och det började bara lite igår. På eftermiddagen dessutom. Jag vet inte riktigt vad definitionen säger. När är det dag 1 i menscykeln egentligen? Är det dag 1 även om den kommer sent på kvällen?
Ska jag behöva googla på det här också?...
Någon av er tjejer där ute i bloggvärlden som har en liknande erfarenhet att dela med er av?
Och det började bara lite igår. På eftermiddagen dessutom. Jag vet inte riktigt vad definitionen säger. När är det dag 1 i menscykeln egentligen? Är det dag 1 även om den kommer sent på kvällen?
Ska jag behöva googla på det här också?...
Någon av er tjejer där ute i bloggvärlden som har en liknande erfarenhet att dela med er av?
fredag 9 oktober 2009
Bloggkarta - vad är det?
Jaha...nu har jag placerat min blogg i Lund på bloggkartan.se.
Nu ska vi se om det här funkar...skeptisk.
Nu ska vi se om det här funkar...skeptisk.
Redan dags?!!
Men men men...jag är inte förberedd!!! Jag har ju inte ens hämtat sprutorna! Där fick jag för att jag inte hade ordentlig koll på ÄL. Men jag tycker faktiskt det känns lite suspekt det här. För det blir oftast så att mensen kommer igång när jag går på toa. Och ska bajsa.
Kan man verkligen trycka fram mensen sådär? Sätta igång den med lite bajsnödighet? Eller är jag så vältränad där nere i muskulaturen att jag mosar hela livmodern?! Måste googla på det. Kanske ringer jag kliniken också och frågar om jag är normal...kanske därför vi aldrig blir gravida. För att jag mosar minsta lilla liv som lyckas fastna därinne.
Men då ska jag ju börja spruta imorgon?! Herre gud, jag är inte redo. Inte det minsta! Nu blev jag stressad. Fan vad stressad jag är. Fast iofs, ju tidigare vi börjar, desto tidigare får vi reda på om det sket sig igen eller inte och förhoppningsvis får vi reda på det en vecka innan flytten i så fall. Det hade varit najs. Men shit. Imorgon alltså. Jävligt orolig för sprutorna. Med min tur lär de vara slut i hela sverige....
Kan man verkligen trycka fram mensen sådär? Sätta igång den med lite bajsnödighet? Eller är jag så vältränad där nere i muskulaturen att jag mosar hela livmodern?! Måste googla på det. Kanske ringer jag kliniken också och frågar om jag är normal...kanske därför vi aldrig blir gravida. För att jag mosar minsta lilla liv som lyckas fastna därinne.
Men då ska jag ju börja spruta imorgon?! Herre gud, jag är inte redo. Inte det minsta! Nu blev jag stressad. Fan vad stressad jag är. Fast iofs, ju tidigare vi börjar, desto tidigare får vi reda på om det sket sig igen eller inte och förhoppningsvis får vi reda på det en vecka innan flytten i så fall. Det hade varit najs. Men shit. Imorgon alltså. Jävligt orolig för sprutorna. Med min tur lär de vara slut i hela sverige....
Design
Nu börjar jag faktiskt känna mig lite nöjd. Tillräckligt nöjd för att släppa designen av bloggen ett tag och lägga ner energi på att blogga, förbereda mig för ivf3 och för vår flytt om en månad! Vi ska ju flytta till villa!
Skulle egentligen hämtat ut alla mina sprutor idag men jag glömde recepten hemma. Typiskt. Jag borde sätta upp små lappar på ytterdörren så fort jag kommer på en sak som jag ska ha med mig nästa gång jag ska hemifrån. Himla bra idé faktiskt. Precis så ska jag göra i fortsättningen. Ska försöka hinna hem efter jobbet och snabbt till apoteket så jag får det gjort. Gillar inte alls, verkligen INTE, att ha saker, speciellt så viktiga som den här, hängande över mig.
Tänk om sprutorna är slut?!! Tänk om de bara finns på ett ställe i hela Sverige och jag bara har ett par dagar på mig innan jag behöver dem. Tänk om det inte är ett par dagar?! Tänk om jag behöver dem imorgon?!
Och packningen måste jag verkligen komma igång med. Om 5 veckor ska vi flytta och det kommer att vara precis när vi fått reda på hur det gått med ivf:en och det kommer att vara apmycket att göra på jobbet. Och jag ORKAR INTE stressa. Jag tänker inte tillåta mig själv att stresa under den här ivf:en. Det har jag inte råd med.
