måndag 14 februari 2011

Update

Kliniken har jag inte ringt igen. Blev lite trött på dem för att de aldrig svarade. Sen fick jag mig en sådär lagom shock när jag var och tränade i förra veckan och självaste ivf-läkar-Fredrik gympade på samma pass. Jag såg honom tyvärr redan i början av passet och sen var det minst sagt apsvårt att fokusera på något annat än 'jag ligger och gör sit-ups tio meter från en man som hälsat på mellan benen på mig fler gånger än vad jag kan räkna på mina händer'...

Det var någon som frågade om jag fortfarande bodde hos mamma...nä, jag har flyttat hem. Typ. Det var alldeles för jobbigt av många anledningar. Det var jättejobbigt för A och det påverkade så klart mig också. Det var omständligt att bara ha tillgång till en liten del av sina kläder och grejer. Och så var det framför allt jobbigt att inte få vara hemma. Även om förhållandet mår dåligt så är det ju ändå 'hemma' i huset, och det saknade jag också.

Så jag bor mest hemma i huset just nu. Men vi mår inte så bra. Någon av oss...

11 kommentarer:

  1. Tråkigt att höra att ni fortfarande har det jobbigt. Tittar in ibland och hoppas på goda nyheter.

    Take care!!

    SvaraRadera
  2. Hej Joanna. Jag har följt din resa nästan från början men sällan kommenterat. Vilken otur ni har haft! Inte konstigt att ert förhållande fått sig en törn. Måste säga att jag är förvånad att smällen inte kommit tidigare... har varje gång förundrat "sett" dig resa dig upp och tänkt - hur orkar hon? Kanske är det dags att lägga ivf på hyllan lite och hitta tillbaka till varandra? Jag vet att du tidigare inte varit så intresserad av adoption men kanske kan det vara en väg till ert barn? Vi valde att gå kursen parallellt med ivf och det gav en sådan förtröstan att veta att vi trots allt skulle få bli föräldrar en vacker dag. Det är såklart en annan väg till ett barn än en graviditet men jag tror att det kan vara minst lika spännande. Ni har ju inte heller åldern emot er. Jag vill inte komma med några som helst pekpinnar; jag hoppas bara att ni finner varandra mitt i kaoset. Ta hand om er båda.

    SvaraRadera
  3. Vet att det hjälper föga, men jag tänker på dig. Jag är glad att du flyttat hem igen, och jag hoppas att ni hittar varandra igen. Kram Kix

    SvaraRadera
  4. Jag hoppas ni mår bra snart båda två. Men det är inte så konstigt om ni inte gör det...

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  5. Usch! Blir väldigt ledsen av att höra att ni inte mår bra.
    Livet är då minst sagt konstigt ibland.
    Kram till dig

    SvaraRadera
  6. Hoppas ni hittar tillbaka till varandra.
    Tänker på dig!
    Stora kramar

    SvaraRadera
  7. Gud vad hemskt att folk ska behöva ha det så. Jag har alltid tagit barn "för givet", att har man samlag utan skydd så blir det barn. Så har de varit med båda mina barn, minstingen blev t.o.m till när vi skyddade oss! Hoppas innerligt att ni kommer till ljusare tider snart, och att en bebbe får bosätta sig i dig inom snar framtid! <3
    Massa styrke kramar från mig.

    SvaraRadera
  8. Kikar in då och då och följer din kamp. Förstår att det är tufft just nu. Vi genomgår ju oxå allt detta men precis som någon skrev i ett inlägg längre upp så gick vi en adoptionsutbildning paralellt. Det hjälpte mig (oss) att må bättre. Känna att man gör något som ganska säkert leder till det efterlängtade barnet. Ta hand om dig och varandra! /Linda

    SvaraRadera