tag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post215115468813319442..comments2023-05-04T11:37:04.777+02:00Comments on Resan till plusset: Mitt i skiten HELA tidenJoannahttp://www.blogger.com/profile/06147702650902707699noreply@blogger.comBlogger7125tag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post-7958599909284329712010-07-27T23:40:16.765+02:002010-07-27T23:40:16.765+02:00Jag förstår dig så väl. Just den där känslan som k...Jag förstår dig så väl. Just den där känslan som kommer över en då och då; ska det här aldrig ta slut?! Hur länge ska vi springa i det här ekorrhjulet? Hur många ivf-försök ska vi orka?<br /><br />Massor med kramar till dig från mig!Catrinnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post-45370375564284933562010-07-27T12:20:59.371+02:002010-07-27T12:20:59.371+02:00oj vad jag känner igen mig i ditt inlägg...förstår...oj vad jag känner igen mig i ditt inlägg...förstår till fullo dina känslor... vi ska starta upp ivf 5 i höst förmodligen...efter ett misslyckad et i vår och missfall i januari.<br /><br />Det är som du säjer som du säjer en lång väg att gå och man är uppslukad av oro, sorg och rastlöshet hela tiden. O sen när man börjar må bra so kommer som du säjer nästa käftsmäll.....vi ivfare tvingas gå igenom sånt som de flesta klarar sig utan...jag försöker tänka så att vi är lite extra tuffa, hårdhudade och att vi kommer ta oss igenom till den andra sidan - kämpandet kommer att vara värt det, på ett eller annat sätt. Även om det är skitjobbigt och kanske inte resulterar i att du får gå gravid...hade du verkligen velat ge upp utan att ha gått igenom den här perioden? Att ni gjort ert bästa...sen att det finns andra alternativ som inte lockar just nu..behöver inte betyda att de är uteslutna för alltid...<br /><br /><br />jag lider med er och skulle gärna vilja ge dig en varm kram även fast du inte vill...för ibland behöver man känna omtanke även om det betyder att du visar dig lessen och sårbar..och ibland behöver man helt enkelt baras en tyst varm kram.... jag hoppas ni fortsätter kämpa...även om det är svårt...jag vet hur svårt det är....men lite till!!<br />kramar i massor!Tesshttp://smultronpastra.blogg.senoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post-5261984577375053942010-07-27T09:44:14.448+02:002010-07-27T09:44:14.448+02:00Det finns såklart inget som ens är i närheten av p...Det finns såklart inget som ens är i närheten av positivt men det ni går igenom och det är inte så jag menar nu... <br /><br />Men jag vet, av egen erfarenhet, att det där med att kämpa och sörja och kämpa och sörja och ständigt få dåliga nyheter, också kan leda till en styrka inuti som man inte vet om förrän i efterhand. När jag fick besked för snart 3 år sedan att jag inte kunde få barn på det vanliga sättet sa jag bara "Okej, vad gör vi åt det?". Jag blev inte ens förvånad. Jag är så van vid dåliga besked när det gäller medicinska saker. Mitt liv har ständigt lärt mig att kämpa för det jag vill mest av allt och belöningarna ger mig så mycket. För de kommer... belöningarna. Målen. Även om resan är lång.<br /><br />En utbildning, ett vanligt jobb, orka kliva ur sängen, sköta min egen kropp... sånt kämpade jag med förut. Sedan kämpade jag för ett barn. Och nu kämpar jag med näbbar och klor för att orka vara den mamma jag vill vara. Innan barnet ens har kommit ut.<br /><br />På köpet har jag fått en känsla av att jag innerst inne är stark. Jag tycker själv att jag gör det här ruskigt bra. <br /><br />Du gör det också ruskigt bra Joanna! Det finns ingen rättvisa alls med det ni går igenom. Men kampen är inte alls meningslös, för ni kämpar för det ni vill mest av allt. Och vad kan vara viktigare än så?emvehttps://www.blogger.com/profile/02050551869373589207noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post-1172860677862992052010-07-27T09:39:35.805+02:002010-07-27T09:39:35.805+02:00Jag förstår att det är förfärligt vad du går igeno...Jag förstår att det är förfärligt vad du går igenom och har också gått igenom ivf. Det är en obeskrivlig sorg. Jag tror att jag har skrivit det här förut men med risk att verka tjatig skriver jag igen att jag rekommenderar er att åtminstone börja överväga adoption. Det som jag upplevde som otroligt befriande med adoptionsprocessen var att man då visste att till slut skulle vi ändå få ett barn! Den känslan gjorde allt så mycket lättare. Sen kan man ju välja att fortsätta med ivf under tiden, vad utredarna än säger (det gjorde vi). Jag tror att det är förödande att bara fortsätta som ni gör. Om/när du väl blir gravid kommer hela graviditeten vara väldigt orolig eftersom så mycket står på spel. Det är aldrig fel med en back-up plan även om det inte är ens förstahandsalternativ. Hoppas du inte tycker att det är för hårda ord.Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post-33434211580251272122010-07-27T09:11:07.885+02:002010-07-27T09:11:07.885+02:00Jag kan inte föresställa mig den sorg du går igeno...Jag kan inte föresställa mig den sorg du går igenom mer än att jag förstår din smärta och frustration. Jag har dock bara gått igenom detta 2ggr men försökt att få barn i 3 år ca.<br /> <br />Tänkte fråga om din kille fått någon behandling? Har läst att akupunktur ska vara bra för killen oxå, även att han ska äta folsyra och zink (fast det kankse han gör redan?) Om han snusar ska han absolut försöka sluta med det, det gjorde min kille och vi fick bättre resultat på spermaprovet andra omgången =)<br /><br />Jag mailade faktiskt till Annna Skipper och frågade henne vad min kille (med trötta simmare) skulle kunna äta osv för att de skulle bli snabbare, nu har jag inte kvar mailet med skicka henne ett mail om du vill så för du bra tips.<br /><br />Ta hand om dig och hoppas att ni kommer på fötter igen och jag håller alla tummar och tår att det kommer bi barn för er en dag, det är jag helt övertygad om!Anonymousnoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post-30177957243338546172010-07-27T08:49:15.416+02:002010-07-27T08:49:15.416+02:00Gumman, jag förstår känslan. Att man vill något så...Gumman, jag förstår känslan. Att man vill något så gärna och därför går igenom något som är så jobbigt för en och sen tvingas falla. Jag vet inte hur dåligt du mår av situationen men jag fundera på att börja med någon antidep.medicin, inte helt bara för alla missfall och allt kring det, men i överhuvudtaget känner jag att jag inte mår bra nu och saknar ork. Kanske är det inte fullt så illa för dig, men det kan man ju fundera på iallafall. Jag behöver orken nu i höst för utredningen, kanske fler missfall, kanske att det inte går alls, och på det letar vi ny bostad och jag behöver söka jobb. <br />Det liksom hopar sig, men du är inte ensam iallafall. När man tittar runt i sin bekantskapskrets finner man folk med alla möjliga svårigheter som dom kämpar sig igenom. Det är en liten tröst iallafall, att se folk som klarar sig mot alla odds. Du är en sådan för mig iallafall, din kämparglöd är fantastisk! KramSussinoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-1239877264929407617.post-66672731655098429872010-07-27T06:49:32.080+02:002010-07-27T06:49:32.080+02:00Fortsätt kämpa, ge inte upp!Fortsätt kämpa, ge inte upp!Teahttps://www.blogger.com/profile/16000617594045845682noreply@blogger.com