MEN! Designen är i alla fall klar. Typ. Vad tycker ni? Var de gröna tvålformade rutorna bättre? Personligen så känns sidan mer behaglig att gå in på nu än vad den gjorde innan...jag tar gärna emot kommentarer!
Skulle egentligen hämtat ut alla mina sprutor idag men jag glömde recepten hemma. Typiskt. Jag borde sätta upp små lappar på ytterdörren så fort jag kommer på en sak som jag ska ha med mig nästa gång jag ska hemifrån. Himla bra idé faktiskt. Precis så ska jag göra i fortsättningen. Ska försöka hinna hem efter jobbet och snabbt till apoteket så jag får det gjort. Gillar inte alls, verkligen INTE, att ha saker, speciellt så viktiga som den här, hängande över mig.
Tänk om sprutorna är slut?!! Tänk om de bara finns på ett ställe i hela Sverige och jag bara har ett par dagar på mig innan jag behöver dem. Tänk om det inte är ett par dagar?! Tänk om jag behöver dem imorgon?!
Och packningen måste jag verkligen komma igång med. Om 5 veckor ska vi flytta och det kommer att vara precis när vi fått reda på hur det gått med ivf:en och det kommer att vara apmycket att göra på jobbet. Och jag ORKAR INTE stressa. Jag tänker inte tillåta mig själv att stresa under den här ivf:en. Det har jag inte råd med.
MEN! Designen är i alla fall klar. Typ. Vad tycker ni? Var de gröna tvålformade rutorna bättre? Personligen så känns sidan mer behaglig att gå in på nu än vad den gjorde innan...jag tar gärna emot kommentarer!
torsdag 8 oktober 2009
Om att fylla tanken
T säger att hon känner på sig att den här tredje gången kommer att gå vägen. Den här gången kommer vi att lyckas. För det KÄNNER hon.
E säger att det kommer att lösa sig. Det är ingen idé att tro något annat eftersom hon vet att det kommer att lösa sig. Det VET hon.
M tror på oss och att det blir vår tur snart, Mamma fortsätter hoppas, mormor fortsätter att hoppas, alla TROR och HOPPAS och VET och KÄNNER. Alla förutom jag.
Det är uppenbarligen något jag missar i den här ekvationen. Det är något som fattas. Något som gör att jag inte förstår att det inte är lönt att vara negativ och miserabel. Att det faktiskt kommer att lösa sig. Jag kanske saknar en mutter eller skruv i huvudet. Eller har jag glömt olja något? Eller tanka? Så är det säkert...jag har glömt att tanka. Eller tänka.
E säger att det kommer att lösa sig. Det är ingen idé att tro något annat eftersom hon vet att det kommer att lösa sig. Det VET hon.
M tror på oss och att det blir vår tur snart, Mamma fortsätter hoppas, mormor fortsätter att hoppas, alla TROR och HOPPAS och VET och KÄNNER. Alla förutom jag.
Det är uppenbarligen något jag missar i den här ekvationen. Det är något som fattas. Något som gör att jag inte förstår att det inte är lönt att vara negativ och miserabel. Att det faktiskt kommer att lösa sig. Jag kanske saknar en mutter eller skruv i huvudet. Eller har jag glömt olja något? Eller tanka? Så är det säkert...jag har glömt att tanka. Eller tänka.
onsdag 7 oktober 2009
Grannarna ovanför
Det låter mycket från dem. Det har det alltid gjort. Det borras mycket. Det sjungs mycket. Det studentfestas mycket.
På morgonen när sambon har stuckit till jobbet och jag morgonslöar. Fixar håret, kommer på vad jag ska ha på mig (ja, jag går omkring spritt språngande tills jag kommit på det. Pallar inte byta om femtielva gånger innan jag blir nöjd). Sminkar mig i badrummet, och då hör jag! Operaimitationer som skulle kunna platsa i nåt nötknäpparplagiat. Han duschar - alltså sjunger han.
Men nu, den senaste månaden, så är det inte bara duschsång, borrljud och festhålligång som låter. Det är inte ljud som är lätta att acceptera och till och med skratta åt. Det är ljud som tränger genom väggar och golv och som får mig att stanna upp och bli helt kall i kroppen. Som att jag uppmärksammas på att jag saknar en bit av hjärtat. Grannarna ovanför har blivit föräldrar. Mycket bebisljud då. Mycket högljudda bebisskrik och mycket bebisgråt. Det är mycket nu. Och det är för nära.
