Om att vara uppskattad

Stressen, migränen, allt det må-dåliga. Okej. Håll i hatten nu för här kommer domen... "-Det var värt det!"

Jo, det tyckte jag visserligen innan också, men hade svårt att motivera det ibland när sinnet åkte karusell. Men i helgen blev jag uppskattad. Officiellt!!! Och det kändes så jäkla bra!

Brudparet höll tal under middagen och tackade alla som skulle tackas. Listan var lång. Jag hade redan nämnts, som möhippefixare och som brudtärna. Men det var visst inte alls. För jag fick en egen plats, min alldeles privata lilla nisch! En helt och hållet egen meningsföljd som avslut på hela talet. Som handlade bara om mig. Det var den finaste presenten jag kunde få och jag gick omkring som på moln resten av kvällen.