Jag är en tjej på 29 år som försöker leva normalt, utan att tänka så mycket på att jag är barnlös. Vissa dagar är jag hoppfull, andra dagar är jag bara bitter. Men för att försöka leva med det så bloggar jag. Mest om resan till plusset. Andra delar av mitt liv tenderar dock att smyga sig in :)
Vår IVF-historia: Vi började försöka bli gravida sommaren 2008 och i januari 2009 påbörjade vi vår utredning. I februari samma år fick jag ett missfall efter en veckas graviditet och i juni 2009 gjorde vi vår första ivf-behandling som tyvärr misslyckades. Andra och tredje gjordes under hösten och misslyckades båda två. Nu väntade en helt ny värld av ivf-behandlingar som kostade en massa pengar. Vår fjärde ivf gjorde vi i januari/februari 2010 och det slutade tyvärr med ett minus igen. Under försök nummer fem fick vi äntligen vårt efterlängtade plus men i början på vecka 6 kom missfallet. I juni-juli genomgick vi vårt sjätte försök som återigen slutade med ett minus. I september 2010 gjorde vi vårt sjunde IVF-försök som inte ens resulterade i en återsättning. I oktober 2010 gjorde vi vårt första FET men det slutade tyvärr i ett tidigt missfall.
hej Joanna! Det verkar inte som om du mår särskilt bra nuförtiden. Jag skulle önska att jag har fel och att du helt enkelt bara haft fullt av roliga saker för dig men så är det inte va? Vi är många som bryr oss om dig och som är tacksamma för att du så öppenhjärtigt delar med dig av dina erfarenheter, positiva som negativa, men får du vad du behöver tillbaka? Har du någon att prata med privat? När jag mådde dåligt fick jag hjälp via kvinnokliniken, samtal med en terapeut som fick mig att se på mitt liv ur ett helt annat perspektiv. jag fick hjälp med att se hur jag är som människa, vad det är för personer som omger mig, vad jag behöver samt medel för att stegvis ta mig till den plats jag vill vara på för att må bra. det tog några månader men efterhand så vände det och depressionen avtog. jag mår idag jättebra och är glad för att jag vågade ta steget till professionell hjälp, utan att skämmas för mig. kanske har du redan hjälp, kanske är det inget för dig, jag ville bara dela med mig av min erfarenhet. Jag önskar dig alla lycka! Kram, Susan
Jag som tittar in hela tiden för att få höra fortsättningen! Skönt att höra att du är kvar i alla fall. Hoppas på ett fint 2011 för dig.
SvaraRadera*tröstekramar*
SvaraRaderahej Joanna!
SvaraRaderaDet verkar inte som om du mår särskilt bra nuförtiden. Jag skulle önska att jag har fel och att du helt enkelt bara haft fullt av roliga saker för dig men så är det inte va? Vi är många som bryr oss om dig och som är tacksamma för att du så öppenhjärtigt delar med dig av dina erfarenheter, positiva som negativa, men får du vad du behöver tillbaka? Har du någon att prata med privat? När jag mådde dåligt fick jag hjälp via kvinnokliniken, samtal med en terapeut som fick mig att se på mitt liv ur ett helt annat perspektiv. jag fick hjälp med att se hur jag är som människa, vad det är för personer som omger mig, vad jag behöver samt medel för att stegvis ta mig till den plats jag vill vara på för att må bra. det tog några månader men efterhand så vände det och depressionen avtog. jag mår idag jättebra och är glad för att jag vågade ta steget till professionell hjälp, utan att skämmas för mig. kanske har du redan hjälp, kanske är det inget för dig, jag ville bara dela med mig av min erfarenhet. Jag önskar dig alla lycka! Kram, Susan
KRAM
SvaraRaderaGumman, gumman.... skickar den varmaste kramen jag har på lager!
SvaraRaderaHoppas du mår bättre snart! Kram!
SvaraRaderaJag ville bara skicka en styrkekram!
SvaraRaderaKraam
♥♥♥♥♥♥♥♥♥
SvaraRaderaTänker på dig och skickar massvis med kramar och kärlek till dig!
Är så ledsen att jag blev sjuk så vi inte kunde träffas:(. Hoppas det kommer fler tillfällen snart.
Jag önskar jag kunde ge dig lite hopp i ett paket eller så.¨¨kram
SvaraRadera