Den där guden tyckte väl att jag helt enkelt mådde för bra.
På morgonen när sambon har stuckit till jobbet och jag morgonslöar. Fixar håret, kommer på vad jag ska ha på mig (ja, jag går omkring spritt språngande tills jag kommit på det. Pallar inte byta om femtielva gånger innan jag blir nöjd). Sminkar mig i badrummet, och då hör jag! Operaimitationer som skulle kunna platsa i nåt nötknäpparplagiat. Han duschar - alltså sjunger han.
Men nu, den senaste månaden, så är det inte bara duschsång, borrljud och festhålligång som låter. Det är inte ljud som är lätta att acceptera och till och med skratta åt. Det är ljud som tränger genom väggar och golv och som får mig att stanna upp och bli helt kall i kroppen. Som att jag uppmärksammas på att jag saknar en bit av hjärtat. Grannarna ovanför har blivit föräldrar. Mycket bebisljud då. Mycket högljudda bebisskrik och mycket bebisgråt. Det är mycket nu. Och det är för nära.
Den där guden tyckte väl att jag helt enkelt mådde för bra.
Empati del 2
För det slutar inte där. Med empatibristen.
Min lilla kusinson föddes med ett hjärtfel, bråck och bara en njure. Allt går att operera och man överlever utmärkt på bara en njure, men ändå. Ändå har jag inte förmått mig att hälsa på. Jag tycker ju jättesynd om pojken. Och om föräldrarna. Ingen borde behöva gå igenom nåt sånt helvete.
Men de har en son. De har ett barn! De har lyckats bli gravida och det gör ont i hela kroppen att jag inte förstår hur det känns att vara mamma. Att jag inte förstår hur jobbigt det måste vara för henne, för dem alla, att gå igenom det här. Jag kan inte relatera, jag kan inte förstå, jag kan inte frammana den empati de förtjänar.
Trots miserabiliteten, så sparkar jag mig i röven. Det gör jag! Jag tar kontakt. Jag skickar presenter. Jag tänker på dem. Men det är svinjobbigt. Riktigt jävla inte-från-denna-värld-jobbigt.
Min lilla kusinson föddes med ett hjärtfel, bråck och bara en njure. Allt går att operera och man överlever utmärkt på bara en njure, men ändå. Ändå har jag inte förmått mig att hälsa på. Jag tycker ju jättesynd om pojken. Och om föräldrarna. Ingen borde behöva gå igenom nåt sånt helvete.
Men de har en son. De har ett barn! De har lyckats bli gravida och det gör ont i hela kroppen att jag inte förstår hur det känns att vara mamma. Att jag inte förstår hur jobbigt det måste vara för henne, för dem alla, att gå igenom det här. Jag kan inte relatera, jag kan inte förstå, jag kan inte frammana den empati de förtjänar.
Trots miserabiliteten, så sparkar jag mig i röven. Det gör jag! Jag tar kontakt. Jag skickar presenter. Jag tänker på dem. Men det är svinjobbigt. Riktigt jävla inte-från-denna-värld-jobbigt.
Att gräva fram empatin
Min kusin fick en son för några månader sen. En jätteliten en. Jättesöt och underbar och jag har inte hållt honom en endaste gång. Och bara en gång har jag hälsat på sen han föddes.
Hela hennes graviditet mådde jag dåligt. Dagen jag fick reda på att hon var gravid var en av de värsta i mitt liv. Det låter hemskt, jag vet. Och jag vet inte om jag kan beskriva det heller...Det fick mig att känna mig misslyckad. Värdelös. Det kändes som att hon fick allt det där som jag ville ha, det kändes som att hon tog det ifrån mig. Och jag kunde komma på så många anledningar till varför jag borde ha det mer.
- Hon är yngre
- De har "bara" varit tillsammans i knappt tre år
- De har inte jobbat så länge och jobben de har är osäkra
- De bor i en jätteliten tvåa
Jag tänkte att jag "vinner" ju på alla punkterna. Varför blir inte JAG gravid?
Sen började hysterin med att hela släkten, och då menar jag HELA, började fokusera på hennes graviditet. Det var det enda som alla pratade om. Det var det enda som skrevs om i alla mail. Alla var lyckliga. Och jag var förkrossad.
Det blev bättre när han föddes. Då var hon inte gravid längre. Och jag försöker. Nästan varje dag. Att tänka på dem. Att ge mig en spark i röven och komma över min sorg, min avund, min misär.
