fredag 1 oktober 2010

Jo, jag lever...

...men jag mår inte så bra. Jag låtsas för fulla muggar, speciellt på jobbet för jag kan ju inte sitta här och vara ett vrak. Jag är jättearg och jätteledsen omvartannat. Jag försöker ta tag i PROBLEMET och planera och fundera ut nästa drag, men det känns lite mer lönlöst än tidigare. Känns som vi trillat längre ner i träsket och att det är ännu svårare att ta sig upp.

20% chans fick vi nu. Läget är ändrat, vår historik påverkar. Efter sju ivf-er står vi fortfarande och stampar på samma ställe.

Är det kört? Ska vi ge upp? Kan vi så klart inte förvänta oss att någon annan än vi själva ska kunna svara på. Men jag är så jäkla frustrerad!! Det var ju inte så här det skulle vara! Mitt liv skulle inte se ut så här!! Jävla skit!

33 kommentarer:

  1. Nä, det var ju inte det... det är så gräsligt orättvist, finns lixom ingen rim och reson i detta!

    SvaraRadera
  2. Vad jobbigt det är att läsa att du mår så dåligt. Förstår att allt känns piss nu. Skickar varma kramar och hoppas att ni är nära varandra och tar hand om er tillsammans.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Ja, jävla skit! Det var verkligen inte så här det skulle vara...

    Tycker inte att du/ni ska ge upp, men det är ju en fråga om att orka. Kanske ta en liten paus (även om jag vet att du inte gillar det)? Glöm inte att du faktiskt har plussat!! Då ökar chansen och hoppet om att det faktiskt ska gå hela vägen någon gång...

    Kramar i massor!

    SvaraRadera
  4. Hej, på vår klinik (i Finland) ansåg de att om en graviditet påbörjats (även om det sedan blev missfall) så "nollades" situationen chansmässigt liksom, dvs. att du verkligen blev gravid den där ena gången skulle alltså göra situationen mycket mer positiv än om du aldrig blivit det, om jag fattat saken rätt... Inser att det är en väldigt klen tröst dock. :(

    SvaraRadera
  5. Åhh vad jag önskar att jag kunde göra något mer,än bara en lite fjuttig kommentar!!
    Jag förstår att du inte vill tänka på detta nu men skulle ÄD vara ett alternativ? eller vad skulle kunna hjälpa?
    Jag hoppas att du hittar nån slags ljusglimt i vardagen trots allt det tunga.
    Många kramar/KarroBarro

    SvaraRadera
  6. Hej, jag känner inte dig, Joanna(förutom via bloggen..), men fortsätt fortsätt kämpa, ge inte upp! Du är så stark och ni kommer att fixa det,, med er vilja och styrka!! Jag bara VET det!
    Jag sitter framför datorn och försöker skicka dig ALL min energi och hoppas du känner det, även om det bara är lite lite. Och att det får dig att vilja blicka något framåt igen..

    Mvh
    Alexandra

    www.alexzandraek.blogspot.com

    SvaraRadera
  7. Om du orkar fortsätta så tycker jag absolut inte att du ska ge upp. Vet av erfarenhet att förslag om ÄD och adoption endast gör en arg och ledsen eftersom man inte vill något hellre än att lyckas på egen hand. Så länge läkarna har tro och ni känner att ni har ekonomi och ork så fortsätt kämpa. En dag kommer guldägget! Kram

    SvaraRadera
  8. KRAM! Det finns inga goda råd att ge. Ta hand om varandra. Det kommer lösa sig till slut.

    K

    SvaraRadera
  9. Usch, jag känner så med dig...
    Varma stora kramar

    SvaraRadera
  10. Skickar en massa kramar

    SvaraRadera
  11. Som du skriver så är det ju bara ni själva som kan bestämma om ni ska göra ett försök till eller inte. Mitt råd är dock att ni tillåter er själva att sörja nu, och hinna bearbeta detta lite innan ni fattar något beslut.

    Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni kommer att lyckas till sist.

    SvaraRadera
  12. Ge inte upp ännu... Låt det gå någon/ra dagar. Ta hand om varandra. Kontakta läkare och få möjlighet att diskutera er situation och olika möjligheter...

    Önskar er all lycka till!

    SvaraRadera
  13. Önskar jag kunde stoppa lite styrka och tröst i ett mail och skicka till dig..

    SvaraRadera
  14. Hoppas att ni orkar vara starka ihop! När man är mitt inne i den här karusellen blir man lätt fartblind och allt kretsar kring att få barn. Vill ni båda kämpa lika mycket och fortsätta med IVF? Vi läsare hör ju endast om dina känslor, men hur mår din kära sambo?

    SvaraRadera
  15. hej! undrar har kliniken nämnt något om att dina ägg har Fragment? dvs att de inte går att använda?!

