Planerade graviditeter

Såna finns det ett par omkring mig nu. Skitjobbigt! Och inte bara alla-går-om-mig-och-jag-blir-ensam-kvar-känslan utan hur skrattretande det är att så många tror att det bara är att planera att få ett barn. "Först ska vi gifta oss på våren och ha ett brakbröllop, sen åker vi på en jorden-runt-resa och sen blir vi gravida på sensommaren precis när vi kommit hem så att vi kan få vår lilla bebis i maj och kan ha en mysig föräldrarledighet tillsammans i värmen."

Visst, jag får väl erkänna att jag var lika korkad förr. Och ja, jag får skylla mig själv att alla andra fortsätter vara just så korkade eftersom ingen berättar för dem att det inte är så lätt som man alltid har trott. JAG berättar inte. Bara för vissa, men långt ifrån alla.

Det är så jäkla frustrerande när jag hör att det bebisplaneras till höger och vänster. Jag vill väcka dem från deras puttenuttiga fantasivärld och redogöra hur jävla svårt det är ibland och att de kanske borde ha en gnutta verklighetsuppfattning så de inte blir så chockade och förkrossade som jag blev i början.

Jag vill ju berätta! Jag vill dela med mig av mina erfarenheter. Ett steg är väl att ha den här bloggen och det får jag ge mig en klapp på axeln för. Även om det är ett fjuttesteg i jämförelse. För så värst officiell är den inte. Jag är fortfarande überhemlig. Hur berättar man? Hur kommer alla att reagera? Och är det en risk som är värd att ta? Tänk om, tänk om, tänk om...