Min kusin och jag var vänner en gång. Jättegoda vänner. Det försvann ganska abrupt. Hoppas det kommer tillbaka nån gång.
Hela hennes graviditet mådde jag dåligt. Dagen jag fick reda på att hon var gravid var en av de värsta i mitt liv. Det låter hemskt, jag vet. Och jag vet inte om jag kan beskriva det heller...Det fick mig att känna mig misslyckad. Värdelös. Det kändes som att hon fick allt det där som jag ville ha, det kändes som att hon tog det ifrån mig. Och jag kunde komma på så många anledningar till varför jag borde ha det mer.
- Hon är yngre
- De har "bara" varit tillsammans i knappt tre år
- De har inte jobbat så länge och jobben de har är osäkra
- De bor i en jätteliten tvåa
Jag tänkte att jag "vinner" ju på alla punkterna. Varför blir inte JAG gravid?
Sen började hysterin med att hela släkten, och då menar jag HELA, började fokusera på hennes graviditet. Det var det enda som alla pratade om. Det var det enda som skrevs om i alla mail. Alla var lyckliga. Och jag var förkrossad.
Det blev bättre när han föddes. Då var hon inte gravid längre. Och jag försöker. Nästan varje dag. Att tänka på dem. Att ge mig en spark i röven och komma över min sorg, min avund, min misär.
Min kusin och jag var vänner en gång. Jättegoda vänner. Det försvann ganska abrupt. Hoppas det kommer tillbaka nån gång.
måndag 5 oktober 2009
Ny hobby
Jag har fått en ny hobby. Min blogg är inte bara en kanal för mig att få ur mig alla tankar och känslor, få stöd från alla er underbara människor och för att hjälpa andra i liknande situationer.
Min blogg är numera en provsida för olika typer av designändringar och html-prova-på. Därför passar jag på att komma med lite memento; Bloggen kommer med största sannolikhet se heltokig ut och definitivt annorlunda från dag till dag. Ibland kommer den bete sig konstigt. Ni kanske inte kommer känna igen den? Den kanske rentav inte kommer att funka över huvud taget, så som jag raderar, för mig helt oväsentlig, kod. Men jag lär mig.
Jag behåller i alla fall, till en början, mitt gröna plushjärta. Så får vi se var den här html-vägen bär. Men jag känner i alla fall att jag faktiskt funnit ännu en form av terapi här i vår bloggvärld.
Och det känns skönt.
Min blogg är numera en provsida för olika typer av designändringar och html-prova-på. Därför passar jag på att komma med lite memento; Bloggen kommer med största sannolikhet se heltokig ut och definitivt annorlunda från dag till dag. Ibland kommer den bete sig konstigt. Ni kanske inte kommer känna igen den? Den kanske rentav inte kommer att funka över huvud taget, så som jag raderar, för mig helt oväsentlig, kod. Men jag lär mig.
Jag behåller i alla fall, till en början, mitt gröna plushjärta. Så får vi se var den här html-vägen bär. Men jag känner i alla fall att jag faktiskt funnit ännu en form av terapi här i vår bloggvärld.
Och det känns skönt.
En vecka kvar
Ungefär. Tror jag i alla fall. Trots åtta äl-tester så har jag inte haft så bra koll på månadens ägglossning. Men enligt mina vaga beräkningar så får jag mens om en vecka och börjar med sprutorna på dag 2.
Den här veckan måste jag hinna gå till apoteket och bunkra upp med Gonal-f och Orgalutran. Och så måste, måste, MÅSTE jag komma ihåg att ta mina vitaminpiller varje dag. Har lite nonchalant glömt dem var och varannan dag. Dåligt.
Det slog mig precis att jag mellan ivf-behandlingar har en tendens att "glömma" bort det naturliga försöket. Nä, jag vet. Våra chanser att lyckas på naturlig väg är minimala! Men ändå. Chansen finns ju där och det enda jag tänker på är att räkna ner dagarna tills mensen kommer så att jag kan börja spruta. Enda gången jag faktiskt "längtar" efter mensen.
En vecka kvar tills karusellen börjar igen i alla fall. Är både nervös och förväntansfull. Samtidigt.
Den här veckan måste jag hinna gå till apoteket och bunkra upp med Gonal-f och Orgalutran. Och så måste, måste, MÅSTE jag komma ihåg att ta mina vitaminpiller varje dag. Har lite nonchalant glömt dem var och varannan dag. Dåligt.
