tisdag 9 november 2010

Vet inte var jag ska börja...

...så jag börjar från början.

Igår hade jag storslagna planer. Igår skulle jag överraska er alla. Igår skulle vara en bra dag, kanske en av de bästa. Mina planer började dock att krossas så fort jag vaknade och höll på så under resten av dagen med lite extra skit inkastat också.

Det är nämligen så här att 'skaffa familj' och 'skaffa barn' är ett lyxproblem. Det är såååå vansinnigt lyxigt att det är alldeles för bra att bara misslyckas med ett försök. Ett åttonde ivf-försök. Nej nej, fullt så bra ska man inte ha det...

Igår tänkte jag visa er det här testet som jag tog i lördags:













och det här:













och det här...













Igår tänkte jag även visa er måndagstestet. Det gjorde jag inte. Resultatet var inte alls vad jag hade hoppats på...istället för att vara dubbelt så starkt så var det svagare...fan.













Sen kom mensvärken. Tilltagande blödningar. Fortfarande inget rött blod men ändå. Blödningar + ont brukar vara ett säkert tecken på att något inte står rätt till. Hoppet började försvinna och dagen började kännas riktigt jävlig faktiskt. Men jag satte igång att jobba och bocka av mina att-göra-listor. Det hjälpte.

Sen blev det lunch. Med E och bebis. Jag bokade bord på Brogatan på Lundia, mysigt och lite lyxigt. Nästan för lyxigt uppenbarligen, för när jag kom dit fick jag en hård (men säkert rättvis) utskällning av servitören för att jag inte hade tänkt på att be om ett bord med extra plats eftersom E hade barnvagn med sig. 'Det får du faktiskt se till att tänka på till nästa gång'. Minns inte vad jag svarade...

På eftermiddagen kom det färskt blod. Inte mycket, men tillräckligt för att krossa det där sista ynkliga hoppet jag gick och bar på. Jag gick och tränade efter jobbet. Det hjälpte att ta ut sig lite. Att ta tillbaka kontrollen över kroppen och säga åt den att fortsätta springa trots att den inte ville mer.

Hemma somnade jag i soffan efter en varma koppen och en knäckemacka. Sen renoverade vi, sambon och jag. Satte upp tyg i taket i filmrummet. Var helst slut i armarna efter träningen men kämpade på. Ungefär samtidigt kom den sista skiten, den som fick hela dagen att bli som ett skämt, något absurt som jag inte visste om jag borde skratta eller gråta åt.

Fick inte ett, utan TVÅ mms av svärmor. 'Du har blivit faster'. En lysande avslutning på min alldeles för lyxiga dag. Dagen då svågern med fru blev föräldrar är dagen då jag fick missfall för tredje gången på två år.Om det nu är missfall det här. Vågar vi hoppas på ett utomkved? Det om något borde ju vara raka motsatsen till lyx...

Jag kanske kan starta en liten omröstning här på bloggen. Vad tror ni, är det missfall eller utomkved? Jag kan lotta ut ett pris bland er som gissar rätt...Eller är det för makabert? Har lite svårt att avgöra det just nu...och då mår jag ruskigt mycket bättre idag än vad jag gjorde igår. Igår var en jävla skitdag.

77 kommentarer:

  1. Hoppas fortfarande att du är gravid, och att det sitter där det skall och att du blöder för sköra slemhinnor, Linda Innan du fanns blödde ju i början av sin grav!

    Hoppas så innerligt för eran skull, det måste vara eran tur nu, så som ni kämpat!

    SvaraRadera
  2. Men lilla vän! Vilken känslomässig bergodalbana du lever i nu! Önskar jag kunde ge dig en stor kram!! Förstår att du inte har mycket hopp kvar men jag tycker ändå du ska ringa och be om ett blodprov. Jag har varit gravid 4 ggr, enda gången jag inte blödde blev det missfall. Så blod är inte lika med missfall, även om du har den erfarenheten hittils. Jag har varit en riktigt flitig gravtestare, och jag tror inte testen har visat starkare så snabbt som dagen efter varandra. Jag håller ännu mina tummar stenhårt för dig!!!!
    Kram C.

    SvaraRadera
  3. Hoppas också att du fortfarande är gravid! SÅ tråkigt om det skulle misslyckas igen, men hoppet är inte ute än.

    SvaraRadera
  4. Tack för att du skriver så innerligt och naket, jävligt bra helt enkelt:) hoppas såklart att det är ett plus fortfarade efter all skit. Håller hårt:)

    SvaraRadera
  5. Gumman !!

