Hoppelihopp

Förra ivf:en såg jag till att planera in aktivitet efter aktivitet under hela väntetiden så jag inte skulle bli stirrig eller stressad över just väntetiden. Istället blev jag stressad över allt jag skulle hinna göra. Inte så lyckat nä.

Den här ivf:en kör jag den omvända taktiken. Mycket vila och lugn. Och jag måste nog erkänna att det passar mig mycket bättre. Ligga och vila i soffan och bar avänta ut det. Och veta att jag gjort allt jag kunnat för att grodden ska fästa.

Så ska jag nog göra nästa gång också......!!!!Men vad fan säger jag?!!!!! Det ska väl för i helvete inte bli nån nästa gång!!! Nu går det utför i mitt huvud. Nu är det nåt som har gått fullkomligt galet i hjärnsignalerna. Vadå " hoppet har försvunnit"? Var tog det vägen? Men stå inte bara där som ett fån...Hitta det!