Vi hittar inte tillbaka. JAG hittar inte tillbaka. Det går trögt, segt och långsamt. Var försvann vi? Och när försvann vi? Och varför?!
Vi mår dåligt mest hela tiden och jag vet ärligt talat inte vad som händer...men jag vet att ingen av oss orkar ha det så här. Att bo tillsammans, leva tillsammans men utan att det känns att vi är tillsammans...
Jag har flyttat hem till mamma. Tills vidare. Med förhoppningen att saknaden och längtan ska få mig att hitta tillbaka till A...
Efter alla tummar ni har hållt, vågar jag knappt hoppas på fler faktiskt. Men om ni skulle råka ha en över, kan ni hålla den för mig en liten stund? En liten tumme för att det här året inte ska bli ännu sämre än 2010.
måndag 10 januari 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tänker på dig.
SvaraRaderaDu är inte ensam ... *kramar om*
Oh no! Hoppas ni hittar tillbaka! Har ni funderat på parterapi? Jag har vänner som provat det och tyckt det har varit till hjälp. *krama om*
SvaraRaderaMen raring!
SvaraRaderaJag förstår att det är lätt hänt när andra problem stjäl allt fokus.
Men jag har tummar kvar till dig och er. Jag tror att ni kan hitta tillbaks till varann och till er kärlek!
Efter ett så långt och tungt år vill man ju bara säga att det här året aldrig kan bli sämre. Men jag förstår att du kan tänka i de banorna.
Men jag HOPPAS, allt vad jag kan, för er skull!
Styrkekramar!
Usch och nej...vad tråkigt att det skulle bli så. Förstår att en sån här sak nöter och sliter på förhållandet. Hoppas, hoppas att ni/du hittar tillbaka till varandra, eller det viktigaste, att du hittar dig själv i det hela. Stor kram....Akå
SvaraRaderaMassor med kramar kommer har.....
SvaraRaderaAtt ga igenom allt detta som ni har gjort ar en stor pafrestelse.....hoppas ni kan losa detta......tanker pa dig under denna jobba tid....
kram aussie
Jag känner inte dig personligen, men jag skulle vilja krama dig nu så mycket.
SvaraRaderaDet som ni gått igenom är fruktansvärt svårt för de enstaka personerna, men även för ett äktenskap. Jag känner likadant här hos oss.
Jag tror att du har gjort rätt, kanske lite fysiskt avstånd ska hjälpa.
Jag tror att ni ska hittat tillbaka till varandra. Ni älskar varandra. Ni är starka tillsammans, även om det inte känns så just nu.
Jag önskar av hela mitt hjärta att ert 2011 blir mycket bättre än 2010.
Ta hand om dig!
Varma kramar
kram vännen! klart vi fortsätter hålla tummarna! kram kram kram kram
SvaraRaderahar hållit tummarna för dig sedan i somras, och tänker fortsätta göra det. ta hand om dig och jag hoppas verkligen, verkligen att allt löser sig på något sätt.
SvaraRaderavarma kramar
M.
Nej, vad tråkigt! Hoppas, hoppas att ni hittar tillbaka. Kramar!
SvaraRaderaSjälvklart får du alla tummar jag har!! Det känns som om det bara kan bli bättre?! Ni måste ha och ha haft jättetungt... All världens kramar till dig! Önskar dig frid, ro, och ett bra år...
SvaraRaderaKram
Oj. Såg inte det här hända, faktiskt. Det kan vara bra med en paus och sedan hitta tillbaka. Självklart håller jag en tumme. 2011 kommer att bli ett bra år! Kram!
SvaraRaderaMen, oh gumman!!! Vet inte vad jag ska skriva, är mest stum. Att den här resan för oss "drabbade" ska göra så ont och ta sådan skada. Jag hoppas som du att din saknad och längtan gör att ni en dag hittar tillbaka till varandra.
SvaraRaderaTänker på dig!!!!
Många varma och kärleksfulla kramar från Lila
Åh, fina du!