    - Livet ska inte vara så här jävligt!!

    KRAMAR i mängder, jag har inga ord...

    SvaraRadera
  6. Än är det inte över, det kan faktiskt vara spå att det bara är dina slemhinnor som gör att det kommer blod. Än hoppas vi på att du fortfarande är gravid. Det är verkligen er tur nu!

    stor kram

    SvaraRadera
  7. Jag tänker inte sluta hoppas för er. Det ska gå, så är det bara.

    Håller tummarna och ber en still bön till fertilitetsgudinnorna.

    Kram

    SvaraRadera
  8. Jag hoppas med att du är gravid (och fortsätter vara det såklart). Men om inte, vilken skit!!!

    SvaraRadera
  9. Fan också, det finns som inget att säga. :(

    SvaraRadera
  10. Skickar en STOOOR kram och instämmer med Anna M 's kommentar. Det kan ju fortfarande bara vara sköra slemhinnor och det där med värken....

    Båda mina grav. hade jag sjukt mycket "mensvärk".
    Min Bm sa att det var för att livmodern växte som det gjorde ont.

    Hoppas verkligen att det inte är kört för er !! Håller tummarna fram tills motsatsen är bevisad.

    SvaraRadera
  11. Vet att det förmodligen inte är någon större tröst just nu men tre missfall utan en fullgången graviditet "kvalificerar" väl till en utredning om upprepade missfall? Som sagt, jag vet att det förmodligen inte är någon tröst men det kan ju innebära att ni får svar och kanske en lösning.
    Och du, ibland händer det mirakel. Var själv oförklarligt barnlös men efter tre års försök på egen hand och ett missfall så lyckades vi till slut få till vår dotter. Jag vet att det är tufft. Jag vet att jag kan skratta mig lycklig som tagit mig igenom till andra sidan. Jag vet och jag är oerhört tacksam och jag önskar av hela mitt hjärta att det här går vägen för er också!

    SvaraRadera
  12. <3<3<3 Åh, livet är så förbannat orättvist. kramar

    SvaraRadera
  13. Jag vägrar släppa tummen än på ett tag. Men det här var ju inte kul att höra... alls. Jag blir så ledsen för er skull. Kram!

    SvaraRadera
  14. Sandra Palmqvist9 november 2010 09:34

    Jag är så ledsen att ni måste gå igenom allt detta. När man kämpar och längtar så mycket som ni gör borde belöningen, i form av ett starkt plus och så småningom en frisk bebis, vara ett faktum. Det är orättvist att livet inte fungerar så. Fortsätter trots allt hålla tummarna. Så länge det finns en gnutta hopp är det inte kört.

    Varma kramar.

    SvaraRadera
  15. jag måste sluta smyläsa bloggar på jobbet, sitter och gråter framför datorn. Det är så jävla orättvist det här så det går itne att sätta ord på det...

    SvaraRadera
  16. Håller fortfarande tummarna för er. Det är väldigt vanligt med blödningar i början på graviditeten. Hoppas för fullt på att du är gravid och att allt kommer gå bra. Ta hand om dig! *kramar om*

    SvaraRadera
  17. Jag skickar dej en stor styrke kram. Kan knappt läsa din blogg längre, blir så ledsen. Kram

    SvaraRadera
  18. Fy fan vännen vad ni ska behöva ga igenom. Jag hoppas hoppas hoppas att det gar bra i alla fall den här gangen, men stressen och oron är sa hemsk. Att fa ett fint plus och sen blödningar, det är ju tortyr.

    OM det inte skulle ga bra den här gangen sa tycker jag gott att du kan kräva att fa nagonting mer att ta under ruvartiden - tex blodförtunnande eller prednisolon.

    Jag tänker pa er! Stor stor kram fran Lisa

    SvaraRadera
  19. Det jag tycker är lustigt är att är det missfall så ska det ju ändå visa att du är gravid för alla hormoner och det försvinner ju inte direkt.. Nej jag tror felet är testet, och man kan blöda även att man är gravid så jag håller hoppet uppe och tror att du lyckas denna gång .... Så jag håller tummarna för dig att du ska lyckas denna gång...

    SvaraRadera
  20. Åh, Joanna.. Det är så himla orättvist och jag sitter här och torkar bort tårarna framför datorn på jobbet..

    Jag fortsätter hålla tummarna ändå, det måste vara er tur nu!