Det slog mig precis att jag mellan ivf-behandlingar har en tendens att "glömma" bort det naturliga försöket. Nä, jag vet. Våra chanser att lyckas på naturlig väg är minimala! Men ändå. Chansen finns ju där och det enda jag tänker på är att räkna ner dagarna tills mensen kommer så att jag kan börja spruta. Enda gången jag faktiskt "längtar" efter mensen.
En vecka kvar tills karusellen börjar igen i alla fall. Är både nervös och förväntansfull. Samtidigt.
söndag 4 oktober 2009
Om när sambon luktar gamla läkemedel
Det har blåst hela dagen. Kallt. Och så har det regnat en del. Det är söndag och vi har inte haft något direkt schema att följa så det har blivit en slappesöndag hemma i soffan. Vi har kurat med tekoppar och filtar och gamla rullar på teven. Vi har myst och kramats och suttit så nära varandra att jag hejdlöst började sniffa på sambons hals. Och på t-tröjan. Och på den långarmade tjocka grå tröjan. Konstigt. "Du luktar jättekonstigt" sa jag till honom.
-"Vadå?"
- "Ja, alltså, du luktar verkligen skumt. Som gamla piller. Gamla piller som gamla människor har i sitt pillerskåp. Precis så luktar du. Här på halsen. Och på t-tröjan. Överallt faktiskt."
- "Äh."
- "Jo med det är sant. Lukta själv! Här! Här på luvan."
- "Amen sluta sniffa på mig.
- "Ja men det luktar ju KONSTIGT! Du luktar gamla piller!"
- "Hmmm. Det är nog bara för att tröjan är ny och otvättad. Säkert bara något malmedel. Går bort i tvätten."
Jahapp. Det senaste är alltså att nya kläder ska lukta gammal medicin. Det låter ju jättemysigt. Bra säljtaktik. Verkligen. jättebra....
-"Vadå?"
- "Ja, alltså, du luktar verkligen skumt. Som gamla piller. Gamla piller som gamla människor har i sitt pillerskåp. Precis så luktar du. Här på halsen. Och på t-tröjan. Överallt faktiskt."
- "Äh."
- "Jo med det är sant. Lukta själv! Här! Här på luvan."
- "Amen sluta sniffa på mig.
- "Ja men det luktar ju KONSTIGT! Du luktar gamla piller!"
- "Hmmm. Det är nog bara för att tröjan är ny och otvättad. Säkert bara något malmedel. Går bort i tvätten."
Jahapp. Det senaste är alltså att nya kläder ska lukta gammal medicin. Det låter ju jättemysigt. Bra säljtaktik. Verkligen. jättebra....
lördag 3 oktober 2009
Idag är det min tur att skämmas
För idag kom jag på vilken ignorans jag burit på. I många många år har jag tyckt att vissa människor är konstiga. Konstiga att de bara skaffar ett barn. Korkade. Själviska. För att de inte ger barnet ett syskon. Eller två. Men inte nu längre. Nu förstår jag. Några av dem i alla fall. För jag kan inte längre dra dem alla över en kam.
Jag är rädd att vi kommer bli som dem. Föräldrar som bara har ett barn. Som inte kan ge sitt barn ett syskon. Någon att växa upp tillsammans med. Någon att leka med, busa med. Någon att ty sig till, någon att känna samhörighet med. Någon som alltid finns där för en. Genom hela livet.
Jag har alltid velat ha minst två barn. Gärna tre. Men jag vet inte längre om det är möjligt för oss. Jag vet inte om det kommer att bli vår verklighet nån gång. Jag vet ju inte ens om jag nånsin kommer att få ha ett. Just nu vill jag bara ha ett. Ett litet barn som jag vet hade gjort mig så lycklig. Hade gjort oss båda så otroligt lyckliga. Och tacksamma. Att ha många barn finns inte i vår vildaste fantasi just nu. Fler barn är inget vi vågar drömma om längre. All energi går åt för att drömma om ett.
Idag förstår jag varför vissa "bara" har ett. Och jag skäms.
Jag är rädd att vi kommer bli som dem. Föräldrar som bara har ett barn. Som inte kan ge sitt barn ett syskon. Någon att växa upp tillsammans med. Någon att leka med, busa med. Någon att ty sig till, någon att känna samhörighet med. Någon som alltid finns där för en. Genom hela livet.