SvaraRaderaJag blir så ledsen. Jag vet hur lätt det är att tappa bort varandra i processen med ivf, alla tvivel på mig själv som kvinna, att räcka till mellan alla sprutor med hormoner och misslyckade försök. Hitta dig själv igen, den du är idag, och först därefter kan ni försöka finna varandra igen. Kram!!
Detta var så fruktansvärt tråkigt att höra. Jag hoppas innerligt att ni hittar tillbaka till varandra. Jag håller tummarna jättehårt för det.
SvaraRaderaStor stor KRAM!
Håller tummar och tår för er. att du ska börja längta och att allt blir bra!
SvaraRaderaJag vet inte vad jag ska säga,men klart jag håller tummarna.Sen kan man tyvärrr inte tvinga fram känslorna.
SvaraRaderaSjälvklart håller jag mina tummar för dig kära du!
SvaraRaderaJag håller tummarna så hårt jag kan för er båda två. *kram*
SvaraRaderaFina fina Joanna, Du har mina tummar, stenhårt hållna!
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att det löser sig för er!
Finns här om jag kan göra någonting!
KRAMAR I MASSOR
Stor kram, självklart håller jag tummarna för att det här blir ditt år!
SvaraRaderaIVF vardagen är tung och jobbigt och det är inte konstigt att man kan tappa bort varandra på vägen så som det sliter och tär. Du verkar vara en väldigt klok människa - därför litar jag på att du gjort helt rätt och att den här pausen är precis det ni behöver för att hitta tillbaks till varandra. Håller tummar och tår stenhårt knutna för er
SvaraRaderaJag känner dig inte men ingen ska behöva må så dåligt så självklart håller jag båda mina tummar för dig och er!!!
SvaraRaderaOj vad ont i hjärtat jag får för er skull, har oxå varit där men vi lyckades hitta tillbaka till varandra. Det är ju så mkt annat som tar ens fokus bland sprutor, spray och läkarbesök och det är aldelles för lätt att gå vilse..... Håller båda tummarna för att 2011 blir ditt år, det är verkligen din tur.
SvaraRaderaSTOR kram!
/Linda
Vad tråkigt att läsa. Hoppas verkligen att ni kan hitta tillbaka till varandra.
SvaraRaderaMånga kramar och tankar till dig.
Åh nej... HOppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra snart, och att ni nu får lite distans till allt som hänt, eller inte hänt.
SvaraRaderaJag tror verkligen att 2011 är ivf-kämparnas år!
Många kramar
Finaste Johanna, uppdaterade mig på vad som hänt hos dig och blir så otroligt ledsen över det som sker i ditt liv. Kan det inte ta slut med bekymmer snart?! Mina tummar kommer alltid hållas oavsett vad som sker, men önskar att ni kan hitta tillbaka till varandra och att 2011 kommer strö guldregn över dig.
SvaraRaderaMånga kramar
Anna
Jag håller alla tummar och tår och önskar att lycka ska vara ordet att minnas när du ser tillbaka på 2011. Tänker på dig.
SvaraRaderaJag önskar att jag bodde närmare dig så att jag kunde ge dig en stor kram, men du får en genom datorn istället STOR KRAM <3. Ivf karusellen är jobbig för alla & det sliter på ens relation. Jag hoppas att ni ska hitta tillbaka till varandra. Självklart har vi tummar över.
SvaraRaderaTänker på dig!
Självklart har jag tummar kvar och jag håller dom för dig! Jag hoppas att ni hittar tillbaks till varandra men framför allt att du hittar tillbaks till dig själv!
SvaraRaderaTack för tummarna! Ni är alldeles underbara, det vet ni va? =)
SvaraRaderaMen vad tråkigt att det skulle bli så, men det är nog inte så konstigt efter allt ni gått igenom. All er energi har gått åt till att få ett barn tillsammans... Ni vet bäst så ni har nog tagit rätt beslut att vara ifrån varandra ett tag. Men jag hoppas att ni kan hitta tillbaka till varandra igen.. på ett eller annat sätt!
