Sprutorna fortsätter

Har jag fortfarande lite hopp i så fall? Jag vet inte. Men vi fortsätter. Till testdagen. Vill inte riskera något bara för att jag är en bitter pessimist.

Sen tror jag inte rumpan kan bli mycket blåprickigare. Jag har lärt mig att uthärda stickandet och numera gör vi det på ren rutin. Ligga på mage, ner med brallan, andas djupt och fram med bomullspad när det är över för att torka några droppar som kommer ut igen. Och blodet. För det blöder alltid lite grann.

Helt normalt...livet vi lever.