    SvaraRadera
  21. åh, jag tycker så synd om dig.. Vill bara säga att jag är gravid i v 35 nu och har blött genom hela graviditeten. Jag började blöda i början och sen har det vart uppehåll men nu har jag blött sen v 20 ungefär. Jag är sjukskriven men bebisen mår bra =) jag håller fortfarande tummarna för dig och hoppas att det ska gå vägen! Det är ni värda!

    SvaraRadera
  22. Jag tycker att du ska gå och ta ett B-HCG (alltså som blodprov). Det är det enda test som kan säga om det är en normal graviditet eller inte. Uppenbarligen har du förhöjda graviditetshormon, annars skulle ju inte testen ge så fint utslag. Med ett utomkveds skulle ditt test inte bli svagare eftersom HCG ökar även om det inte ökar lika snabbt och mycket som vid en normal graviditet. Det är vanligt med svagt positivt test vid ett utomkveds, men det borde som sagt rimligen inte bli svagare (om nu ditt test fungerat, kan du inte prova med andra stickor?)Allt för att du ska slippa denna påfrestande ovisshet! Förhoppningsvis kan väl din klinik låta dig ta detta blodprov! Håller tummarna för dig!

    SvaraRadera
  23. Jag gråter hejdlöst när jag läser vad du skrivit. Jag gråter för både dig och mig därför att det ÄR INTE så här det ska vara!!! Det är förjävligt så gråt och var arg!!! Kram!!

    SvaraRadera
  24. Jag håller verkligen alla tummar för att det inte ska vara ett missfall. Vet att det inte är någon tröst men jag blödde i början av graviditeten och hade mensvärk from hell... Var helt övertygad om att det skulle bli ett missfall. Men det blev det inte, sonen är nu fem månader.
    Styrkekramar!
    /C

    SvaraRadera
  25. Håller tummarna att du fortfarande är gravid!

    SvaraRadera
  26. Hoppas du känner genom datorn hur mycket jag tänker på dig och känner med dig. KRAM!

    SvaraRadera
  27. Fy fasiken... Skickar en kram!

    SvaraRadera
  28. Hoppas verkligen du fortfarande är gravid! Håller tummar och tår så hårt det går!

    Kram kram Ninna

    SvaraRadera
  29. Fortsätter också att hålla tummarna. Åh vad jag önskar att du hade fått trycka upp världens starkaste test i ansiktet på oss alla idag. Håller med om att du borde försöka få kolla HCG-nivåerna i blodet nu. Ovissheten är ju jobbig för oss läsare och jag kan inte ens föreställa mig hur du måste uppleva den. Att du dessutom tvunget skulle bli faster mitt i alltihop... Det finns verkligen ingen rättvisa. Stor kram

    SvaraRadera
  30. hoppas du är gravid
    jag tjuvtestade på mitt FET och fick ett plus, testade, sen på testdagen och det var neg. Då förklarade de för mig att de hormoner jag tagit i samband med FET kunde ge falska plus om man testade för tidigt.
    Hoppas att ditt blir starkare till den 11:e

    SvaraRadera
  31. Fy fan vilken pissig dag du haft! Säger dock som många andra att det inte är kört än. Håller alla tummar och tår jag kan hitta för att det ska vara en graviditet och inget annat.
    Styrkekramar i massor.

    SvaraRadera
  32. jag tycker oxå att det är konstigt om det nu skulle vara missfall eftersom hormonerna inte sjunker så snabbt ifall det skulle vara så...

    SvaraRadera
  33. Det känns väll förståss som en piss i havet men jag tycker gravtestet ser ut som i lördags. Mina har aldrig ökat särskilt (ja, jag vet att jag kanske inte är den bästa att höra det ifrån iochmed att jag fått missfall, men samtidigt har ju hjärtana börjat slå och graviditeten gått vidare innan det skitit sig så jag vill ändå mena på att jag kan säga något om gravtest för från början har det ju funkat)och det har tagit några dagar innan dom blir klart starka. Har sett massor av folk som haft klara fina pluss att visa upp vid BIM, men mina pluss ser ut så först efter en-två veckor till.
    Blödningarna kan vara vad som helst, det har jag varit inne på förut. Men visst förstår jag om det känns tröstlöst att tänka så. Och jobbigt! Jag vill ta ett nytt vul för att veta hur det ser ut där inne, men jag orkar typ inte heller. Jag orkar inte veta riktitigt. Kanske känner du så med nu? Man orkar liksom inte hoppas efter allting.
    Men vi är många som hoppas åt dig!