SvaraRaderaJag håller mina tummar på att 2011 blir ett bättre år för både dig som person och er som ett par!!!
Många kramar till dig...
Du har verkligen haft (har) det tufft, men jag hoppas så innerligt och håller alla tummar att det snart ska lätta.
SvaraRaderaDet här är vad jag önskar dig det kommande året, kära bloggvän!:
"Må dina steg vara lätta
och din blick glad och ljus.
Må du vara omgiven av kärlek,
känna hopp och tro.
Må du ha luft under dina vingar
och trygghet i ditt bo."
Många, många kramar till dig
håller alla tummar jag har!
SvaraRaderaOj, all längtan och kämpande efter barn kan göra en galen, men ni får ju inte glömma bort varför ni vill ha barn, Det är ju för att ni älskar varandra!!!
SvaraRaderakram och ta hand om er.
Skickar massa med styrkekramar och håller tummarna så hårt att det ska lösa sig för dig/er. Jag hoppas verkligen att ni hittar varandra igen.
SvaraRaderaJag har aldrig gått igenom det ni går igenom, men jag har varit sjuk. I ett inferno av sprutor och läkarbesök, provtagningar, mediciner, kaoskänslor och miljoner tårar, tappade min kärlek och jag bort varandra. Vi som alltid hållit varandra i handen klappade nu lite försynt på varandra, som en skötare tröstande klappar sin patient.
SvaraRaderaSå vi gick ifrån varandra. Det fanns inget kvar som kunde kallas kärlek, för allt det hade försvunnit in under min egen ångest och rädsla.
Efter tre månade ifrån varandra kom vi på att vi inte kan leva utan varandra. Tyvärr kom vi på det omlott, men tids nog älskade vi samtidigt. I maj blir vi man och hustru och kärleken, tryggheten och vänskapen är starkare än nånsin!
Så J, jag håller alla tummar och tår för att ni gör samma sak. Vägen till det slutgiltiga beslutet är jobbigt, men ack så nyttigt, hur utfallet än må bli. Jag lovar dig att vad som än händer kommer det till slut att sluta gott!
Kram
Jag har en tumme över. Den håller jag för er!
SvaraRaderaSkickar en kram till dig och håller mina tummar
SvaraRaderaHej Joanna! Jag har följt dig här på bloggen under en längre tid och lusläst varje inlägg om er kamp. Jag, precis som många andra här, går igenom samma kamp för att skapa det där lilla livet som vi så desperat vill ska finnas i våra liv! I fyra år har vi fått acceptera nederlag varje månad, IVF inkluderat. Jag har aldrig kommenterat något av dina inlägg men jag vill att du ska veta att du skriver så bra! Du sätter verkligen ord på allt det där jag känner! Jag hoppas av hela mitt hjärta att du och A hittar tillbaka till varandra!!
SvaraRaderaMånga kramar till dig!
Jag har följt din blogg en tid och tycker att ditt liv är så sorligt och orättvist just nu. Kärlek kan ta slut....Det vet ni bäst själva. Det kan också vara så att ni två tillsammans är starkast i hela världen efter det ni gått igenom. Jag vet inte, har inte varit i din situation men en tanke är att ni har valt varandra av kärlek och försöker skaffa en större familj - det är en definition av kärlek tycker jag.
SvaraRaderainnerst i ditt hjärta kommer du att veta en dag.
Kram
Så jobbigt :( Tänker på dig och hoppas att ni hittar tillbaks snart igen.
SvaraRaderaKramar
jag håller alla tummar,fingrar,tår,..ja, allt jag har..för även om jag inte känner dig blir jag så berörd av din historia och tycker att du förtjänar all tummhållning i världen. Jag vet att ni hittar tillbaks till varandra :)
SvaraRaderaHej! Kul att höra ifrån dig, även om det är dystra nyheter. Jag känner igen mig, man orkar inte hur mycket som helst ihop, så har vi kännt med våra missfall. Och sen vårat senaste som kom i sen vecka så hade vi en riktig fnurra på tråden, men börjar hitta tillbaks nu. Det låter klyshigt men män och kvinnor sörjer liksom olika, alltså att sörja det som inte blir. Och det kan bli så att man helt tappar bort sig i sorgen då över att allt inte blev som det blev.