Jag har alltid velat ha minst två barn. Gärna tre. Men jag vet inte längre om det är möjligt för oss. Jag vet inte om det kommer att bli vår verklighet nån gång. Jag vet ju inte ens om jag nånsin kommer att få ha ett. Just nu vill jag bara ha ett. Ett litet barn som jag vet hade gjort mig så lycklig. Hade gjort oss båda så otroligt lyckliga. Och tacksamma. Att ha många barn finns inte i vår vildaste fantasi just nu. Fler barn är inget vi vågar drömma om längre. All energi går åt för att drömma om ett.
Idag förstår jag varför vissa "bara" har ett. Och jag skäms.
Njuta av att vara bakis?
Igår drack jag. Mycket. Idag är jag bakis. Mycket.
Nä, jag vet alltså inte. Försöker intala mig att nu när jag är mellan behandlingar så kan jag "passa på" som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Men jag njuter inte riktigt. Jag har så väldigt länge varit så väldigt inställd på att bli gravid att jag accepterat att jag inte får dricka. Jag har accepterat det och jag njuter av tanken. Det blir lite att jag tränar på att vara gravid. Jag låtsas lite.
Innan vi började "planera" för barn så passade jag på hela tiden. Jag tyckte det kändes fruktansvärt tråkigt att inte få dricka sen. Inget vin och ingen öl. Inga midsommar- eller julsnapsar och inga drinkar. Vilket jävla liv...nä fy fan vad trååååkigt!
Men nu. Nu är det helt omvänt. 180 grader om. Jag vill inte dricka! Jag vill verkligen inte det. Det har gått så långt att jag tänker att "om jag inte dricker alls så kanske jag blir gravid". Fastän jag vet att många som blir gravida inte planerat det och dricker tills mensen är några veckor sen.
Ingen alkohol. Jag har accepterat det. Jag är redo. Så var är mitt plus!?
Nä, jag vet alltså inte. Försöker intala mig att nu när jag är mellan behandlingar så kan jag "passa på" som jag skrev i ett tidigare inlägg.
Men jag njuter inte riktigt. Jag har så väldigt länge varit så väldigt inställd på att bli gravid att jag accepterat att jag inte får dricka. Jag har accepterat det och jag njuter av tanken. Det blir lite att jag tränar på att vara gravid. Jag låtsas lite.
Innan vi började "planera" för barn så passade jag på hela tiden. Jag tyckte det kändes fruktansvärt tråkigt att inte få dricka sen. Inget vin och ingen öl. Inga midsommar- eller julsnapsar och inga drinkar. Vilket jävla liv...nä fy fan vad trååååkigt!
Men nu. Nu är det helt omvänt. 180 grader om. Jag vill inte dricka! Jag vill verkligen inte det. Det har gått så långt att jag tänker att "om jag inte dricker alls så kanske jag blir gravid". Fastän jag vet att många som blir gravida inte planerat det och dricker tills mensen är några veckor sen.
Ingen alkohol. Jag har accepterat det. Jag är redo. Så var är mitt plus!?
fredag 2 oktober 2009
Kurera mig hos kurator?
Jag provade på det där. Med kurator. I våras provade jag det. Två gånger gick jag dit och jag tror det blev bättre. Fick lite perspektiv. Lite bekräftelse. Och så var hon rolig att kolla på, den där kuratorn. En något alternativ klädstil och mycket plastgrön/rosa-kombinationer och gul-och-svart-randiga teman. Hon var trevlig.
Men räcker det? När vet man att en kurator är bra? Hur vet jag att det jag upplevde som "ok" är tillräckligt bra för att det ska vara värt för mig att masa mig dit igen? Eller är det ett uppenbart bevis på att hon tillräckligt bra, att jag faktiskt överväger att masa mig dit?
Men kanske vill jag gå dit för att jag tror att det är så man ska göra när man mår lite dåligt. Att jag efteråt i alla fall kan säga att jag faktiskt provade ALLT.
Jag vet inte om kuratori är något för mig. Jag vet verkligen inte. Jag drar mig för att gå dit igen eftersom den här typen av "hjälp" är något som jag inte riktigt vill acceptera. Jag har alltid varit en person som kan själv. Jag behöver minsann ingen hjälp! Men kanske är jag inte svag för att jag går dit? Kanske är det ett steg som visar på styrka? Styrka att våga göra något som man tror att man kanske kan må bättre av men som man egentligen inte vill erkänna.