    SvaraRadera
  16. MAn måste få bryta ihop emellanåt och tillåta sig att känna allt det som bubblar i en som man så ofta i vår sits försöker tränga undan.
    Förstår att det måste kännas j-igt tungt och hopplöshetskänslan är också välbekant. Sköt om varandra och hitta styrkan hos varandra. Jag är övertygad om att ni kommer igen!
    KRam

    SvaraRadera
  17. Joanna - det ar ju svart att satta in sig hur du har det, det ar en sa jaklig situation...Absolut super jobbigt. Jag vill beratta dock att jag har pa mitt forum i Australien tjejer som har gjort upp till 14 cyklar och ratt var det ar sa har de lyckats.....Man vet inte nar det ratta agget dimper ned....men som sagt...det ar en hard resa....Tanker pa er!!!!!!!
    Kolla upp 1. "colorado protocoll for ivf" (man far steriod som hjalp)
    2. DHEA - steriods only
    3. NK Cells (natural killer cells) (= cellerna attackerar embryot) (http://www.sharedjourney.com/define/nk.html)
    (http://www.infertility-guidance.co.uk/blog/2009/03/natural-killer-cells/)
    ...om du orkar kolla upp.....kram

    SvaraRadera
  18. Jag har bara en sak att säga, det är fan inte rättvist... det och en stor stor kram.

    SvaraRadera
  19. Förstår att det är jobbigt. Kan tyvärr bara skicka en stor kram och allt mitt hopp om att det ska lösa sig för er.

    SvaraRadera
  20. Ge inte upp!! Jag tror på er!

    SvaraRadera
  21. Vill bara säga att ÄD kan vara ett utmärkt alternativ. Blev själv gravid med hjälp av ÄD (efter 4 års kämpande) och har nu en underbar son. Nu har jag blivit spontant gravid utan nån slags hjälp, så mirakel sker. Och jag är själv övertygad om att jag inte hade blivit spontant gravid utan att fått hjälp första gången. Ge inte upp!

    SvaraRadera
  22. Hamnade här av en slump. Vill bara säga att jag känner med er och hoppas att ni lyckas!

    SvaraRadera
  23. Så ledsen för din skull att det inte vill fungera :-( Men jag tycker inte ni ska ge upp! Du blev gravid en gång så jag tycker ni ska fortsätta, om ni orkar. En vacker dag kan plusset komma för att stanna, det är vad jag hoppas för er iallafall, så innerligt!

    SvaraRadera
  24. GE INTE UPP!

    *varma kramar*

    SvaraRadera
  25. Först vill jag ge dig den varmaste kramen på jorden!
    Jag vet precis hur det känns!!!
    Gjorde samma sak i våras, och sen ville det sig inte... Det hade inte delat sig som det skulle, det där "perfekta" ägget.
    Jag kände också tomhet och var ledsen och förbannad...
    Men nu hoppas jag på nya resultat på nya , bättre resultat i vinter =)!

    Jag förstår att det inte är till någon tröst att få tillbaka de betalda pengarna, men det var ju bra att ni fick dem =)!

    Slutligen vill jag berätta, att det väntar en award inne hos mig, som du kan hämta om du har lust och ork.
    Kram /
    Luiza

    SvaraRadera
  26. Jag är så ledsen för det ni går igenom, det här är så sjukt orättvist. Ge inte upp, du har fått ett positivt besked en gång - alltså går det! Kanske bra med en paus ett litet tag fast att du inte vill, kan ge kropp och själ återhämtning. Tänker på dig, kramar

    SvaraRadera
  27. Men herre vad gör man? Sitter här och läser om dig och lider. Varför är det vissa av oss som ska ha så svårt. Ibland känns det som all orättvisa faller på en själv. Tänk på vad du har! Din sambo. Glöm inte plusset du haft. Det finns faktiskt människor som har det värre brukar jag tänka, fast i svakorna är det heller ingen tröst.... Kram till er båda.

    SvaraRadera
  28. Har jag missat artikeln i Amelia?

    SvaraRadera
  29. Jag önskar att jag kunde säga något som hade betydelse i den här jobbiga tiden, jag tycker du är så stark och följer din blogg dagligen, jag är själv inte i din sits och jag blir mer tacksam över det för var dag som går
    Ville dela med mig av en artiklen jag läste på aftonbladet det stog om PGD preimplantorisk genetisk diagnostik

    SvaraRadera
  30. Hej vännen!

    Hur orkar ni hålla på med det ena misslyckade IVF:et efter det andra? Jag har två misslyckade IVF bakom mig och ett halv tredje avklarat blev sjuk innan utplocket, var i äggledaren, överstimulering och blodförgiftning. Jag och min sambo har en tredje gång till om vi vill men jag har redan ringt till MAS och sagt att det inte blir någon mer gång för att så sjuk som jag blev efter den andra gången det är inte värt att.

    Tänk lite mer på dig själv och din kropp i stället för att bara rikta in dig på att skaffa barn. Jag och min sambo blir ett par utan barn men jag kommer att må bra och förhoppningsvis hålla mig frisk.

    Lycka till

    SvaraRadera