SvaraRaderaEn paus är nog bra, oavsett hur det sen slutar.
Det är en riktig livskris ni går igenom, låt det ta tid och så får vi se sen vart allt hamnar.
Jag hade en fin kuratorskontakt från sjukhuset efter min senaste förlust, jag rekommenderar något liknande för dig.
Tillsammans eller ensam, men se om det finns nån kurator att gå till, ingen random, utan nån som jobbar med ivf eller på sjukhus med sorg och sånt.
För det är vad mycket handlar om med, sorg över missfallen ni faktiskt hade! Hoppet ni fölorade där, och sen nu sorgen över att ni tappat bort varandra och dig själv.
Kramar
Riktigt tråkigt att höra. Jag håller alla fingara och tår för er
SvaraRaderausch vad ledsen jag blir för din skull... ruttet att ni inte ens kan få vara ledsna i varandra iaf. jävla skitliv det här...
SvaraRaderaOm jag är på g neråt så hör jag av mig och kollar om du vill ta en fika och kräkas ut litegrann (eller kanske 8 glas vin - brukar funka lika bra som kakor när man är ledsen och less)
skickar en jättestor varm kram tjejen.
Håller tummar och tår!!!
SvaraRaderaVet du, det är inte konstigt att det är så där. Våga be om hjälp om ni vill hitta tillbaka. Gå i terapi tillsammans för ni kanske behöver hjälp med att fokusera på er! Ni har haft fokus på annat så länge och då är det så svårt att skifta tillbaka!
SvaraRaderajag håller mina för ER.
kram
Gumman... :(
SvaraRaderaVi känner inte varandra IRL men jag vill ändå skicka över en massa kramar genom cyberrymden och hålla alla tummar jag kan. Jag hoppas så innerligt att du får ditt barn och att du och sambon finner tillbaka till varandra.
Massa kramar till dig! Jag håller också alla tummar jag har.
SvaraRaderaJag känner inte dig men jag kan till viss del känna igen mig i dina funderingar. Jag har mått allt sämre och efter att jag bröt i hop på jobbet strax innan jul började jag gå hos en kurator som är knuten till kvinnokliniken. Och det har varit så skönt att prata med någon utanför. Någon att få gråta ut hos men också få en hel del tips på hur jag ska jobba vidare. Det har hjälp mig jätte mycket. Även i min relation till min man som mumera inte behöver ta alla mina gråtattcker.
Styrkekramar till dig!
Har följt din blogg ett tag och du får självklart mina tummar också!!
SvaraRaderaÅ nej! Ni får inte tappa bort varandra! Låt inte det här dra isär er, låt det istället för er närmre varandra.
SvaraRaderaJag hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra!
Massor av kramar!
Vad förbannat trist att det skulle bli såhär. Men tur att ni bestämde er för att ta en paus först för att försöka känna de där känslorna till varandra som ni gjort förut, innan ni gjorde slut på riktigt. Jag förstår att det kräver otroligt mycket av en relation att behöva gå igenom det ni två gjort det senaste året. Men ni är starka. Jag tror och hoppas att ni kommer hitta tillbaka till varandra. Styrkekram. <3
SvaraRaderaHåller alla tummarna,
SvaraRaderaMånga varma kramar
Usch vad jobbigt. Tänker på dig! Du har en award att hämta hos mig.
SvaraRaderaKram
Du får alla mina tummar!! Jag hoppas verkligen att allt kommer lätta för dig snart. Ta små steg åt gången så.
SvaraRaderaKram
Åhhh, jag håller tummarna hårthårt för att ni hittar tillbaka till varandra igen.
SvaraRaderaSkickar en stor kram!