Jag kan ju alltid ursäkta det med att jag bara ville gå dit och titta lite på henne igen.
Men räcker det? När vet man att en kurator är bra? Hur vet jag att det jag upplevde som "ok" är tillräckligt bra för att det ska vara värt för mig att masa mig dit igen? Eller är det ett uppenbart bevis på att hon tillräckligt bra, att jag faktiskt överväger att masa mig dit?
Men kanske vill jag gå dit för att jag tror att det är så man ska göra när man mår lite dåligt. Att jag efteråt i alla fall kan säga att jag faktiskt provade ALLT.
Jag vet inte om kuratori är något för mig. Jag vet verkligen inte. Jag drar mig för att gå dit igen eftersom den här typen av "hjälp" är något som jag inte riktigt vill acceptera. Jag har alltid varit en person som kan själv. Jag behöver minsann ingen hjälp! Men kanske är jag inte svag för att jag går dit? Kanske är det ett steg som visar på styrka? Styrka att våga göra något som man tror att man kanske kan må bättre av men som man egentligen inte vill erkänna.
Jag kan ju alltid ursäkta det med att jag bara ville gå dit och titta lite på henne igen.
torsdag 1 oktober 2009
Socialt handikappad
Vi hade besök precis, lite spontant. Det var himla trevligt faktiskt. Jag riktigt mös! Sådär höstmös med svampsoppa, vitt vin och kallt och regnigt ute. Med ugnsvarmt vitlöksbröd, hackad gräslök och knaprig bacon. Och mysbyxor. Alltid mysbyxor!
Sen blev det bloggsnack. Någon ville visa sin flickväns blogg men visste inte riktigt hur man gör, och jag tänkte automatiskt "vad roligt!", "jag ska hjälpa dig att plocka fram den på datorn". Några klick senare var bloggen uppe och killen scrollar. "Jag tänkte visa ett foto", säger han.
- "Jasså? Vadå för foto?" undrar jag lite glatt och tänker att det kanske är relaterat till deras hus-och-trädgård-renovering. Det är ju jätteintressant eftersom vi snart är husägare också. Undrar om de har byggt ett trädäck, det vill jag lära mig mer om!
Och så kommer det...fotot...från ett UL. ..
Jag vet inte riktigt vad som hände. Just där och då. Tur att det var fler som samlats kring datorn för jag vill minnas att jag bara reste mig upp och gick. Utan ett ord. Med den mest neutrala min jag kunde frammana. Raka vägen till köket gick jag. Och började diska. Städa. Torkade av allt som behövde torkas av. Skinande rent blev där. Som inför visningen. Pom, po, pom, diska diska, skölja, diska, var det enda som ekade i mitt huvud. Vad som helst för att stänga ute alla de andra tankarna som så ivrigt ville ta plats.
Sambon visste. Fast bara sen igår. Helt omöjligt att veta att polarn skulle spontan-dyka-upp ikväll och bara fläka ur sig på det sättet. Omöjligt. Men hade jag vetat i förväg hade jag i alla fall reagerat på ett acceptabelt sätt. Jag vill inte stå för hur jag beter mig i de här situationerna, när jag blir helt överrumplad av för mig obegripliga nyheter. Jag är fullkomligt vidrig. Otrevlig och egocentrisk. Men jag kan inte rå för det. Det är det, eller att jag bryter ihop mitt på vår röda vardagsrumsmatta och själv fläker ut mig, och det känns fan ännu jävligare mot personen som precis berättat att han ska bli farsa. Oförlåtligt.
Sen blev det bloggsnack. Någon ville visa sin flickväns blogg men visste inte riktigt hur man gör, och jag tänkte automatiskt "vad roligt!", "jag ska hjälpa dig att plocka fram den på datorn". Några klick senare var bloggen uppe och killen scrollar. "Jag tänkte visa ett foto", säger han.
- "Jasså? Vadå för foto?" undrar jag lite glatt och tänker att det kanske är relaterat till deras hus-och-trädgård-renovering. Det är ju jätteintressant eftersom vi snart är husägare också. Undrar om de har byggt ett trädäck, det vill jag lära mig mer om!
Och så kommer det...fotot...från ett UL. ..
