Jag ska vara glad. Jag SKA vara glad. Jag ska VARA GLAD. Jag är inte glad. Inte det minsta. Jag försöker intala mig att jag är glad, och nånstans inom mig vet jag att jag är glad. Inte för mig, ingenting för mig. Men för M. Jag är glad för M. Det är jag. Nånstans. Men jag hittar inte det. För allt i världen så kan jag inte hitta det där stället där glädjen sitter. Förlåt M. Den finns där, jag lovar. Jag SKA hitta den. Jag SKA bli glad. Du förtjänar inget mindre.
Men just nu går det inte. Just nu är jag bara ledsen. Så in i helvetes ledsen. Vet inte vad jag ska ta mig till, vet inte hur jag ska överleva dagen.
Den bästa dagen i M's liv blir den sämsta i mitt på länge. Jag är hemsk. Jag är en hemsk person som ingen borde vara vän med. Varför skulle M vilja ha kvar mig som vän? Det behöver hon inte längre. Hon behöver inte MIG längre. Hon har annat att tänka på nu.
Idag mår jag uruselt. Idag var jag tvungen att gå hem från jobbet för att jag inte kunde sluta gråta. Idag känner jag mig ensammare än nånsin.
Idag är M gravid...
onsdag 9 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Shit vad jag känner igen känslorna från att min syster berättade att hon va Gravid!
SvaraRaderaKänns som om en del av ens hjärta dör!
Och man känner sig som en stor skit som inte ens kan vara glad för andras skull!
Men det går inte, inte så länge man själv kämpar!
// M
http://ledsenihemlighet.blogg.se
Ja shit vad man känner sig hemsk! Så hemsk att man undrar om det ens är tillåtet att vara så hemsk.
SvaraRaderaJag hade en liknande känsla i vintras när min kusin berättade att hon var gravid. Fast då blev jag mycket ledsnare. För det påverkade ju hela familjen och ända sen dess ligger allt fokus på deras bebis. (Vilket jag absolut kan förstå, det hade jag velat att det gjorde för oss också ifall vi blev gravida.) Men det är tufft precis som du skriver, när man själv kämpar och så gärna vill...
Nu ska jag bara bli omgången av min svåger och hans tjej och två av mina närmsta vänner så kommer jag att må tiptop.