måndag 24 januari 2011
Varför håller kliniken käften?!
Nu är det en och en halv vecka sen jag hörde av mig till kliniken med ett par enkla frågor som de haft ett par månader på sig att tänak igenom. Hur svårt kan det vara?! Och hur mycket jobbigheter ska man behöva utstå? Räcker inte allt annat? Seriöst...ska jag behöva tjata på dem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Ja, antagligen. Men det är ju för sorgligt... de borde ju veta om att de har att göra med människor som har mycket nog att tänka på. Att det kunde vara värt att anstränga sig lite!!!
SvaraRaderaHoppas att de hör av sig snart!
kramar
Tragiskt att de inte verkar vilja förstå hur stor del av människors liv de håller i sina händer. Har du ork så tjata på dem tills de fattar vad de gör!
SvaraRaderaDu ska inte behöva det, men de verkar ju inte förstå, så tyvärr måste du nog.. Däremot tycker jag att du ska tala om hur du känner för dem.
SvaraRaderaHoppas du får tag i dem/att de hör av sig snart.
Kram och lycka till.
=( pissigt!
SvaraRaderaKram vännen
/Fredrik
Jag var med om ngt liknande dig. Jag slapp i för sig ivf-djungeln men jag hade upprepade missfall, det blev operation och en massa undersökningar. när jag sitter där och lipar på soffan över min kropp som vägra lyda mig passar min exsambo på att lämna mig. Jag behöver väl inte säga att världen föll, för jag tror du vet exakt. Jag var 31 år och tänkte att nu är livet slut. Det blir aldrig några barn, och jag kommer för alltid vara ensam.
SvaraRaderaAtt försöka få barn men misslyckas är enorm påfrestning för förhållandet. Det är så lätt att tappa bort varandra. MItt ex var i för sig en riktig idiot men jag var nog inte så rolig heller. Vi nådde inte varandra i allt det där, och tappade varandra.
Men konstigt nog överlever man. Jag blev singel, jag datade och så smånigom träffade jag en ny man, som hade barn. Jag tänkte att även om jag inte får några egna så får jag leva i en familj med barn.
Det tog ett år att bli gravid den här gången. Jag är ff nervös och tror det ska gå åt skogen.
Men det jag vill säga dig är, att hur det än blir så blir det bra. Man faller men man kommer upp igen. kramar v
Gaaaaaaaa....... ja, det är för jävligt! Verkar inte bättre än att du får tjata på dem.... Kram Kix
SvaraRaderaEgentligen skulle jag bara vilja svara NEJ på din fråga, men tyvärr måste du nog ligga på. Det är verkligen tråkigt när de vet hur mycket ni har kämpat!
SvaraRaderaKram!
Fy va dåligt av dem att inte svara. Ni har fått utstå tillräckligt tycker jag. Hoppas du orkar slå näven i bordet för det verkar vara det enda som gäller nu.
SvaraRaderaMassor med kramar och kärlek till dig!
Tack mina vänner för era stöttande ord! =)
SvaraRaderaTänker höra av mig till kliniken imorgon och fråga vad det är som möjligtvis kan dröja så här länge...
Hej du har jättefinblogg, jag gillar den. Men tycker du borde ha någon omröstning eller liknande för oss läsare. Själv använder jag mig av http://www.valresultatet.se när jag gör mina till min blogg.
SvaraRaderaGlöm inte titta in på min blogg också! :)
Jag blir så ledsen för din skull då jag läser din blogg. Jag håller alla tummar jag har och hoppas verkligen på ett underbart år för er!
SvaraRadera