Kan inte sova...

och det kan bero på många anledningar. Jag sover hemma hos mamma idag, känns skumt att inte sova i sin egen säng. A är inte här, jag har alltid svårt att sova utan honom. Det är nästintill omöjligt. Jag fryser en aning, det är kallt i det här sovrummet. Efter att ha tjatat och tjatat och tjatat på kliniken om att ge mig en tid för samtal och äntligen ha fått en tid på tisdag i nästa vecka har jag nu glömt vilken tid det var. Och jag skrev aldrig ner det.

Det KAN vara så att alla de här sakerna håller mig ifrån skönhetssömnen. Det KAN också vara så att det är aningen svårt att sova när man sitter upp i sängen med datorn i knät.

Middagen ikväll var mycket trevlig, trots att det här med barn kom upp på samtalslistan. Det gör alltid det. Oavsett vem det är man pratar med. Det var väldigt oskyldigt ikväll men ändå tillräckligt påtagligt för att jag kände att jag behövde styra diskussionen bort från detta specifika ämne.

"Det är trevligt att flytta till hus, speciellt ifall man ska skaffa familj". "Ja, jag vet ju inte vilka planer ni har".

Kände för att säga att sånt inte går att planera och att familj inte är något man "skaffar", men det kändes både onödigt och på tok för ärligt. Så jag lät bli. Men det högg till i hjärtat. Som alltid. Undrar hur många hugg man kan få innan det enda som är kvar av hjärtat är en klump av ärr från läkta hål...