Jag vet inte riktigt vad som hände. Just där och då. Tur att det var fler som samlats kring datorn för jag vill minnas att jag bara reste mig upp och gick. Utan ett ord. Med den mest neutrala min jag kunde frammana. Raka vägen till köket gick jag. Och började diska. Städa. Torkade av allt som behövde torkas av. Skinande rent blev där. Som inför visningen. Pom, po, pom, diska diska, skölja, diska, var det enda som ekade i mitt huvud. Vad som helst för att stänga ute alla de andra tankarna som så ivrigt ville ta plats.
Sambon visste. Fast bara sen igår. Helt omöjligt att veta att polarn skulle spontan-dyka-upp ikväll och bara fläka ur sig på det sättet. Omöjligt. Men hade jag vetat i förväg hade jag i alla fall reagerat på ett acceptabelt sätt. Jag vill inte stå för hur jag beter mig i de här situationerna, när jag blir helt överrumplad av för mig obegripliga nyheter. Jag är fullkomligt vidrig. Otrevlig och egocentrisk. Men jag kan inte rå för det. Det är det, eller att jag bryter ihop mitt på vår röda vardagsrumsmatta och själv fläker ut mig, och det känns fan ännu jävligare mot personen som precis berättat att han ska bli farsa. Oförlåtligt.
Tänk om...
...jag inte gillar vårt nya hus?
Jag är livrädd för att jag kommer att ångra mig. Att jag kommer på att jag ville ha det för att jag kände mig så gravid just då. Med sprutorna i högsta hugg. Att det var därför och bara därför som huset kändes lockande.
Tänk om det bara kommer att kännas tomt? Inga barn att fylla det med. Inga dockor och bilar som ligger utspridda överallt och inga barn som inte vill sova i sin egen säng. Inga vällingflaskor, eller sagohörnor, ingen gunga i trädgården. Ingen potta på toa, ingen sandlåda och inga gula plastankor i badkaret. Inget lego...
Tänk om det enda jag kommer att tänka på när jag går omkring i mitt stora tomma hus är att det är just stort och tomt? Tänk om jag inte vill ha det? Tänk om jag varje dag kommer att bli påmind om att vi inte har några barn att fylla rummen med?
tänk om...
Jag är livrädd för att jag kommer att ångra mig. Att jag kommer på att jag ville ha det för att jag kände mig så gravid just då. Med sprutorna i högsta hugg. Att det var därför och bara därför som huset kändes lockande.
Tänk om det bara kommer att kännas tomt? Inga barn att fylla det med. Inga dockor och bilar som ligger utspridda överallt och inga barn som inte vill sova i sin egen säng. Inga vällingflaskor, eller sagohörnor, ingen gunga i trädgården. Ingen potta på toa, ingen sandlåda och inga gula plastankor i badkaret. Inget lego...
Tänk om det enda jag kommer att tänka på när jag går omkring i mitt stora tomma hus är att det är just stort och tomt? Tänk om jag inte vill ha det? Tänk om jag varje dag kommer att bli påmind om att vi inte har några barn att fylla rummen med?
tänk om...
Passa på att passa på
Igår passade jag på att passa på att dricka massor med vin. För om mindre än två veckor börjar nästa sprutperiod. Då är det ok att dricka men jag tänker hålla mig borta från det så mycket det bara går...efter två veckor igen, efter äp, så är det inte ok att dricka en massa vin. Inte ok alls.
Och när det skiter sig är jag av nån anledning aldrig sugen på det där vinet ändå. Många av er tänker säkert att "det är väl gött att du ändå kan ta dig ett glas vin nu", "det är bara att passa på", men...under ruvarperioden så är man så nära gravid det bara är möjligt att vara utan att faktiskt vara gravid, och då vill man fan inte passa på.
När det har skitit sig så kan jag inte bara slå över till "inte-gravid-mode". Det tar en vecka eller två, innan jag går med att jag inte är gravid. Innan jag går med på att jag aldrig var det heller...
Men nu! Nu passar jag faktiskt på!
Och när det skiter sig är jag av nån anledning aldrig sugen på det där vinet ändå. Många av er tänker säkert att "det är väl gött att du ändå kan ta dig ett glas vin nu", "det är bara att passa på", men...under ruvarperioden så är man så nära gravid det bara är möjligt att vara utan att faktiskt vara gravid, och då vill man fan inte passa på.
När det har skitit sig så kan jag inte bara slå över till "inte-gravid-mode". Det tar en vecka eller två, innan jag går med att jag inte är gravid. Innan jag går med på att jag aldrig var det heller...
Men nu! Nu passar jag faktiskt på!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
