Är hos svärföräldrarna idag. Svågern och svägerskan ska gifta sig på lördag, det pratas bröllopspresenter. Pengar, saker till barnet, pengar till saker till barnet.
- 'Det blir en flicka' säger svärmor.
- 'Jo, jag vet. Såg det på fb.' svarar jag.
- 'Det ska bli roligt.' säger svärmor. 'Så mycket pojkar överallt...'
Jag vet att svärmor alltid drömt om en flicka. Mammor gör nog oftast det. Precis som pappor ofta föreställer sig en son som första barnet. Svärmor fick två söner. Det här är spännande och nytt för henne och jag vet att det kommer att bli större ståhej kring det här än om det hade blivit en pojke. Och för mig blir knuten i magen bara större. Det gör ont att svägerskan är gravid. Och ännu mer ont att det är en flicka. Det får mig att känna mig ännu mer utanför. Och avundsjuk.
Klockan är 22, vi tittar på fotbollsmatch (fast jag har datorn i knät och gör annat samtidigt) och jag har ingenstans att ta vägen. Gå promenad nu på kvällen? Nja. Kanske låsa in mig på toaletten?
Massor med så kallade 'förbjudna' känslor i det här inlägget. Avundsjuka, missunnsamhet, bitterhet. Jag har dem allihop, och jag tänker inte krypa under stolen med dem.
tisdag 15 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag förstår inte att det måste pratas så mycket om bebisen när du/ni är i närheten?? det kan hon väl frossa i när andra är i närheten??
SvaraRaderanåt sunt förnuft borde man väl ha??
tusen styrkekramar och så tusen till åt dej <3
kram Monica R
Jag tror det är svårt att sätta sig in i vad det verkligen innebär att vara ofrivilligt barnlös. Hur skulle de som relativt enkelt fått sina barn förstå hur det känns att vänta på något som kanske aldrig kommer? Även om man gör allt för att det inte ska bli så hänger man till slut upp hela livet på det här med barn. Man kan knappt gå ut, för det känns som om ALLA pratar om barn, ALLA är gravida och ALLA blev det genom att halka på makens kalsonger.
SvaraRaderaDet är nog svårt, för att inte säga omöjligt, att få alla andra att förstå, men nog kan man tänka på sig själv och inte tvinga sig själv lyssna på det man tycker är jobbigt att höra. Gå en promenad om det så är mitt i natten! Lås in dig på toa och strunta i att folk undrar! För att sitta där mitt i allt och låtsas som ingenting är tortyr.
Förstår att det gör ont som tusan. Håller med Monica om att kanske kunde svärföräldrarna hålla nere med entusiasmen när ni är på besök. Stor kram.
SvaraRaderaJag förstår dig, och jag känner likadant allt som oftast..
SvaraRaderaMen som Monica skriver, måste hon prata så mkt om det när ni är där?
Usch jag är i precis samma sits som dig, svägerskan är gravid, tredje månaden och allt är piss. Hon har gått igenom allt detta också med sprutor och grejer med förra killen (det tog slut) nu gick det på första försöket. Och detta va hon noga med att poängtera fastän hon vet vad vi går igenom med alla våra känslor.
SvaraRaderaKan de inte behålla lite för sig själva? Allt behöver inte sägas.
Du är stark som klarar detta och nångång blir det våran tur också.
Åhhh, jag lider med dig:( Vet exakt hur det är när det frossas i första barnbarnet. Och INGEN förstår hur man inte kan vara jublande glad över det lilla livet, framförallt när man inte har några barn själv. Som att ett brors-/systerbarn skulle kunna ersätta egna barn. Om det är till någon tröst tackar jag dig för att du skriver ärligt om avundsjuka, missunnsamhet och bitterhet. Du är verkligen inte ensam om att känna så. Jag håller tummarna som en tokig för ert nästa IVF!
SvaraRaderaDu har all rätt att känna som du gör! Och du gör helt rätt i att skriva om det öppet. Men glöm inte din positiva inställning som du just lyckats finna :) Mycket skit det förstår jag, men försök peta in en positiv tanke ibland, och om du inte hittar något positivt, så hitta på något positivt och låtsas. För din egen skull! Och för nästa ivf:s skull! Men glöm inte heller bort att det är ok att vara bitter!
SvaraRaderaJag säger som Monica, kan de inte visa så mycket hänsyn till er så de inte bara pratar om bebisen?
SvaraRaderaJag vet hur jobbigt allt var när syrran väntade barn och allas surr om det.
Jag hoppas att allt går bra ihelgen.
Kram
Usch, jag känner så väl igen allt du skriver. Och du är expert på att sätta ord på det man känner i sådana stunder. Det gör så ont, och som sagt, knuten i magen bara växer och växer.
SvaraRaderaStor KRAM till dig!
Känner igen mig, fast jag har inga syskonbarn och Ks systers barn är vuxna redan (!). Men som sagt, tankarna känns igen. Min mamma håller på lite ibland och påpekar att andra vänninor pratar om sina barnbarn som finns eller är på väg och att mamma då brukar säga till dem att "det är inte alltid så lätt att de bara kommer, barnbarnen". Hon brukar alltid berätta om episoderna till mig med en mycket ledsen min, vilket förstås bara får mig att må ännu sämre, att jag inte kan "leverera" barnbarn till henne. Tror inte hon fattar riktigt att det är så det känns. Dessutom har jag sagt åt henne att jag inte vill att hon berättar vitt och brett att vi inte kan få barn jag och K. Men när hon säger sådär så fattar ju alla vad hon menar!! Hon säger det nog tyvärr mest för att förklara varför, och beklaga sig över, att hon inte är mormor. Skitjobbigt! Tyvärr förstår hon inte riktigt heller när jag vid något tillfälle har sagt åt henne. Nu orkar jag inte tjata längre helt enkelt.
