The return of the vagitorium

Inte ett kärt återseende kan jag säga. Eller jo, delvis. Jag saknar INTE injektionerna i rumpan, det ska ni veta. Aldrig mer detta helvete. Istället blir det nu i många dagar framöver ett annat helvete. Visserligen mindre, men oj oj oj så mycket kladdigare.

Det fastnar överallt mellan benen! Vitt, geggigt, klumpigt, you name it! Vagitorier är inte, och kommer aldrig att bli, mina kompisar. Men jag kan gå med på att inte hata dem om de gör sitt jobb och ser till att göra livmodern mysig för mina två små frön. Då lovar jag att tänka om.

Jag SER FRAM EMOT att ta dessa kladdiga patroner upp mellan benen i ytterligare en hel vecka efter att jag fått mitt plus. Men då ska jag fan ha ett plus också.

Varför progesteroninjektioner?

Under vår första ivf tog jag vagitorier. Jag började dock småblöda redan på morgonen på dag 10. Därför blev jag vid vår andra ivf ordinerad injektioner istället. Började visserligen blöda redan på dag 11 den gången men skulle ändå fortsätta med injektionerna under ivf3.

Det verkar inte vara så vanligt med injektioner, har inte hört om någon annan som använt dem bland bloggar jag läst och forum jag varit inne på. Kanske för att det inte är i närheten så enkelt som med vagitorier. Man kan inte ta sprutorna själv och rumpan blir prickig och knölig samt att den kliar hela tiden.

Sen tar det en stund att förbereda alltihopa. 2 ampuller ska det skakas bort bubblor i och så ska toppen brytas av. En större nål sätts på en spruta för att suga upp de 2 ml vätska som ska upp i sprutan. Sen knackar man på sprutan för att få bort alla bubblor och byter till en mindre nål (den som syns på bilden i föregående inlägg).

Här kommer en bild på en liten del av min rumpa. Det syns knappt att det är en rumpa, men det är det. Ser inte så trevligt ut dock så om ni är känsliga, titta inte!