tisdag 18 januari 2011

Nä, jag har inte slutat blogga...

Jag har varit inne här och försökt skriva ett inlägg säkert arton gånger sen förra måndagen...men jag kör fast. Eller rättare sagt - jag kommer aldrig igång riktigt. Jag vet inte vad jag ska skriva. Det här skulle ju vara en nuskajagbligravidblogg. Istället har det nu förvrängts till en jagvetintevadjagskaskrivabloggförjagmårsåjäkladåligt.

Jag saknar allt som har med ivf att göra. Kan man säga så? Får man känna så? 'Jag saknar IVF'...vem fan säger nåt sånt!!!?? Sprutor, hormoner, operationer, gynstolar, överstimuleringar, blåmärken, symptom, ångest och annan skit. Jag saknar att mitt liv inte handlar om det längre...

Slängde iväg ett mail till kliniken i förra veckan. Frågade hur det gått med deras samtal. Jag ville ju att de skulle göra en missfallsutredning iom att jag under de två senaste åren haft tre missfall...får se vad de svarar. Om de svarar...

18 kommentarer:

  1. Jag förstår att du saknar det även om det låter tokigt... Men när man är inne i karusellen så vet man iaf vad nästa steg är... Det är ovissheten som är jobbig... Jag tänker på dig, har inte slutat hoppas... Inte på långa vägar...

    SvaraRadera
  2. Jag förstår att du kan sakna IVF. Även fast det är helvetiskt jobbigt så drivs man ju samtidigt av hopp när man är mitt inne i det. Och det är ju det man saknar - hoppet.

    Jag hoppas att du börjar må bättre snart och att kliniken hör av sig.

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Tänker på dig och hoppas ni snart mår ok igen. Kram F

    SvaraRadera
  4. Häng i bara! Vi läser och stöttar dig!

    SvaraRadera
  5. Förstår att det är svårt att skriva nu, hoppas bara att du tar hand om dig riktigt ordentligt.

    Hoppas att du får ett snart svar av kliniken, och att de ser till att fixa en utredning.

    Kram!

    SvaraRadera
  6. Nu måste ni få göra en kromosomanalys innan ni går vidare!!!

    All lycka till Er!

    SvaraRadera
  7. Hejdu! Jag ser det här som en dethärärmittlivblogg - och då har man lixom lov till även ledsna inslag!

    Sen förstår jag visst att du saknar, det blir ju till slut en identitet, en struktur på hela livet.. på nåt vis ett sätt att leva. Det är väl inte så konstigt att du saknar? Och varje försök är ju ett nytt hopp.

    Hoppas du får svar! Önskar dig allt gott!
    Kramar

    SvaraRadera
  8. Tänker på dig!! Kram!

    SvaraRadera
  9. Jag tycker inte alls att du behöver känna att du bara ska skriva om din resa till plusset. Vi som följer din blogg läser allt du skriver och följer dig oavsett vilken resa du gör. Jag håller fortfarande tummarna för att allt blir bra för dig hur framtiden än ser ut.

    Kram!

    SvaraRadera
  10. En stor kram från Finland!

    SvaraRadera
  11. Jag bara hoppas att det löser sig på bästa sätt! Ta hand om dig, kram!

    SvaraRadera
  12. Jag förstår precis vad du menar, för så länge man håller på med IVF så finns det iaf en chans!

    Klart du ska få göra en missfallsutredning, Sara (Lilla Underbarn) gjorde det o efter det lyckades de! Hon fick börja med Levaxin och fick Prednisinol.
    Om du inte får göra utredningen där så byt klinik eller vänd dig till KK.

    SvaraRadera
  13. Det kanske är lätt att säga och tråkigt att höra men kanske lite perspektiv på saker och ting underlättar och minskar pressen. Min historia ser lika kantstött ut som din men mina framtidsutsikter är ännu sämre...10 år sämre. Som jag brukar tänkta. Det kunde faktiskt varit värre även om det inte känns så. Åtminstone är det vad jag försöker intala mig själv.

    SvaraRadera
  14. Jag hoppas även att det börjar ljusna mellan dig och din pojkvän och att du vill flytta tillbaka,har du nuddat vid den känslan än?

    SvaraRadera
  15. Det borde väl inte vara särskillt konstigt att man vill ha en utredning om man haft 3 missfall på 2 år. Det borde, om inte annat, den svenska sjukvården bistå dig med (KK). Kram

    SvaraRadera
  16. Hej älskade vän! IVF är som ett gift, jag saknar det samtidigt som jag inte velat göra våra som väntar pga rädsla för ett ev. negativt besked. Längtar till att få kliva upp i den där gyndtolen och få höra hur många ägg dem får ut, det är som på lotto. Jag längtar också till det lugnande medlet.

    Min blogg skulle handla om vår IVF resa, men det kom att bli både vikt och må dåligt och må bra blogg i 1.5 år.

    Hoppas du mår bättre snart!!

    Kram Lila

    SvaraRadera
  17. Kära vän, det gör mig så ont att "se" dig ledsen. Jag hoppas och ber att 2011 ska bli ett bättre år för dig, för er.

    Massor med kramar<3<3<3

    SvaraRadera