SvaraRaderaOj, ursäkta långt inlägg. Vill bara säga att IBLAND så tenderar ens föräldrar att liksom fokusera på sin egen olycka/lycka snarare än att ta hänsyn till barnen. Det är väl mänskligt förstås, men gör ju inte mindre ont för oss ändå..
Usch! Jag förstår hur du känner. Hoppas det kändes bättre när du kom hem. Kram!
SvaraRaderamen tank fran andra hallet med....bara for att du inte kan fa barn sa ska hela din omgivning vanta med att prata om barn eller skaffa barn tills du fatt ditt?
SvaraRaderaska svarmor inte fa vara forvantansfull o glad att hon ska bli farmor? om det var du som skulle fa barn o din svarmor var sadar glad o forvatansfull men din svagerska kunde inte fa barn och hon skapade dalig stamning genom att faer att kanna er skuldsatta o inte riktigt ha ratt att vara glada
nar ag fick missfall var min kompis tva veckor mer gravid an mig
jag trodde i ett par dagar jag kan aldrig prata eller se hene utan att vilja krakas av lessenhet
men hon var den som forstod bast som ringde o fragade om jag var ok etc
och det hjalpte att vara dar under hennes resa
hon ska snart fa sitt barn (en pojke)
jag ar sa glad
hon har aldrig bett om ursakt over tt det gar bra for henne och att jag misslyckades
men ju mer man pratar ju lattare ar det
u mer ma undviker det som hgor ont ju mer ont gor det
och en bebis ar inte bara en bebis som ar sot som man koper en massa onodiga dyra prylar till(barnvagnar sangar etc) de ar sma manniskor som vaxer till storre manniskor
det ar ok att ha negativ tankar men varlde snurrar inte runt dig
forutom ust for dig
och forsok att narma alllt du ar radd for det som gor ont
hang med din sbagerska gladj dig for henne
ar det inte kul art hon kan fa barn
o hur kanner sig din kille i mitten klyvd av att vara lojal med dig o inte kunna vara nara sin familj utan
sa borja boxas eller nat fysiskt for att fa ut ilskan o jobba pa att se positivt
sa far du din babis
Hej tjejen, dina känslor är helt normala & mänskliga, jag upplever dom så fort någon talar bäbis i min närhet. Avundsjuka, Missundsamhet, "Varför dom före oss"...
SvaraRaderaUtan dessa känslor skulle vi vara robotar. Plåtbitar utan hjärta och själ. För visst tusan gör det ONT! Förbannat ONT att andra får barn "på löpande band" och vi fär kämta och kämpa i åratal utan resultat... Orättvist som tusan!
Skäms inte för dina känslor. Det är DIN blogg. Du har rätt att skiva av dig här. Annars exploderar du inombords.
Min svärmor är lika "snäll" som din. Min svägerska och svåger planerar barna nu, och det får man höra till leda. Blä!
Kram Ninna
Vänta bra..det blir värre :(
SvaraRaderaMin svägerska har precis fått barn och mms anländer med jämna/korta mellanrum.
Visst jag fattar, ni har fått barn men jag och min man kan INTE få barn!!
Har till slut fått säga åt min man att be dem att inte skicka mms titt som tätt eftersom det faktiskt gör oss ledsna.
/ Annika
ps. tack för en bra blogg
Du är inte ensam om dina känslor! Och avundsjukan är ju faktiskt inte samma som misunnsammhet... Gråt en skvätt, bli förbannad om det hjälper! Men det kommer alltid finnas mer eller mindre omedveten okänslighet i omgivningen. Mina manliga kollegor som har sina två komma två barn säger inte sällan "det förstår du när du får barn själv" eller "hehe ju äldre man blir pikpikpik". De menar inget illa men har INGEN ANING om hur det uppfattas inne i själen.
SvaraRaderaGråt, skrik och andas och gå vidare! Det är var jag försöker göra i såna situationer.
I helgen träffade jag min höggravida svägerska, hennes höggravida bästa kompis och ytterligare en gravid tjej på svägerskans födelsedagskalas. Det är så jobbigt att se deras stora magar nu. De ser så lyckliga ut och det faktum att de är 6 år yngre än mig gör att jag känner mig ännu mer stressad och misslyckad. Det känns verkligen som att livet är skit ibland. Det är en lång bergochdalbana där man alltför ofta åker ner och det är svårt att ta sig upp. Jag tror att man ska försöka njuta lite av de stunder när man känner att man är upp och inte straffa sig för hårt när man är där nere.
SvaraRaderaJag tycker inte att du ska sitta och lyssna på deras bebisprat om du inte känner att du orkar. Säg att du går ut en sväng, sätt dig framför TV:n eller gör något annat. Bättre att komma därifrån i tid innan du blir alltför påverkad.
Ett annat tips är att berätta för dem hur du känner (om du inte redan har gjort det). Om du inte känner för att prata kan du ju alltid skriva ett brev eller ett mail. Det gjorde jag för några veckor sedan. Jag skrev ett mail till min svägerska där jag naket och ärligt förklarde mina känslor utan att anklaga henne för något. Det kändes så skönt efteråt och jag fick ett jättefint svar tillbaka. Nästa gång vi sågs så kändes det som att hon visade mycket mer hänsyn och inte babblade på så mycket om sin graviditet och kommande bebis. Hon kan ju faktiskt prata om det vid så många andra tillfällen när inte jag är med.
All lycka till dig och tack för en jättebra blogg!
Kram Klara