    Kram

    SvaraRadera
  34. Som nån annan skrev förut med om testet, jag har ju haft ett missfall som skötte sig självt, dom andra har jag skrapat. Men iallafall, det blev så att jag fick mens som försvann efter 2 dagar och då testade jag, då var det pluss, jag ignorerade den blödningen och fick massor av bruna flytningar i några dagar, jag testade och testade och plussen var samma, men blev inte starkare. Det tog ytterligare en vecka innan plusset blev svagare och iochmed att jag började blöda igen på riktigt så försvann plusset helt efter några dagar till.
    Så det tog iallafall en vecka innan det blev svagare, så tror inte riktigt ett test på 2 dagar borde visa svagare heller.

    SvaraRadera
  35. Men fan! Jag började gråta, jag vill så gärna att du ska lyckas. Vilken överjävlig skitdag. Önskar att det fanns något jag kunde göra för dig. Men jag håller tummarna ett litet tag till för säkerhets skull.

    SvaraRadera
  36. Nä.Vägrar tro på missfall igen! Håller fortfarande tummarna! Tills motsatsen verkligen är bevisad! Har själv haft tre missfall och tre lyckade graviditeter. Endast i min sista graviditet lyste blodet med sin frånvaro!!!
    Kramis Ulrica

    SvaraRadera
  37. Jag orkar inte tänka att det ska vara kört ännu....så jag tänker fortfarande positivt! Men förstår så all oro o sorg. Stor kram o hoppas på det bästa..

    SvaraRadera
  38. Massor med kramar! Hoppas förstås fortfarande att det inte är ett missfall utan bara något "annat problem". Hoppas hoppas hoppas att det är något annat!!!!

    SvaraRadera
  39. Alltså, om du nu har fått ett missfall så är livet så jävla värdelöst!!! Vi vet alla att det är stor brist på rättvisa, Men så här!?!?!? Nä det är inte ok!!! Jag hoppas innerligt att det finns någon annan orsak till blödningarna än missfall! Stor kram!!

    SvaraRadera
  40. Skit! Stor kram till er bägge!

    SvaraRadera
  41. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig! Håller tummarna som alla andra också gör!

    SvaraRadera
  42. hoppashoppashoppas för er skull!
    du är bra på att sätta ord på dina tankar och känslor, vilket gör det liite lättare att förstå vad du/ni går igenom.

    SvaraRadera
  43. ÅÅÅÅ nej . . . *kram *

    SvaraRadera
  44. Som alla andra som läser så har jag inte givit upp hoppet. Gör inte det du heller. Det är inte tokigt att gå till gynakuten - VUL och s-hCG som sedan upprepas efter 2-3 dagar. Styrkekramar!

    SvaraRadera
  45. Jag är så himla ledsen Joanna!! Det är så fruktansvärt orättvist som ni behöver gå igenom.
    Jag skickar massor med styrkekramar till dig!

    SvaraRadera
  46. Nää... inte igen... Jag har inte misslyckats lika många gånger som du, så jag kan inte säga att jag vet vad du känner. Och jag har fått ett barn med ivf en gång, så det här med syskonförsök är verkligen ett lyxproblem. Men tidiga missfall vet jag var det handlar om. Och det är lite extra jobbigt när man först får pluss, för att bara nån eller några dagar senare få missfall. Och samtidigt är det svårt att få förståelse, för "det var ju så tidigt, knappt man kan kalla det missfall". Många varmar kramar!

    SvaraRadera
  47. Fortsätter också att hålla mina tummar att det inte är över. Kramar i massor!

    SvaraRadera
  48. Massor av kramar, ni förtjäntar verkligen inte mer prövningar....

    /Linda

    SvaraRadera
  49. Låter som en fruktansvärd dag! :-(
    Stor kram

    SvaraRadera
  50. Tänker på dig och hoppas!

    SvaraRadera
  51. Vi är många som hoppas på att det fortfarande är positivt. Håller tummarna tills motsatsen bevisats. Många stora kramar!

    SvaraRadera
  52. Nej, det finns inga ord för hur tråkigt jag tycker att det är. Håller fortfarande tummarna dock och hoppas hoppas att det finns något hopp kvar.

    SvaraRadera
  53. Hej Joanna. Jag blödde lite liteg rann med Stella och tänkte att"Nu är det kört". Med tanke på allt ni gått igenom så vill jag inte ge massa falsk pepp för det hjälper ju inte dig. Jag hoppas att det tar sig för dig, att du faktiskt är gravid och att kroppen dummar sig lite bara. <3
    Jag vet inte hur man orkar som du gör men du är så stark och modig. Jag vete tusan hur många IVF-försök jag hade orkat med om jag vore i din sits. Jag hoppas, hoppas för dig och håller tummarna stenhårt.