//Mary
Jag har inte kommenterat tidigare men följt din blogg under en tid och gråtit med dig i många inlägg... Så även detta. Gör mig ont att läsa att ni valt att ta en paus, men jag hoppas att ni valt rätt för er relations bästa.
SvaraRaderaKärleken dör om man inte underhåller den tyvärr. Kärleken är som en eld; om man vill att elden ska fortsätta brinna måste man lägga på bränsle. Om man inte lägger på bränsle så kommer den förr eller senare falna och dö ut. Och bränsle hittar man inte alltid själv... Jag hoppas verkligen att ni hittar tillbaka till varandra.
Om en vanlig eld har dött så finns det fantastiska Firestarters att köpa, en liten liten gnista från en tändsticka kan få dessa att tända rejäla eldar igen. Jag hoppas innerligt att ni hittar bränsle/firestarters i er relation.
Kram! /Madde
Glömde skriva att jag självklart håller alla tummar jag har! /Madde
SvaraRaderaJag läser din blogg ibland o tycker att du skriver så rakt o ärligt om hur hemsk allt är med all ivf skit. Livet är inte rättvist på något sätt. När man sitter mitt i skiten är det svårt att se någon ljusning men när man orkat kämpa sig därifrån så kan man hitta andra lösningar. Min skräck är oxå att min man inte ska orka mera. Jag hoppas ni kan hitta tillbaka till varandra o se ljusare på framtiden./Lina
SvaraRaderaDu får mina tummar med! Hoppas ni hittar tillbaka till varandra igen. Stor kram
SvaraRaderaDet är inte lätt att också kämpa för sin relation när man gått igenom så mycket som ni har gjort, men jag hoppas att ni ska hitta tillbaka till varandra. Självklart håller jag mina tummar för att allt ska gå vägen för er. Stor kram!
SvaraRaderaJag spar alla tummar jag kan hitta och låter dem hållas så hårt. Joanna, det är inte lätt att vara i din situation, du som är så stark och kämpar, du som stöjer oss, söker information, ställer frågor, hoppas, letar lite till, längtar. Och därefter skall behöva bli så besviken. Du vet ju att vi är många som följer dig som också går igenom tuff barnlöshetsperiod, och vi vet, vi vet så väl att den här skiten tär på sexlivet, vänskapen, kärleken, relationer, jobbet. Ja, ta mej fan ALLT! Det är så fruktansvärt ledsamt att läsa att skiten har ställt till det i ert samboliv. Ett samboliv som säkerligen var alldeles underbart innan allt detta startade. Jag hoppas att längtan efter varandra är så stark att ni hittar tillbaka till varandra. Jävla skitsituation! Ja som vanligt skräder jag inte med orden... Massor av kramar, tummar och tår! Kix
SvaraRaderaÄlskade vän, du har fått en award hos mig! Kram Lila
SvaraRaderaJag har missat det här!!!
SvaraRaderaKära söta vän! Du har mina tummar alltid, alltid! Jag hoppas så att det ska gå bra för dig på alla de sätt och vis. Kriser är bedrövliga, bara så hemska. Stor stor kram från mig till
Jag känner dig inte men jag känner så för dig!
SvaraRaderaHåller båda mina tummar för dig att du får ett 2011 precis som du vill ha det!
Kram
Kristina
Åh nej, vad jobbigt. Håller alla tummar för er. Ni kommer att ta er igenom detta. Det tror jag och hoppas. Mass kramar
SvaraRaderaEtt sånt där dåligt citat är efter regn kommer solsken.Men i ditt fall håller jag tummarna för att det ska bli bra. Nette
SvaraRaderaÄven om jag inte känner dig så tänker jag på dig varje dag! Jag hoppas att du inte mår allt för dåligt, att du har kunnat samla dina tankar och att ni kan hitta vägen tillbaka till varandra! Jag skriver till dig också av helt egoistiska själ...jag saknar dina inlägg!
SvaraRaderaKram!