    SvaraRadera
  54. Men fy faaaan!!! Hur kan livet vara så här sjuuukt orättvist!!! Jag hoppas så innerligt att den där blödningen inte betyder något negativt....hoppas, hoppas, hoppas. Varma kramar till er

    SvaraRadera
  55. Kära goa bloggvän, det finns inga ord som tröstar. Det här är ett vansinnigt grymt lotteri och det skulle ha varit bådas vår tur nu men det blev ingens.
    Många kramar till er!

    SvaraRadera
  56. Det finns verkligen ingen rättvisa ALLS! Men när ni har hämtat er och fått nya krafter tycker jag att ni ska be om en missfallsutredning, det har man rätt till om man har fått 3 missfall.

    Jag skickar massor av tröstkramar!

    SvaraRadera
  57. Kommer inte ihåg hur jag hamnade på din blogg men jag har tänkt på dig mycket under denna period. Hoppas verkligen att det inte är missfall! Tummarna är blålila!!

    Jag blir bara så arg när jag läser vad ni går igenom, och så ledsen :(
    Varför ska vissa få ha det såhär, slitas mellan hopp och förtvivlan? Ge inte upp! Jag beundrar din styrka. Dagen kommer, sooner or later, det tror jag definitivt på. bamsekram till dig Joanna och tack för din blogg

    SvaraRadera
  58. Det kan ju faktiskt vara så att du fortfarande är gravid, och det håller jag båda mina tummar för! Många stora kramar till er!

    SvaraRadera
  59. Nej, nej, nej... Det är så fel... Mina tankar finns hos er...
    Varm kram

    SvaraRadera
  60. Hoppas att du har en bättre dag idag !

    Kram

    SvaraRadera
  61. Hoppas för er skull, det borde vara er tur nu! Hur det än går släpper jag aldrig taget om tummarna!!

    SvaraRadera
  62. Hoppas så innerligt för er skull!! Hur mycket ska ni behöva gå igenom?
    Varma Kramar!!

    SvaraRadera
  63. Hoppas på att få läsa ett positivt nästa inlägg (i alla bemärkelser).

    Stor kram kämparen

    SvaraRadera
  64. Vet inte ens vad jag ska skriva. Håller självklart fortsatt tummarna för att du är gravid med en bebis som tänkt stanna kvar hos dig. Kramar i massor!

    SvaraRadera
  65. Hoppas verkligen att det inte är kört ännu! Tänker på dig. <3 Stor Kram!

    SvaraRadera
  66. Hjärtat blöder på mig, jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag fortfarande hoppas. Kan det här aldrig ta slut? Kan det inte bara vara er tur snart, hade jag kunnat gjort något hade jag gjort det. Många stora varma kramar

    SvaraRadera
  67. Många kramar! Livet är inte rättvist.

    SvaraRadera
  68. Fy vad jä*la förb*nnat orättvist! Seriöst! Det får väl räcka med skit åt er nu!?! HÅLLS DÄR, BEBIS!
    Kram på dej!
    /E

    SvaraRadera
  69. Har varit inne här nu flera gånger och läst, men inte skrivit nåt, då det känns så svårt att skriva nåt vettigt. Men jag tänker på dig varenda dag ska du veta!

    Kramar och kärlek till dig<3

    SvaraRadera
  70. känner med dig...

    för oss tog det 8 år, 1 separation, 2 förlovningar ,1 stor hund, massvis med renoverings projekt, utlandsresor, ett helt drös med nya gynekologer, piller, sprutor, natur medicin och till slut 4 st icsi behandlingar...

    men jag minns hur det kändes ,de där jävla dagarna och hoppet som trots allt aldrig lämnat oss helt fast jag låg på badrums golvet i foster ställning och tjöt av psykiskt smärta som en tokig varg eller ett vilddjur....

    tänkte ge dig lite hopp... för efter allt det där... så ska vi nu slutet på månaden få träffa våra ungar... Milton och Julia,ännu i magen och ännu sparkande på min urinblåsa men så efterlängtade och älskade så det inte kan beskrivas...

    vi tänker på dig och hoppas av hela vårt hjärta att ni en vacker dag få uppleva samma lyckorus som vi fick uppleva...

    för i slutändan, bli ni jo en familj... frågan bara är när och hur =) lycka till !

    SvaraRadera