Kände likadant i höstas och jag tyckte inte att saknade och tomheten efter sambon fylldes av uppehållet. Tyvärr så har man ingen ork att känna kärlek och längtan efter en annan vuxen människa. Först måste du orka leva vidare med dig själv. Vi valde att leva vidare som två kompisar. Det kom andra stunder i vardagen som vi hittade varandra i och nu tror jag vi funnit varandra igen!
SvaraRaderaTänk efter han kan glida ifrån dig är du berädd att offra det? Annars är mina starkaste rekomendationer att hålla hårt i varandra nu även on kärleken känns som den har tagit slut....
Vad du än kommer fram till så kommer du må bättre när du väl orkar bestämma dig. Kram!
Jag önskar dig all lycka och hoppas att detta uppbrottet ger dig lite lugn att lista ut vad du vill.. Bara va dig själv och ta i första hand om dig själv! Du har en Award att hämta hos mig när du har ork till det.. Kramar
SvaraRaderaÖnskar dig all lycka! När du orkar har du en award att hämta hos mig. Kramar
SvaraRaderaJag har följt din blogg länge, har oxå varit i samma soppa och förtvivlan som ni. Jag känner inte dej/er men någonstans i ert kämpande så känns de som ni verkligen behöver en paus. Vi är alla olika människor, ni är inte gamla och hur "hemskt" de låter - ni har hur mycket tid som helst kvar att skaffa barn. Vet nu tänker du - knäppa människa, hon förstår inte eller nått sånt.
SvaraRaderaMen jo, är inte psykolog eller nått sånt men som utomstående kanske man ibland har en annan syn (kanske helt fel men ändå). Under drygt 2 år har ni gjort 7 IVF, 1 FET, blivit arbetslösa, köpt hus, missfall, bästa vännen gravid samt även i familjen barn - vem skulle inte bli helt slut??? Jag skulle ha aldrig ha fixat de...
Jag tror att ni verkligen måste dra i handbromsen och komma tillbaka till verkligheten - hitta varandra och kärleken. Jag tycker inte alls att det är konstigt att ni inte har lyckats, du behöver hitta lugnet i dej själv och hinna läka emellan. En kanske konstig jämförelse, men försök hoppa på en karusell som snurrar, är inte lätt och om inte du mår bra så mår inte heller din kropp bra och är säkert en stor orsak till varför de inte lyckas.
Jag kanske har helt fel men jag har gått till mej själv och vårt kämpande i många år. Vet hur psykiskt och fysiskt jobbigt det är, man behöver må bra för att klara av det. Jag hoppas verkligen att A och du hittar tillbaka till varandra, hemskt att säga de men ni har ju varandra. Vet att längtan efter barn något som man aldrig kommer över men (hemskt att säga de) – de finns annat i livet också (vet att man inte känner så).
Jag hoppas djupt i mitt hjärta att ni lycka få er prinsessa eller prins tillslut och att ni hittar tillbaka till varandra. Du kanske raderar detta eller tycker jag har helt fel, men försök att se på dej själv utifrån – hur mår du egentligen? Stanna upp och lär dej att tycka om dej igen, ta hand om dej, skäm bort dej själv, du är en sån underbar person som ger så mycket till alla andra – familjen, bloggläsarna och vänner. Jag är en trädgårdsmänniska och när de var som jobbigast för mej sådde jag blommor. Köpte massor av frön som jag drev fram och planerade var jag skulle sätta dem – jag mådde så bra av att ha något annat att tänka på och det hjälpte mej i min sorg efter ett barn. Någonstans på vägen helade jag mej själv och vi lyckades – jag blev gravid och nu har vi en liten prinsessa.
Håller tummarna för dej/er och hoppas att vi snart får höra av dej igen på bloggen
Massor av kramar till dej <3
Sussi
Hoppas att du inte slutat blogga..
SvaraRaderaTråkigt att höra! Hoppas att ni hittar tillbaka till varandra! Stor kram! Jag håller tummarna!
SvaraRadera